Wednesday 24 August 2011 photo 1/1
|
I miss you daddy!
det är fan inte lätt att vara utan dig, och inte heller lätt att veta att jag inte kan träffa dig när jag vill. Det gör ont i mig att veta att du är så långt ifrån mig, alldeles för långt borta för en liten kram, alldeles för långt borta för att kunna se dig le och skratta, något av det bästa jag vet! Du har ett ganska roligt skratt, precis som jag, du har en lite crazy personlighet, precis som jag, du är precis dig själv, precis som jag. Vi är lika på så många sätt, och jag vill inte vara någon annan likare än dig, för du är något jag ser upp till, man kan säga att du är min idol. Det har varit väldigt tomt sen du flyttade, inget att längta till, inget att titta efter på gatorna, trots att du bor långt ifrån så tittar jag lika mycket som innan, i hopp om att du en dag ska komma där på vägen och flytta tillbaka. Det känns som att det inte är värt att fortsätta vandra när jag inte har dig vid min sida, inget känns längre bra, det känns totalt meningslöst!
Jag behöver dig mer än vad jag kanske visar, för utan en far är en dotter rätt hopplös, rätt trött på att vandra, rätt trött på att kämpa, kämpa för något hon aldrig kommer få. JAG SAKNAR DIG PAPPA, utan dig så är jag ingenting! Jag hatar den känslan som jag vaknar med varje morgon, jag vill träffa dig ofta men det är så jävla långt. Allt kändes så jävla bra efter att du flyttade in i garaget själv, jag hade tillgång till dig oftare, såg dig allt mer och fick de där varma kramarna, sen träffade du henne och allt förstördes, precis allt. Du lovade att stanna men bröt löftet ganska så snabbt, bröt vad du lovade din dotter, men jag antar att du sa de orden enbart för att tysta en gråtande 14 åring. Sen den dagen har jag haft flera stora känsloutbrott enbart för att du inte är här, och idag kan allt tysta mig, för även om jag gråter och bönar och ber vet jag att det inte hjälper, det lärde du mig. Jag älskar dig, jag saknar dig och jag behöver dig nu, men du är borta ur mitt liv. Allt jag vill är att höra dig säga de tre små orden, höra att du är stolt över mig, höra att du bekräftar allt jag är. Att bara få tillbaka dig är allt jag vill, jag vill att du ska känna längtan i mitt hjärta, känna smärtan jag känner utan dig, dela den. Du är en sån person som får en riktigt glad, men nu, solstrålarna du ger kan inte nå mig, tränger inte in genom telefonen. En telefon kan inte hjälpa, en telefon kan inte förmedla känslor man egentligen känner, desperata försök att förklara att jag vill ha dig tillbaka, att jag inte mår bra, att jag inte kan fortsätta utan dig, blir till ett hej och vad gör du, slutar med pusshej. Trots att jag vill skälla ut dig, ställa dig mot väggen, visa att jag såras av det hela, så slutar allt med pusshej.
JAG VILL INGET ANNAT ÄN ATT SISTA VINDEN VÄNDER!
jag hoppas att du saknar mig som jag dig.
det är fan inte lätt att vara utan dig, och inte heller lätt att veta att jag inte kan träffa dig när jag vill. Det gör ont i mig att veta att du är så långt ifrån mig, alldeles för långt borta för en liten kram, alldeles för långt borta för att kunna se dig le och skratta, något av det bästa jag vet! Du har ett ganska roligt skratt, precis som jag, du har en lite crazy personlighet, precis som jag, du är precis dig själv, precis som jag. Vi är lika på så många sätt, och jag vill inte vara någon annan likare än dig, för du är något jag ser upp till, man kan säga att du är min idol. Det har varit väldigt tomt sen du flyttade, inget att längta till, inget att titta efter på gatorna, trots att du bor långt ifrån så tittar jag lika mycket som innan, i hopp om att du en dag ska komma där på vägen och flytta tillbaka. Det känns som att det inte är värt att fortsätta vandra när jag inte har dig vid min sida, inget känns längre bra, det känns totalt meningslöst!