Jag går inte längre framåt

Morgondagen kommer och sanningen måste fram, finner glädjen i att handleden färgas röd. Tårarna tar övertag och lyckan glider sakta iväg hjärtat är krossat men jag lever för dagen. Alla ord är som knivar och dom hugger i mitt bröst, hatar det jag ser i spegelbilden. Jag vill leva mitt liv men det känns som att det bara är ett tidsfördriv. Jag släpper taget, det är kallt, jag har funderat, men det går bara inte. Det snurrar runt och hela jag faller ihop, jag tittar mig omkring men ser ingenting, lever jag och var är jag? Jag vill flyga iväg, till mitt eget lilla land. Att försvinna med sitt psyke och sen komma tillbaka, en kamp som jag alltid förlorar. Jag vill bara kunna le igen, skratta som jag gjorde förr. Vem har jag blivit? Jag är borta för alltid, jag vet att det är slutet, trodde att jag kunde klara det. Smärtan är oändlig och jag kan inte stanna här. Jag skiter i allt, skiter i vem jag är, skiter i vem du är, jag gör vad som helst, bara jag får flyga härifrån.

"Du var en sån som såg vem jag var, nu finns du fan inte kvar.."

Annons

The photo has no tags

September 2013