23 July 2013
Johan och jag var på Lycksele djurpark och tittade på ooooh-djur. Vi var det enda paret där utan barn. För alla andra is a mes. (Notera f.ö. den pedagogiska skylten.)
Grisarna var nog huvudattraktionen för dagen, tror jag. Vi kunde seriöst ha åkt dit bara för deras skull. Because PIGS!
"Det är lugnt, folks! Jag är en get! Jag vet både hur man tar sig upp och ner från denna sten. Tror jag..."
Det mest kontroversiella djuret i Sverige, till synes helt omedveten om sin provocerande natur. Fräckt av henne!
Det fanns två vargar i hägnet. När maten delades ut sprang de omkring och sökte som glada vovvar. Om de kom i närheten av samma matbit morrade Ylva åt Ulf tills hon fick den. "Ulf, kom ihåg dit
Notera det lilla fluffmonstret som gjort höhäcken till sin säng! Det är så gulligt att man tappar sanity points!
Ca. 10 cm solitt horn på hjässan gör att de utan att ta skada kan kollidera med varandra med en kraft som motsvarar att köra in i en bergvägg i 40 km/tim. (Det och en mycket liten hjärna.)
Johan envisades med att detta var en vis-ent och den ser faktiskt litet lavskäggig ut, så jag får nog ge honom rätt.
Efter närkontakt av tredje graden med visentkalv kan vi konstatera tvÃ¥ saker: 1) Sträv tunga! Ungefär som att bli klappad med grovt sandpapper. 2) Visentkalvar har inte begripit poängen med eltrÃ
Far och son? Eller kanske far och dotter. Likheten är hursomhelst slående. "En dag ska jag bli preciiiiis som farsan!"
...kronan, såklart. Japp, det är kronhjortar! Denna lilla dam var mycket kärvänlig och tog gärna emot en klapp eller två. Eller sjuttio. ("Va? Ska ni gå redan? Men vi har ju precis träffats?"
Medan hon väntade tvingades hon lyssna på skötaren prata om fjällrävsgrannen och järvgrannen. SOM OM HON INTE HADE HÖRT DET FÖRUT!
Näst på tur att bli matad efter Foxy var Fru Lodjur, som nyligen blivit änka. *sniff, snörvel* Hon skulle dock få träffa en ny potentiell kavaljer till hösten, men han var för närvarande uppt
Fru Lodjur tyckte inte om att äta inför publik och väntade således tills barnen hade försvunnit och endast en handfull tålmodiga vuxna kvarstod. "Matro! Så det så!"
Man fick jobba hårt för varje bild man fick av den här lilla damen, men det var klart värt ansträngningen, även om de blev suddiga. (Dags för Amanda att skaffa en riktig kamera, tror jag bestä
Direct link:
http://dayviews.com/agalophotis/2013/7/23/