Wednesday 27 November 2013 photo 1/1
|
Kan utan att tveka en sekund berätta att det här är en av de värsta kvällarna jag haft någonsin. Skoldagen var grym, vi bondande allihop likt en dysfunktionell tonårsfamilj och pratade om det de flesta tonåringar pratar om; sex. Tror aldrig jag skrattat så mycket under en långrast under det här året. När jag kom hem torkade jag upp spyan som Kingston lämnat, den magsjuke stackaren och gav mina två små bebisar mat. De låg inuti min tjocktröja medan jag kollade på American Horror Story och spann mot min vänsterarm. Mamma kom hem för att åka iväg med Cecil, som lidit av urinvägsinfektion ett tag, till veterinären och jag stannade hemma med Kingston.
När hon kom tillbaka kom beskedet som skakade om min existens. Cecil har fel på sina njurar och kommer inte bli bättre. Anledningen till att hon mår bra nu är pga penicillinet vi trugar i henne, utan det hade hon mått skit. Det är oklart om hon kommer må dåligt hela tiden eller om det kommer senare eller så men det är en stor risk. De här två små krakarna är känsliga för precis allt och vi har ingen möjlighet att passa dem hela dagarna; mamma och pappa jobbar och jag går i skolan. Hade de varit pensionärer eller haft ett hemmajobb eller dylikt så visst. Men under de här omständigheterna funkar inte det.
Vi har egentligen två val; antingen behåller vi dem och kämpar med att tvinga i mat i två kissar som helt klart mår dåligt eller lämna tillbaka dem till deras ursprungliga ägare. Och som sagt har vi ingen möjlighet att hålla koll på dem så att de dricker ordentligt och inte lider för mycket. Pengar är egentligen en stor del men det är inte en stor faktor, inte ens en liten, i det här sammanhanget. Det här handlar bara om att vi kommer lämna ifrån oss de katter som vi lärt oss hantera och älska som om de var våra barn under ett par månader.
Och det gör ont. När mamma berättade att veterinären sa ’om jag var du skulle jag inte chansa på att behålla en sådan här katt’ då det inte är någon stor chans allt att en kattunge kommer må bra när den blir allvarligt sjuk så tidigt, så bröt jag ihop. Jag satt på golvet med kissarna i knät och grät så att jag skakade, hulkade i en timme; det sved i ögonen och hela ansiktet och kroppen värkte. Mamma sa att det är för deras eget bästa och det vet jag väl! Jag skulle aldrig sätta mina behov före en försvarslös katts. Aldrig. De är mina bebisar, mina barn, mina ögonstenar och aldrig att de ska må dåligt för att jag ska slippa spilla en tår.
Det känns som om någonting har slitits ut ur bröstet på mig och det gör så ont att andas men hela tiden tänker jag att det är för deras skull. De får bättre uppsyn hos uppfödaren då hon jobbar hemma.
Fan vad jag hatar det här. Fan. Fan. FAN.
Annons
Camera info
Camera iPhone 4S
Focal length 4 mm
Aperture f/2.4
Shutter 1/15 s
ISO 640
Comment the photo
Drygdagboken
Thu 28 Nov 2013 01:13
Du känner till min position, och har mitt nummer, om du behöver vända dig till någon, oavsett om det är för att få ventilera eller bara söka någon slags...tröst, i brist på bättre ord.
<3 <3 <3
<3 <3 <3
weeniedapooh
Wed 27 Nov 2013 21:31
åh men hjärtat det låter fruktansvärt jobbigt ): men det är bra att du tänker på deras hälsa före din egen även om det är okej att vara ledsen, det är okej att gråta. de är ändå dina katter och som du skriver, dina ögonstenar så det är bara mänskligt att 'spilla en tår'. <3 ta hand om dig fina du <33 skriv om det är något
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/agentofchaos/516767587/