Monday 16 March 2015 photo 1/1
|
Vad är proportioner? Jag har iiiingen aning. Tar sönder min framtid (o)medvetet. Beroende på hur man ser det. VILL ha en bra framtid. Vem fan vill inte det? Men HUR får man en bra framtid när man (alltså jag) fuckar upp allting helt och hållet? Pratar inte endast om skolan nu, den plats jag jämt och ständigt klagar på. Det stället där jag har så mycket läxor att ta igen som jag inte gör eftersom att ångesten tar över och internet lockar så mycket. Internet är min skogsnymf. Hon har mig i sitt grepp. Nej, jag pratar även om mitt liv utanför skolan. Jaget som kretsar runt det "sociala" (för vem fan försöker jag lura, jag träffar ingen numera). Fick häromdan redan på att en av mina bästavänner (som jag känt längst) inte är min bästavän längre. Det hände så snabbt (eller långsamt, kanske har hon försökt tränga ut mig under en längre tid och jag har bara varit för blind att märka), jag hann inte med. För det är väl så, även om jag inte fått det bekräftat, då hon ignorerar mina sms och övriga meddelanden? När hon raderar minnen vi skapat under flera års tid och överlämnar sig själv hos andra. När jag desperat försöker hålla mig fast men det är som att hon hugger mig i fingrarna och låter mig falla. Trodde det hade med att hon var upptagen med skolan. Stressen och plugget. Men när hon för första gången träffade sin pojkvän så visste jag säkert. Kanske är jag bara avundsjuk. Svartsjuk och patetisk (men jag älskade henne först, jag har känt henne längst av alla, det ska du ha jävligt klart för dig P). När jag åkte ner till henne med tåg (3 timmar, 52 mil) så mycket jag orkade och hon aldrig gjorde detsamma. När hon riktade hela sin uppmärksamhet till någon som bor ännu längre bort, i Tyskland, än MIG. Samma blod i våra ådror. Missförstå mig inte, jag är glad för hennes skull. Glad att hon hittat någon som respekterar och älskar henne så som hon förtjänar. Men jag trodde inte att jag skulle bli petad från hennes liv. Bara sådär. Utan förklaring. (För det gör så helvetes jävla ont att inse att ens bästavän inte är ens bästavän längre för att en annan kille kom ivägen.) Och så har jag min älskade vän J. Min största idol och ankare. Min ledstjärna. Min trasiga idol som jag inte kan nå. Hon som redan från början hade de mörkaste demonerna inom sig men som varje dag tog sig igenom de sargade fälten. Hon som jag kan (eller kunde) prata med allt om och hon detsamma. Vi var som två pusselbitar som hittat varandra genom slumpen. Henne skulle jag dö för tusen gånger om. Och jag önskar att det fanns ett sätt för mig att lyfta bort tyngden av demonerna från hennes axlar men hur mycket jag än försöker så verkar hon tyna längre och längre in i molnet av monster. Jag har försökt att smsa henne, ringa, kontakta henne överallt men inte ett ljud. Jag har åkt hem till henne, sparkat på ytterportsdörren (bara de som bor där kan ta sig in), skrikit hennes namn men inget svar. Vad har jag för möjligheter om en (bra) framtid när mina ledstjärnor mist sitt intresse över mig? Vad har jag för framtid utan de jag älskar mest?
Annons
Comment the photo
Drygdagboken
Tue 17 Mar 2015 00:20
Jag... Jag vill säga något, men jag vet verkligen inte vad.
Här är några digitala hjärtan, i brist på kloka ord. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Här är några digitala hjärtan, i brist på kloka ord. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/agentofchaos/519597300/