Saturday 3 May 2008 photo 13/14
|
Niclas drar mej ner på golvet. (jag hamnar på mage) Jag börjar hosta lite..
Jag tänkte att det inte var nåt farligt. Jag fortsätter hosta. Nu mer och mer! Jag får inge luft. Jag hörde nån fråga om jag har astma. jag skakar lätt på huvudet, men eftersom det är mörkt så varken ser eller hör nått mitt svar. Jag hostar ännu mer. Jag tänkte bara på att få luft. Jag ligger där och hostar och inte får luft, men ingen gör nått. Det värkar som om ingen fattar att jag har svårt och andas, utan kanske bara hostar med flit. för att vinna matchen. Men icke sa nicke. För att dom ska förstå att jag inte gör det med flit så hostar jag fram nått om att jag inte får luft. Men ingen gör nått utan bara står där som fån. visst, ingen visste väl vad dom skulle göra. Efter ett tag så säger jag til dom - stå inte bara där! Nån kommer på iden om att lyfta upp mej. Några lyfter upp mej i fotöljen och nån annan tänder lampan. Sen springer niclas ner för att hämta vatten. Nu börjar jag få luft igen. Men har fortfarande lite svårt att andas. När jag får vattnet så skakar jag mycket och kan därför inte hålla glaset med en hand utan tar ett fast grepp om glaset med båda händerna och dricker. Efter ett tag kommer frågan om hur jag mår, om jag lever, och om jag är okej. Nu börjar det kännas bra. Jag an andas nästan helt normalt. Så när alla förstor att jag mår bra, så börjar alla berätta om hur rädda dom var. Och jag säger - och ni bara står där! Med ett litet skratt i tonen. Men jag skakar fortfarande mycket... så kommer mer frågor. Nån frågar om det var första gången, nån säger att jag har lätt för att svimma, vad man ska göra, varför jag gjorde som jag gjorde. Det bara ramlade fram med frågor. Jag tänkte och sa bara en sak :
- JAG VANN MATCHEN! *stolt* Alla brast ut i skratt.
Annons