Next photo

Previous photo

Wednesday 8 January 2014 photo 4/14

För er som inte hängt med riktigt, börja läs bloggen! Hahah nejmen
Såhär ligger det till med Passe.. Allt började då pappa bestämde sig att sälja huset då det är förbaskat dyrt att ha. Han bestämde att han ville ha en lägenhet och även flytta ihop med sin tjej Maria. Till en början skulle han flytta till en lägenhet i ersmark och då var det klart att jag skulle ta med mig båda hästarna vilket är det jag vill. Men pappa tyckte inte om lägenheten så tackade nej.
En dag frågade pappa vad jag tyckte om att vi flyttade till stan och jag fick flytta Vannis till SRK(skellefteå ridklubb) ifall vi skulle få plats där. Det är ett erbjudande som är svårt att säga nej till, jag menar två maneger, spolspilta ja allt man kan önska sig!
Vi fick stallplatsen och jag vart såklart jätte glad och tänkte att jag kan ju hälsa på Passe när jag vill då mamma bor kvar i samma by. Men sen bestämde mamma sig att hon också ska flytta och Marre(hans ägare) bestämde då att "göra sig av" med Passe. Jag kan inte ta med Passe till ridhuset för det skulle aldrig gå, han skulle bli så stressad. Sen är han inte vaccinerad, det är ju lätt att fixa men som sagt, han skulle inte trivas och hans välmående är prio 1 för mig.. Finns inte plats heller för den delen. Funderade där ett tag på att inte flytta Vannis och ha kvar henne så jag kan ha det som det är nu men Marre ska få ett till barn nu i Juni och har inte råd att ha kvar han. Jag har heller inte råd att betala två hästar då mamma skaffade sig en rätt så dyr lägenhet.
Vi pratade om det här och tänkte att vi kunde försöka hitta ett nytt hem åt honom. Det kan ju trots allt funka. Efter första spekulanten varit och kollat på honom var det ganska solklart att det inte kommer funka då han blev orolig. Dessutom är Passe inte 100% frisk han har en svansböld och varken vi eller veterinärerna vet vad det är.
Passe är en sån speciell häst, i stort sätt varenda människa som har träffat den här hästen kan hålla med om det! Han har haft det otroligt jobbigt tidigare i livet då han stod på travet, vart slagen och han kallades "finska djävulen" då han var så stressad och var aggressiv mot dom flesta. Marre har haft han i cirka 8 år och hon säger själv att hon har aldrig sätt Passe lita eller trivts så bra med någon som mig och han skulle bli förstörd(inte av ryttaren så sätt) om han hamnade hos någon annan. Inte ens Marre kan hämta han i hagen, det kan ingen förutom jag. Ropar någon annan springer han längst ner i hagen, går dom dit springer han åt andra hållet osv. Då jag började rida honom trodde jag aldrig vi skulle få ett sånt band till varandra. Han är trots allt 22 år gammal och har haft det så bra sista åren, vi vill inte att han ska hamna hos någon annan som kanske skulle tvinga han till nått han inte vill.
Han är inte min häst på några papper, men han är ändå min häst och det har han själv valt och jag är så lyckligt lottad att han gjorde det. Det här kommer bli jobbigaste året i mitt liv utan min älskade älgis men det kommer bli bäst för honom såhär hur mycket jag inte vill inse det. Har inte riktigt fattat att snart efter 4 år, kommer jag aldrig mötas av hans busiga ögon då han kommer travande mot mig i hagen..
Hoppas ni tog er tid och läste allt, har ni några frågor så är det bara fråga!

0 Visa hela listan

För er som inte hängt med riktigt, <b style="font-size: medium;">börja läs bloggen! Hahah nejmen

Såhär ligger det till med Passe.. Allt började då pappa bestämde sig att sälja huset då det är förbaskat dyrt att ha. Han bestämde att han ville ha en lägenhet och även flytta ihop med sin tjej Maria. Till en början skulle han flytta till en lägenhet i ersmark och då var det klart att jag skulle ta med mig båda hästarna vilket är det jag vill. Men pappa tyckte inte om lägenheten så tackade nej.
En dag frågade pappa vad jag tyckte om att vi flyttade till stan och jag fick flytta Vannis till SRK(skellefteå ridklubb) ifall vi skulle få plats där. Det är ett erbjudande som är svårt att säga nej till, jag menar två maneger, spolspilta ja allt man kan önska sig!

Vi fick stallplatsen och jag vart såklart jätte glad och tänkte att jag kan ju hälsa på Passe när jag vill då mamma bor kvar i samma by. Men sen bestämde mamma sig att hon också ska flytta och Marre(hans ägare) bestämde då att "göra sig av" med Passe. Jag kan inte ta med Passe till ridhuset för det skulle aldrig gå, han skulle bli så stressad. Sen är han inte vaccinerad, det är ju lätt att fixa men som sagt, han skulle inte trivas och hans välmående är prio 1 för mig.. Finns inte plats heller för den delen. Funderade där ett tag på att inte flytta Vannis och ha kvar henne så jag kan ha det som det är nu men Marre ska få ett till barn nu i Juni och har inte råd att ha kvar han. Jag har heller inte råd att betala två hästar då mamma skaffade sig en rätt så dyr lägenhet.
Vi pratade om det här och tänkte att vi kunde försöka hitta ett nytt hem åt honom. Det kan ju trots allt funka. Efter första spekulanten varit och kollat på honom var det ganska solklart att det inte kommer funka då han blev orolig. Dessutom är Passe inte 100% frisk han har en svansböld och varken vi eller veterinärerna vet vad det är.

Passe är en sån speciell häst, i stort sätt varenda människa som har träffat den här hästen kan hålla med om det! Han har haft det otroligt jobbigt tidigare i livet då han stod på travet, vart slagen och han kallades "finska djävulen" då han var så stressad och var aggressiv mot dom flesta. Marre har haft han i cirka 8 år och hon säger själv att hon har aldrig sätt Passe lita eller trivts så bra med någon som mig och han skulle bli förstörd(inte av ryttaren så sätt) om han hamnade hos någon annan. Inte ens Marre kan hämta han i hagen, det kan ingen förutom jag. Ropar någon annan springer han längst ner i hagen, går dom dit springer han åt andra hållet osv. Då jag började rida honom trodde jag aldrig vi skulle få ett sånt band till varandra. Han är trots allt 22 år gammal och har haft det så bra sista åren, vi vill inte att han ska hamna hos någon annan som kanske skulle tvinga han till nått han inte vill.

Han är inte min häst på några papper, men han är ändå min häst och det har han själv valt och jag är så lyckligt lottad att han gjorde det. Det här kommer bli jobbigaste året i mitt liv utan min älskade älgis men det kommer bli bäst för honom såhär hur mycket jag inte vill inse det. Har inte riktigt fattat att snart efter 4 år, kommer jag aldrig mötas av hans busiga ögon då han kommer travande mot mig i hagen..

Hoppas ni tog er tid och läste allt, har ni några frågor så är det bara fråga!

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera NIKON D5100

Focal length 52 mm

Aperture f/6.3

Shutter 1/160 s

ISO 800

Date

Comment the photo

Sky-Fly Sun 19 Jan 2014 10:23

finns verkligen, och du är sjukt stark!

- Read more -

AgnesZedig Sun 19 Jan 2014 12:21

- Read more -

Rudze Mon 13 Jan 2014 15:42

Tycker det är sjukt bra gjort av dig att inte vara egoistisk som många andra skulle vara i denna situation utan istället se till hans bästa!

- Read more -

AgnesZedig Mon 13 Jan 2014 16:43

- Read more -

FlygandeKisse Thu 9 Jan 2014 21:13

Förstår att detta inte kan ha varit ett enkelt beslut. Så bra att det finns människor som verkligen tänker på sina hästar och sätter dem i första hand, kram på dig :(

- Read more -

AgnesZedig Fri 10 Jan 2014 20:24

- Read more -

☼ßµmßiëJump Thu 9 Jan 2014 18:46

Han är minst sagt speciell. Kommer ihåg när jag var och hälsade på er i somras och han höll verkligen avstånd..

Det må vara jobbigt, men samtidigt det bästa beslutet "du" kan ta 2014 :)

- Read more -

AgnesZedig Fri 10 Jan 2014 20:23

ja han är verkligen speciell. Så fort han ser att jag har andra med mig i hagen brukar han ställe sig lååångt bort haha, annars kommer han galopperande :')

Ja, definitivt det jobbigaste beslutet jag gjort i livet såhär långt...

- Read more -

Roosapuuh Thu 9 Jan 2014 17:53

Du klarar det Agnes, du är stark <3

- Read more -

AgnesZedig Fri 10 Jan 2014 20:22

<3<3

- Read more -

Fanny Burman Thu 9 Jan 2014 14:46

<3<3, Du vet vart jag finns<3

- Read more -

AgnesZedig Fri 10 Jan 2014 20:22

<3<3

- Read more -

AlwaysLeo Thu 9 Jan 2014 14:44

Åh <3

- Read more -

AgnesZedig Fri 10 Jan 2014 20:22

- Read more -

amandalindborg Thu 9 Jan 2014 13:59

du klarar det här agnes!! <3

- Read more -

AgnesZedig Fri 10 Jan 2014 20:22

I'll try..<3

- Read more -

tigersjaw Thu 9 Jan 2014 10:20

<3<3

- Read more -

AgnesZedig Fri 10 Jan 2014 20:22

- Read more -

Anonymous Wed 8 Jan 2014 23:26

Vet hur jobbigt det är. Sån oerhört tung sorg och saknad. Har inte förstått att Alex är borta. Och allt jag önskar är att jag tog vara på tiden mer med honom. Jag visste aldrig att det skulle hända, att han skulle försvinna. Men du vet, ta vara på tiden extra mycket Agnes. Kram på dig. <3

- Read more -

AgnesZedig Wed 8 Jan 2014 23:27

åhh. Ja jag ska verkligen ta vara på varenda sekund..<3

- Read more -

Anonymous Wed 8 Jan 2014 23:33

Bra! Det är de bästa du kan göra. Jag önskar att jag bara klappade om honom en extra gång, eller gav honom en extra puss på mulen. Det är så oerhört tungt, jag förstår dig så mycket. Eller jag kan inte veta hur du känner, men jag vet hur sorgen kommer vara. Styrkekramar i massor! <3

- Read more -

AgnesZedig Wed 8 Jan 2014 23:38

Tack<3<3

- Read more -

Anonymous Wed 8 Jan 2014 23:39

<3<3

- Read more -