January
Show more 25 February 2010
Idag klev man upp extra tidigt (efter 7-tiden istället för 10) för att fara in till Ikebukuro. I Ikebukuro finner man bland annat "Men's private theater".
Jenni var såhär pigg på att bli fotad "tidigt "på morgonen.
Dagens mål. Vi skulle gå på Speach Contest som ISI-skolorna (det finns tre) håller ihop. Det var en korean och en kines som jag halvkänner som talade som jag vet om. Alla andra var random folk fa
Byggnades schema. Japaner som stannade till och funderade vad alla gaijins gjorde på samma ställe gick hit och läste för att finna svar.
Världens mest sterila park. Eller typ.
Ungefär såhär roligt såg det ut.
Nervösa talare vid prisutdelning.
Prisutdelning av en gubbe som jag gissar är rektor över samtliga ISI-skolor. Han gav ett mycket motiverande tal om hur fantastiskt det är att lära sig japanska iaf. Sen såg han så stolt ut så d
Efter tävlingen var klockan faktiskt bara 12. Ovana vid att sluta så tidigt beslöt jag och Jenni oss för att kila in till platsen vi inte besöker alltför ofta, Harajuku.
Vi tittade förbi världens sötaste second hand-affär. Se alla uppradade skor bara! Drygt bara när det börjar regna att samla ihop alla och sedan ställa ut igen när det blir uppehåll. :P Eller
Vi åt lunch på ett ställe med en jättesnygg pizzabagare.
Harajuku i bästaste form.
Vädret var underbart! Det var 17-18 grader varmt denna dag. Fantastiskt! Dock blåste det hemsk mycket så det kändes inte lika varmt som det låter.
Sen fikades det. Jag åt världens mest fantastiskaste, godaste, underbaraste dessert. <3
Så fantastisk att den förtjänar en till bild tillsammans med Jennis dessert. Här säckade vi ihop rejält. Vi blev hur trötta som helst och ville verkligen inte flytta på oss. Vi spenderade ett
En nästan, men inte riktigt ändå, butik. Stackars....
Vy från fönstret vi tittade ut genom. Ibrahimovic.
Sedan kommer här en fantastiskt tråkig och lång bildserie på en stackars kille som inte riktigt visste vad han ville i valet att köpa ring. Beslutångest när den är som värst, fast inte värre
Först stod han och tittade på ringarna, länge. Sen gick han iväg ett slag och kom tillbaka några minuter senare. Tittade lite till.
Sen lyfte han lite på olika lådor för att undersöka utbudet lite mer.
Han började pilla på ringarna.
Han tar även ett steg längre i gallringen och börjar prova ringar. Nya besökare har även nu funnit plats vid ringarna.
Han gick iväg igen och var borta en stund. Kom sedan tillbaka. (yes han var löjligt hunkig under den där kepsen med btw).
Sen stod han och diskuterade med kassören.
Lite mera fundering. Folkgruppen började hopa sig bakom honom.
Han börjar prova nån ring till.
Sen kom äntligen börsen fram.
Och därmed var hans långa fundering över. Det tog honom säkert 15-20 minuter att fatta detta beslut om vilken ring han skulle köpa. Detta är något man ser ovanligt ofta här bland japaner enlig
Direct link:
http://dayviews.com/ailino/2010/2/25/
Visa toppen
Show footer