September
Sunday 11 December 2011 photo 1/1
|
~Shina Orichíni Sakura~
Morgondagens stjärna stod redan högt upp på himmelen.
Jane stod och putsade sitt svärd med ilska.
Inte en enda dag kunde Neyghun lämna henne ifred.
Varje morgon stod han där med en bukett körsbärs röda rosor.
Det värsta av allt var att han,likaså hans bror spred ut förfärande rykten om våran familj.De små arroganta jävlarna smutsade ner vår familj med sin närvaro.
~Imorgon slår vi till,vid dank稣hun sjön~ Sa hon och gnisslade tänder.
Jag såg henne i ögonen för att försöka tolka hennes känslor.Jag såg iver,ilska och stolthet.
Jane kunde vara riktigt irriterande ibland och ofta fick jag lust att hugga halsen av henne, Min syster.
Jag, Jane och Yuki samt våra äldre bröder har sedan födseln tränat kampsport till varje nivå.
Två av mina bröder ( Jackugie och Fog) Arbetar som ninjor åt det kungliga paret i nordvästra Sydkorea.
Min far var så stolt.Han hade ordnat en stor fest för endast de förnämaste och viktigaste människorna i Asien.
Inte så många kom.Sedan dess har hemska rykten om oss spridits runt i halva Japan.Varför de skulle bry sig vet jag inte.
Men pratar de gör dom allt.
Det tog livet av min ståtlige Mor. Hon älskade inte Far,men älskade alla andra.Särskillt mig och mina syskon.
Utom ett.Min avlägsna syster Marya.Hon var helt respektlös mot min mor och sina systrar och hatade allt och alla.Hon såg vördnadsfullt på vår far,medans hon föraktade vår mor.Min mor visade henne ingen nåd.Hon slog henne med fars strykhjärn så många gånger att det gick hål på huden och stora brännskador ätsade sig fast för livet.
Jag nickade åt Jane och hon putsade vidare sitt svärd.
Mitt långa svartlila hår släppte jag ut ur knuten och lade mina hårnålar i en byrolåda.
En gång för ungefär tio år sedan när jag var ute och tränade karate med min grann flicka slog jag henne så hårt i pannan att hennes knut lossnade och hårnålarna föll mot marken.När hon landade på rygg trängde nålarna igenom hennes bakhuvud,igenom hjärnan och ut från pannan.
Flickan dog och händelsen blev dömd till en olycka.
Jag gick igenom korridoren och mötte en av portvakterna till vårat tempel.
~Vacker kväll,fröken.~
Jag log ett falskt léende.Jag hatade denna natt.
~Så vacker.~ Jag begav mig mot mitt rum där jag befann mig nästan hela dagarna.
Det var mörkt och det enda ljus som syntes var från stjärnan som satt utanför fönstret.
Annons
Comment the photo
Sara
Tue 13 Dec 2011 00:24
Du skriver väldigt bra, använder många avancerade ord och gör berättelsen väldigt spännande :)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/akumarabbito/499544793/
Visa toppen
Show footer