Monday 22 February 2010 photo 1/1
|
långt som ett ösregn, ännu en gång när jag ska skriva ^^
jag har precis suttit och kollat igenom gamla bilder och texter på min bilddagbok. minnen kommer. minnen jag alltid kommer att minnas. helt ärligt sitter jag här med tårfyllda ögon. vilket underbart liv jag haft, synd att jag inte upptäckt det innan, eller har det kvar. att jag aldrig var tacksam för det jag hade. det var som en saga, för bra för att vara sann. att jag alltid tror att jag kan få det lite, lite bättre än vad det redan är, men nu i närmare eftertanke, jag hade det perfekt. men somsagt, det är lätt att vara efterklok. jag kan sitta i flera timmar, jag kan gå igenom allt, det tog slut för längesedan. men du är överallt. och inte nog med det, vänner har kommit och vänner har gått. vissa har man kommit närmre och andra har man släppt…
jag vet inte vart jag ska börja, och vet inte vart detta kommer att sluta. jag vill bara säga att året 2009 gjorde mig så lycklig, jag fick uppleva känslor jag aldrig upplevt förut, känslor jag aldrig trodde funnits i verkligheten. men samtidigt så otroligt ledsen.jag vet egentligen inte alls varför jag skriver detta heller. poängen är absolut inte uppmärksamhet eller någonting i den stilen, vill bara ha ur mig detta.
jag hade en jävligt bra sommar, i alla fall till att börja med. jag träffade och umgicks med galet bra personer, några utav de personer som gör mig glad.de vet själva, de har hjälpt mig mycket framförallt under denna sommaren, och det är jag oerhört glad för. annars vet jag helt ärligt inte vart eller hur det hade slutat. jag finns dör för dem, precis som dem alltid funnits där för mig. under den senaste tiden har allting varit skit. bland vänner, det som ska kallas kärlek, hemma osv.
jag har inte varit världens bästa, det vet jag och det är ingenting jag påstår heller, men jag kan ändra mig. jag ska ändra mig, för er skulle, för din skull. jag kan om jag bara vill, om ni ger mig en andra chans, och så ska jag ställa allting till rätta igen. så som det var innan, då när det var så bra. alla gör fel, alla gör misstag det är bara mänskligt. jag vill bara kunna ställa tillbaka allting igen. men hur gör jag det, gjort är ju gjort… förlåt är nog det ända jag kan säga just nu. att också hoppas på att ha vänner som är förstående och framförallt förlåtande… jag har varit en riktig skit i vissa lägen, det vet jag. inte varit så som en vän ska vara. trott en jävla massa, spekulerat och dragit mina slutsatser lite väl snabbt.
men ibland känner jag mig inte uppskattad, jag känner bara att jag finns där någonting då och då, när det passar, jag vet inte. men vi ska läsa detta, eller jag ska lösa detta, på något sätt eller vis. jag ska bli en bättre människa. jag ska vara den person alla vill att man ska vara, en som finns där 24/7 och stöttar sina vänner. man kanske inte alltid kan göra så mycket, men man kan i alla fall finnas där och försöka hjälpa, stötta och lyssna, bry sig, och i de flesta fall räcker det mer än väl, det vet jag själv. det har jag lovat. jag vill förändras och det kommer ni att se, för det är nu det händer, jag vill inte sitta bara "sitta och hända". jag ska förändra saker och ting som har gått snett och göra så det blir bra igen. samma alex, men ändå ny. jag vet inte mer vad jag ska säga, än att jag är jävigt ledsen för det som har hänt, för alla missförstånd och fel uppfattningar vissa sjukt nära vänner har fått genomlida. jag hoppas jag får en ny chans, för alla förtjänar en andra chans. även den som gör fel någonting. ingen är perfekt.
jag vill också bara säga att:
soffe, jag läste precis en text du skrivit till mig. fyfan vad bra vi har haft det! jag vet inte vad jag ska säga. du nämnde några utav hundra tusentals minne vi haft. vi är sjuka i huvudet! bl a det här med att vi sprang i svart jackor, mössa och solbrillor mitt i sommaren, för att du tvunget skulle lämna en grej. folk som läser detta måste tro vi är dumma i huvudet, kanske stämmer det lite också, men det är sånt som kallas minne. eller när vi skulle träffa "knosten", när det var hundra grader varmt ute och solen lyste starkare än någonsin och vi båda höll på att dö av värmeslag. det slutade i alla fall med att vi satt och dela vårt intresse, snygga killar, och tittade på en volleyboll- turnering. haha, så underbart! eller dansen vi gjorde till pussycat- dolls, den jb aldrig kunde lära sig. eller alla de gånger vi kollat på våra johan glans och shan da man tillsammans, och skrattat tills vi nästan kissat på oss. detta är minne på hög nivå! vi har nu på sistone kommit ifrån varandra en hel del, men det hoppas jag verkligen att det blir ändring på igen, för jag saknar dig, det vi hade. att vi alltid kunde prata om allting, ge varandra de stöd och råd som behövdes. det finns ingen lycka som går upp mot glädjen att finna ett hjärta som förstår. och det gjorde du verkligen, det gör du. nog ska jag kunna kämpa tillbaka dig, det ska jag. efter det ska vi bara bombadera med nya minnen till vår samling. för denna sommaren ska bli super, och du är en av dem som ska göra den till den mest perfekta någonsin. inte nog med detta, jag ska bli brunare än någonsin, mohaha :) för jag vill att du ska finnas här när jag behöver dig. jag vill att du tröstar min när jag är ledsen. jag vill känna dina armar om mig när jag behöver trygghet. jag vill att du ger mig all din kärlek., jag vill orka tårarna och känna mig lycklig. men det går in så länge du inte finns här. jag älskar dig.
Comment the photo
du ska inte dra på dig det det var inte ditt fel utan det var den jävla idioten rent ut sakt eller hur?
älskar dig <3
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alexandrrrra/444377654/