Sunday 28 February 2010 photo 1/1
|
jag skriver inte ut några namn, tror att personen detta är tillägnat till ändå förstår.
till att börja med kan jag berätta någonting som du redan vet, något jag sagt tusentals
gånger: att du är något utav det bästa, det bästa jag har, det bästa som finns överhuvudtaget...
men jag vet inte. dessa gånger vi varit osams nu på senare tid, det beror endast på en
person. en person, och ingenting annat. det vet både du och jag. känns sjukt tråkigt att denna person, förlåt men som beter sig som en idiot, ska komma emellan något som kallas äkta vänskap. det tycker jag i alla fall, och det är därför jag kämpar. för enligt mig kommer vänskap först. äkta vänskap är stark och brys väl aldrig? det låter bra, men det är nog för bra för att vara sant, som så mycket annat. jag kämpar, jag gör verkligen det, för jag älskar dig. anstränger mig till tusen och ännu lite därtill. men det har kommit till en gräns på mig också, tro det eller ej. då man inte orkar mer. jag är igen superwoman, absolut inte. jag verkar stark, visar inga direkta känslor på negativa och tråkiga sidor. det är jag som tröstar, det är jag som ska finnas och stötta alla, och självklart gör jag det! men, ja du förstår vad jag vill komma till. jag blev faktiskt ledsen.. i minst ett halvår har jag varit fruktansvärt ledsen för en massa olika saker som har hänt, kanske det inte märkts. men det räcker nu, jag orkar inte. jag vill ha det bra, och framförallt med det jag prioriterar först, vänskap... jag vet inte vad du vill. jag har lovat dig att jag står upp för dig. att jag finns när som helt, stöttar, pratar, hjälper, lyssnar osv. jag tycker det är så man gör emot varandra, likaså som att man respekterar och accepterar. det är så jag beter mig i alla fall..
jag har lovat, och som sagt att det jag lovat, det är lovat och inget annat, så är det. egentligen vet jag inte varför jag skriver detta. jag vet i alla fall att det inte är till någon hjälp för fem öre, inget kommer att förändras. jag kommer hamna i den håla jag just nu jobbar mig uppifrån botten på. everything starts all over again. jag kommer slösa ännu mer tid av mitt liv på att vara ledsen och besviken. mina tårar dom trillar, och du bara ler och lever livet.
jag frågar mig själv ännu en gång. vänskap är stark och bryts väl aldrig? jag bara önskar det var du och jag. du och jag, och ingen tredje fucking cp. du gjorde mina dagar till någonting bra, något överhuvudtaget. jag delade mina problem med dig för jag litar på dig. mina problem var dina problem, och dina problem var mina problem. enkelt. men man kanske alltid står sig själv närmst? fuck, kan jag sluta tro så jävla gott om folk hela tiden. jag lär mig aldrig. alltid, och sen är det jag som mår piss. tar åt mig all skit, lägger skulden på mig själv, och sen blir det tillslut jag som ber om ursäkt för mina jävla skuldkänslor säger ifrån... ännu en gång står jag här och gråter, ännu en gång...
allting förändrades, allting tog slut och ingenting är längre som det var förut.
i don't wanna be without you babe, i don't wanna a broken heart. don't wanna take a breath without you, i don't wanna to play that part. i don't want to play the broken hearted girl. no no...
Comment the photo
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alexandrrrra/445526154/