Asså skulle ta sprutor idag eftersom jag ska utomlands i december.
Tro på fan att det slutade illa.

Klev upp tidigt för jag hade tid på sjukhuset kl 10.
Eftersom lilla jag nu är så löjligt rädd för sprutor var jag ganska spänd.
Klockan 10 satt jag och fyllde i sjukhus papper om vart jag skulle resa, hur länge jag skulle vara borta m.m.
Sedan vare stab dags.. satt i stolen och kännde hur det stack till i armen, gjorde inte så fasligt ont, men det är själva tanken som skrämmer mig. Känndes kanska bra när jag reste mig upp, var glad att allt var över. Jag hade fått en ny tid för nästa spruta den 16/12 om några veckor.
Därefter när jag började bege mig ut från sjukhuset började jag känna den bekanta varma känslan och såg flimmret av stjärnor.
Japp jag föll ihop som en potatis säck mitt utanför sjukhuset.
En ambulansförare som precis kört förbi för att sett mig falla ihop ruskade liv i mig och jag kollade upp på honom och undrade hur jävla länge jag legat där i snön.
Jag försökte resa mig upp men föll ihop igen och spydde på backen.. blää*
Aja sedan vart jag intagen igen på bår och fick ta blodtryck och grejer.

Efter mycket om och men så kom Susanne och skjutsade hem mig. Har nu en lätt hjärnskakning och mår lite smått illa.. mmh härlig dag måste jag medge =/

jasså varför de då?