February
Saturday 26 July 2008 photo 1/1
|
Mådde dåligt igår.
Var förbannad på allt och alla.
Det följde mig överallt, borrade sig ner i mitt huvud som en diamantspetsad tryckborr - konstant. Det kändes som om jag var på tröskeln till helvetet. De döda vet bara en sak; det är bättre än att vara levande. Var jag blind, eller var ljuset långt borta ifrån mig?
Jag vet inte hur det hände. Jag kände mig starkare, snabbare, hårdare och bättre medan jag satt i soffan och gjorde inget annat än att jäsa. Det växte inom mig; "JAG ÄR VÄRLDENS TUFFASTE MÄNNISKA, OCH JAG KAN TA VAD ÄN DE ANGRIPER MIG MED. JAG VÄJER INTE FÖR DEN VÅLDSAMMASTE JORDBÄVNING ELLER HÄFTIGASTE TORNADO. JAG ÄR EN KRIGARE FRÅN MELLANÖSTERN."
Jag bestämmer mig för att springa 10 kilometer med min vapenbroder, Christian. Innan jag sätter in den högsta växeln avger jag ett skräckinjagande krigsrop och ser bara en sak framför mig. Utmaningen som ska besegras rutinmässigt och blodfullt. Jag känner hur högoktanig bensin rusar genom mina ådror och antänds; en ilsken flamma föds i mitt hjärta och mina bästa vänner blir smärta och sorg; eftersom de försöker övervinna mig.
Ilskan vinner över mig - och vi är vilse i Vilsta naturreservat. Klockan är 22:39. 39 minuters ren ilska. Vi börjar genast springa runt efter en väg ut ur området, men springer bara runt i cirklar. Vi får inga vägvisningar av någon. Lamporna släcks vid kvart över elva och vi förlitar oss på en mobiltelefon och MP3-spelare som ficklampor. Vi följer spåren i flera timmar och hittar till slut till Skjulsta. Där räknar jag ut att vi är i närheten och försöker hålla vattnet på vänster sida hela tiden för att veta vart vi är. Vi hör hur fåglarna flaxar i den becksvarta skogen och vi är inte rädda en enda sekund. Vi sköter det professionellt och effektivt. Vi hittar till slut till en korsning, där vi, tack vare Christians lokalsinne, hittar den väg vi kom från när vi sprang milen och vandrar tillbaka till Vilsta genom att kolla varje baksida av träden efter markeringarna.
Utmaningen varar mellan: 22:00-01:30 - och när jag återvänder vet jag en sak. Nu är jag verkligen världens absolut tuffaste kille.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ali-b747/243545645/
Visa toppen
Show footer