Wednesday 19 November 2008 photo 1/1
|
Jag är tvungen att skriva av mig nu, och ifall ni bara tänker kalla mig för jävla emo eller nåt annat väldigt moget, så ge fan i att läsa istället!!
I've been taking this for so long! Jag vet inte om jag orkar mycket längre till alltså. Är så jävla less på att inte komma någonvart. Att vara fast på samma ställe hela tiden, hur mkt jag än försöker komma därifrån! Här kämpar jag för mitt liv dagligen, och allt du gör är bara att sitta och skratta åt mig när jag misslyckas. Och jag är så jävla trött på det!!! Jag vill bara att det ska försvinna! Jag skulle kunna ge nästan vad som helst. Sedan att det är massa press från alla håll gör inte saken bättre, jag har det tillräckligt jobbigt med mig själv redan! Hur fan ska jag kunna koncentrera mig och göra bra ifrån mig på alla ställen samtidigt?! Då blir det bara att det går åt helvete för mig över allt. Och det är precis vad som händer, och då mår jag skit. Which only gives you more fuel to you fire. Om jag inte får ha full koncentration på att hålla mig stående ramlar jag bara hela tiden, och tillslut så kommer jag väl inte orka ställa mig upp längre. Jag vill inte vara där igen. Men jag vet inte om jag orkar stå emot längre. Jag fick ett litet återfall förut, det var länge sedan jag kände det begäret så starkt, riktigt länge sedan faktiskt. Men det stormade upp i mig från ingenstans och jag blev nästan rädd för mig själv...Jag trodde jag hade mer kontroll. Men jag kanske inte har det, jag vet inte!! Jag är trött på att leva ett liv i kedjor. Vet ni hur jävla läskigt det är när något tar kontroll över en? Något man inte har någon som helst makt emot. Visst har det blivit bättre, men helt bra är det inte. Och jag börjar faktiskt tvivla på att det nånsin kommer bli det.. Jag önskar att jag bara vaknade upp en dag så var allt borta!
och nej, det är inte meningen att ni ska förstå något av texten, ni behöver inte fråga heller. Jag kommer inte försöka förklara. no use.
I've been taking this for so long! Jag vet inte om jag orkar mycket längre till alltså. Är så jävla less på att inte komma någonvart. Att vara fast på samma ställe hela tiden, hur mkt jag än försöker komma därifrån! Här kämpar jag för mitt liv dagligen, och allt du gör är bara att sitta och skratta åt mig när jag misslyckas. Och jag är så jävla trött på det!!! Jag vill bara att det ska försvinna! Jag skulle kunna ge nästan vad som helst. Sedan att det är massa press från alla håll gör inte saken bättre, jag har det tillräckligt jobbigt med mig själv redan! Hur fan ska jag kunna koncentrera mig och göra bra ifrån mig på alla ställen samtidigt?! Då blir det bara att det går åt helvete för mig över allt. Och det är precis vad som händer, och då mår jag skit. Which only gives you more fuel to you fire. Om jag inte får ha full koncentration på att hålla mig stående ramlar jag bara hela tiden, och tillslut så kommer jag väl inte orka ställa mig upp längre. Jag vill inte vara där igen. Men jag vet inte om jag orkar stå emot längre. Jag fick ett litet återfall förut, det var länge sedan jag kände det begäret så starkt, riktigt länge sedan faktiskt. Men det stormade upp i mig från ingenstans och jag blev nästan rädd för mig själv...Jag trodde jag hade mer kontroll. Men jag kanske inte har det, jag vet inte!! Jag är trött på att leva ett liv i kedjor. Vet ni hur jävla läskigt det är när något tar kontroll över en? Något man inte har någon som helst makt emot. Visst har det blivit bättre, men helt bra är det inte. Och jag börjar faktiskt tvivla på att det nånsin kommer bli det.. Jag önskar att jag bara vaknade upp en dag så var allt borta!
och nej, det är inte meningen att ni ska förstå något av texten, ni behöver inte fråga heller. Jag kommer inte försöka förklara. no use.