Monday 4 April 2011 photo 3/4
|
denna artikel publiceras tre kärleksdikter skrivna av Josefin Jakobik. Dikterna ingår i det kärlekstema som pågår fram till jul i årskurs 8 på Strandskolan. Svek Du älskade mig, Upprymd, lustfylld och passionerat Du lämnade mig, Uppgiven, uppriven och övergiven Du sårade mig, Smärta, sorg och längtan Du hånade mig, Föraktfull, självisk och dumdristigt Du övergav mig, Ensam, liten och sliten Men inget av dessa spelar någon roll, För det värsta var att du ljög. Du sade att du älskade mig! Stark kärlek Först är kärleken ett litet frö, som med tiden gror till en vacker mö. På vägen dit slår taggar ut, Hotande vassa, men hittar till slut. Knoppen växer sakta uppåt, Tills den alla bladen fått. Blomman blottar bladen sina. Solens strålar starka skina. Dag kommer, dag går, Sveken öppnar nya sår. Regnet faller från molnen grå. Rötter hittar en vatten vrå. Blomman dricker sig mätt och stark, Den ska kämpa genom skog och mark. Även om det redan skett, Tänker den inte ge upp så lätt. Han ser mig inte Här sitter jag Och stirrar på dig Du märker mig inte För dig finns jag inte Dag efter dag Går jag och spanar Önskar och hoppas Att du åtminstone anar Jag följer dig med blicken Vart du än går Det är för din skull Mitt hjärta slår Du skulle inte märka Om jag plötsligt försvann Du känner inte Att min kärlek är sann Jag går bredvid dig Upprymd av längtan Men min närvaro är för dig obefintlig Jag går egentligen alldeles ensam Kan inte det här någonsin ta slut? För att snart står jag inte ut! JAG ÄLSKAR DIG!
Annons