Tänk vilken tur vissa har, som har en egen häst. ärligt, e dröm gick i uppfyllelse. Hästen , människans bästa vän.

Vad hade ni gjort om er häst fick tex en sjukdom, tumör,akutfång eller något.?

Hur fick du din häst, vilken känsla hade du?

Jag fick hem min häst förra sommaren, jag var väl glad och så men jag hade precis lämnat tillbaks min förra ponny som jag hyrt så jag var fortfarande lite ledsen över det. Sen var det så stor skillnad på dem, totala motsatsen till varandra och ibland tyckte jag att hon var ganska jobbig. Men sen när det väl klickade för oss och jag insåg hur mycket jag faktiskt älskade henne har jag aldrig ångrat mig en enda sekund att jag valde henne. Hon är den bästa som finns och kommer alltid vara det <3

Käänslan är underbar..jag kände redan min häst som gått ridskloa men inte trivts, jag red honom varje lektion.Han har varit i min familjs ägo ca 2 veckor.höh. men jag älskar han sedan flera år tillbax<3 Så han har inte ''hunnit '' vara sjuk:D
Han är mitt allt och min allra bästa vän jag kan berätta ALLT för<3

en underbar känsla. Den blir ens bästa vän. En vän för livet. Som aldrig sviker eller vill göra dig illa. Min lilla fjording.. hon blev sjuk 2 månader efter att vi köpte henne. Gick aldrig bort helt 7 år var hon sjuk innan hennes 9 korta år tog slut. har aldrig träffat en underbarare häst än henne. Hon va mitt allt <3 saknar henne nått sjukt även fast de är 8 månader sen hon försvann..
Nu har jag 2 nya hästar. Men de är inte alls samma känsla som när jag hade henne. Vi fanns alltid där för varandra, mer än en vanlig häst <3 De går inte beskriva i ord hur mycket hon betydde för mig och så som vi kämpat. x')

Om min häst blivit sjuk hade jag dött, jag hade gjort allt i min makt att rädda henne om hon fortfarande haft kämparglöden, men om hon hade tappat gnistan och velat dö hade jag låtit henne vandra vidare.

Jag tjatade, tjatade och tjatade, till slut åkte vi och provred en häst i skåne som var världens lataste, snällaste och underbaraste och det klickade direkt :))

Mina hästar är mitt allt! tar hand om dom bättre än jag tar hand om mig själv :) Kände mig som världens lyckligaste människa när dom här tre änglarna blev mina och känner mig så lyckligt lottad som får va hos dom varje dag <3 skulle avlida om något hände med dom!

Mitt fullblod jag hade fick en skada i sina bakben.. Hon hade vi iväg för behandlingar men hon blev aldrig bra så vi valde att avliva henne så hon slapp lida.
Mitt föl jag köpte efter fullblodet bröt sitt ben i hagen och fick avlivas tyvärr..

Jag har nog aldrig haft en känsla för första hästen då vi alltid haft hästar på gården så jag red innan jag kunde gå.. Men alltid när jag köpt en ny häst så känner man sig så lycklig och glad över sitt köp och man vet att i hästen väntar en ny bästa vän =)

Min första ponny fick jag innan jag föddes typ, så... vet ju inte riktigt vad jag kände, det var liksom mer naturligt, liksom alla hade en häst trodde ju jag då, klart så var jag överlycklig över att ha min egna lilla ponny och ääälskade att vara i stallet och bara krama pussa och pyssla med henne och dom andra hästarna :D

Min andra häst fick jag när jag var 8 ungefär, en stor häst som jag TVUNGET skulle ha xD Heelt outbildad och allt och det var också den första hästen jag red in och utbilda och vi lärde oss väldigt mycket av varandra :)

tredje och fjärde ponnyn jag fick var när jag var typ 9-10 en shettis hingst och en b-ponny, det var sammtidigt som vi sålde min storhäst så jag var väl inte super glad då.. direkt.. men jag äälskade så klart mina tre ponnyer!

Sen flytta vi från vår gård och sålde då hingsten och alla andra hästar och behöll bara min första ponny och b-ponnyn och stallade upp hästarna och flyttade till lägenhet, efter några år när jag var 11-12 så fick jag ett gotlandsruss, envis och lat som få xd åkte av gång efter gång men kunde inte annat än gilla den lilla krabaten <3

Sen när jg fyllde 13 fick jag min 4e ponny och den jag har nu, russet lånade vi ut och sålde senare, b-ponnyn fick vi avliva (hon var gammal) min första ponny lånade vi också ut på livstid men hon fick tas bort året därpå... så nu har jag bara min kära ponny, som jag snart ska sälja då jag vuxit ur honom...

Shiiiiiiiiiit det blev långt :o undra om någon kommer palla läsa det xd

fick min första ponny när ja var 6 år, antagligen för att mamma ville att ja skulle ha en ponny, jag var duktig för min ålder o ville ha en. 1 år senare ramlade han i hagen och bröt nacken.

min andra när jag var ungefär 8, hon var oinriden, efter nått år att kämpat blev jag rädd för henne. hon såldes till världens bästa hem, för ett år sedan fick dom ta bort henne dock, hon blev 8 år gammal.

sen hade vi ett halvblod som är såld osv. nu har vi en shettis o en c ponny. men ingen kommer nånsin betyda så mycket som min första!

Jag har ingen egen häst, kommer aldrig få en heller. Även om jag betalade det mesta själv, som priset på hästen, utrustningen och stallplats, fodet m.m. så långt det räckte.

Men om min häst skulle bli sjuk, skulle jag göra allt i världen för att den skulle bli frisk. Jag skulle sälja allt jag ägde om pengar fattades. Bara min häst blivit frisk :')

Jag blir så ledsen, att folk tar sina hästar för givet. Att alla har en häst, alla kan få en. Att folk får en vid 10 års ålder, när andra får drömma tills dom är 18 och kan ta saken i egna händer.

Jag ska börja min 8;onde år på ridskola nu, och kommer vara fast ytterligare 4 år. Jag är i stallet varje dag, hjälper nybörjare eller står inne i någon spilta. Det finns några 9 åringar som är i stallet typ 2 dagar i veckan, annars är jag den enda som är där så ofta. Jättemånga av mina kompisar har hästar, de som åkte till ridskolan en, max 2 dagar i veckan och red.

Och sedan sådana som tar sina hästar för givet, säljer och köper nya. Skriver att sitt liv är skit även om de har kanske mer än 2 hästar.


Det där sista du skrev, det är sådant jag blir så ledsen av. Om jag inte hade varit typ "den sista" skulle jag nog inte brytt mig, men det känns som ALLA tar för givet att alla har egna hästar. Det är nog inte bara jag som känner såhär heller, och även om du kanske inte tänkte så mycket, och riktade dig till de som har egen häst, blev folk sårade :(

Min häst som jag bara haft i någon månad har brutit ett ben i bogen :/ Väldigt jobbigt och svårt att göra något åt... Han ska gå i liten sjukhage i 6 veckor och äta smärtstillande, om han inte blir bra måste han opereras. Tycker så synd om honom för han älskar verkligen att få röra på sig :/

Jag har aldrig själv vart med om att Curazo fått nån sjukdom, men han har haft fång hos tidigare ägare. Var inte alls meningen att jag skulle få honom, men en familj som stått oss ganska nära för några år sedan skulle sälja sin tävlingsponny, och de ville GE honom till oss. Vem kan tacka nej till något sånt? Så vi åkte helt enkelt och provred honom, och jag var fast.

när min häst fölade va de nära att hon dog för att fölet fastnade,både hästen och fölet klarade sej men stoet blev söndersliten så hon kan inte lyfta bakhovarna så man kan kratsa och hon kan inte lyfta på svansen när hon kissar så allt hamnar i svansen.min andra häst,gotlandsruss har haft fång en gång.

aldrig bli mig själv igen antagligen dött av rena sorgen.
Min häst är mitt allt!
Finns ingen bättre känsla än när jag visste att hhon var min och bara döden kan skilja oss åt

Ena ponnyn är fånghäst, är allmänt nere, inte min. Ska troligtvis tas bort på torsdag. Den a´ndra har curshing, där är det bara att kämpa på och hålla tummarna för att medecinen fungerar så länge som möjligt!

Min ena har haft akut kolik, akut fång, vridit sönder knät TVÅ gånger när han fastnat i gallret i sin box. Och det är ju bara att betala operationer, mediciner och övernattningar på veterinärklinik.
Allt har kostat lika mycket som han är värd, alltså över 250 000kr bara på veterinärkostnader. och DÄRFÖR har man hästen försäkrad!!!!!!!!!! =)

Tjata väll.. Men dem betalar inget, det är jag själv som står för alla kostnader, jag köpte hästen själv för alla mina pengar, stallhyra,vetinär,hovslagare,foder osv.
Så Mina föräldrar dem har inte så mycket att säga, för jag betalar allt själv.
Det var en otrolig känsla av att veta att jag skulle få en egen häst!
Hade ngt hänt henne.. Då vet jag inte vad jag skulle gjort..

Hästarna fanns redan då jag föddes, så jag känner tyvärre inte till den där känslan om att man alltid velat ha en häst och sedan så har man fått en. Men jag kan tänka mig att den känslan är underbar, för hästar är underbara djur (:

jag hade tagit livet av mig om min häst dog och känslan av att få en egen häst är extrem den går inte o förklara sen kan inget ta dig ifrån hästen

Ja hade tatt livet av mej om min häst fick en tumör och dog,
Känslan av att få en egen häst går inte att förklara ! Man fattar inte att hästen som kommer när man ropar är ens egna!:D