EMOVARNING!
Hur mycket är de okej att gråta och älska?

De var 8 månader sen min älskade ängel försvann från mig. Men ändå så forsätter tårarna rinner ner längst min kind. Men jag antar att de har varit tungt att få se sin egna mest värdefulla häst bli sjukare o sjukare o sjukare ju fler år de går. 7 fantastiska o hemska år fick jag dela med dig. De fantastiska: alla våra underbara stunder och minnen tillsammans.
 De hemska: Du var sjuk under alla åren och du blev bara sjukare ju längre tiden gick. Och man låg där på knä och skrek efter hjälp för din skull.. Men va kunde dom göra..? ne.. precis.. inget. Ta ditt liv,  men de ville varken dom eller jag.
Den 25 Januari 2011 de var den dagen som allt jag verkligen levde för togs ifrån mig..
När jag går ut genom dörren så hör jag fortfarande dina kärleksfulla gnäggningar, men när jag tittar upp så är du inte där? <'3
Någon so förstår mig?
Jag har två nya hästar nu. En fjording hingst på 1 år och en shettis med hålvägg på 18 år. Men hur jag än gör så kan jag fortfarande inte komma över min älskade ängel.

:(<3

tyvärr :'(

:'(

:'(

:)

usch.. :( så hemskt när de händer..

Fast hon såldes...Hon lever iallafall

Vi köpte henne som 2åring och två månader efter åt hon alldeles för mycket rölika (de blev som knark för henne) Så hon slutade äta, dricka. Så vi körde in henne till Skaras sjukhus och där låg hon flera dagar i en box och bara svettades och skakade. Dom ville avliva henne tillslut men de var en veterinär som vägrade att låta dom göra de. Slutligen blev hon bättre igen. Men hennes hjärta, lever och allt var helt sönder frätet (stavning) på henne. Sen så har hon haft både, grov fång, grov kolik, kronisk bronkit, stort problem med hovarna så vissa dagar kunde hon inte gå på grus alls. Men lixom tänk själv hur de skulle kännas att få gå runt med helt sönder frätet hjärta och allt.. (inget illa menat) men asså tänk. Men även fast hon led av så mycket så ville hon aldrig visa de. Hon gjorde allt för att jag skulle va glad. Hon var mer som en människa än en häst. Hon förstod verkligen.. Hon visste när de var rätt och fel tillfälle att leka och busa, då hon läste av mig på 2 sekunder om jag var glad eller ledsen.
Men nu den vintern som var så började hela hästen svullna upp. Men jag tänkte inte så mycket på de. Men i ett tag senare fick hon klolik igen, jag stannade självklart hemma från skolan med mamma. De var tidigt morgon och jag började genast gå ut och gå för att sätta igång hennes tarmar. Vi hällde både i henne, kaffe, mosade morötter/äpplen, sirap och allt vi kom på. De var is ÖVERALLT och jag var helt förstörd för de fanns ingenstans att gå förut på en väg fram och tillbaka, fram och tillbaka. Så vi pulsa och glida fram på snön och isen. Efter att gått i 6 timmar så tog vi in henne och veterinären kom. Han gjorde va han kunde och jag började gå med henne igen. De blev kväll och vi var tvungna att sova.
Nästa dag vaknade jag av mamma vid mig. Hon grät och sa att de inte gick längre. Hon hade fortfarande inte ätit och stått inne 6 timmar i stallet och bara haft panik och allt sågspån var utanför spiltan för att hon kraffsat så mycket Vi gick ut och veterinären kom. Han berättade hur de låg till och hon var svårt förstoppad och han kunde inte göra nått mer. Vi kunde ge en sista chans att åka in till sjukhuset med henne men de var mycket större chans att hon skulle dö i transporten påväg dit. Så det fanns bara ett beslut...
Tårarna bara sprutade och jag visste inte vad jag skulle göra och ta mig till. Jag kramade och kramade henne. Jah hade ingen röst så jag kunde varken säga farväl eller berätta för henne en sista gång hur mycket jag älskade henne.. Mamma "slängde" in mig och drog ner mina gardiner i mitt rum så jag inte skulle se nått..
Hon fick somna in i sin hage och fick ligga där 3 dagar innan ett par gubbar kom och hämtade hennes övergivna kropp. Jag minns dagen som om de hände igår. Så fruktansvärt.
sorry om de blev långt.. x'd

nej vad hämskt :( jag började seriöst gråta! men vad länge hon klarade sog endå :o
fõrstår att det var jobbigt, min förra häst var lika dan typ.. inte riktigt så illa men han var sjuk hela tiden och han kunde knappt vara ute på vintern så tillslut så bestämde vi att ta bort han..
duu, det gör inget om det blev långt.. jag tycker det va intressant men endå super tråkigt att det hade hänt en så fin häst!
bara en fråga.. låg hon typ mitt i hagen helt synlig i tre dagar eller hade hon något över sig eller vad man ska säga? eller har jay missuppfattat helt nu :o