Friday 21 October 2011 photo 17/20
|
Tänkte skriva av mig lite, en förklaring till allting som händer just nu och varför. Inte så långt utan mera kortfattat!
<hr>Jag har ridit i hela mitt 14 åriga liv och anser själv att jag har god kunskap inom hästar. Jag har däremot ett väldigt dåligt självförtroende i alla lägen som jag försöker bygga på hela tiden. Det är inget jag kan ändra på, jag själv kan inte försämra det, men det kan ni. Och jag vet mycket väl vad skitsnack är, många tar inte åt sig av sånt, men jag tar åt mig, riktigt mycket av varenda litet ord ni säger.
.
Jag har ridit in en i princip galen ponny i stort sett bettlöst vid 9 års ålder och jag la ner mycket tid på den ponnyn men jag var bara ett litet barn, det var inte samma sak då. Så ska inte jämföra något. Men jag vet, jag vet mycket väl att det finns folk som sagt till mig eller bakom min rygg att jag inte kan rida Zlatan. Jag vet det. Vare sig ni säger det bakom mig eller till mig kommer det fram, alltid. Men sen vet jag mycket väl att det finns de som säger tvärt om och tror på oss. Och ni behöver inte ta åt er såklart. Tar ni åt er av det jag skriver så är ni uppenbarligen skyldiga till detta och ni får gärna komma och säga till mig att ni har sagt detta, för det skadar mer att säga det bakom min rygg.
.
Iallafall så har vi bara haft Zlatan sen i Maj men jag har lagt ner hela min tid på honom, så mycket smärta, blod, svett och så in i nordens mycket tårar så ni vet inte vad. Så många gånger som jag bara velat skita i allt och alla för att jag själv tänkt på, är de sant de dom säger, kan jag inte rida honom? Jag har tagit så oerhört mycket skit under denna tid, under mer än 5 månaders tid. Och jag har bara tagit åt mig allting, hela tiden, aldrig sagt ifrån eller faktiskt göra något. Jag har bara suttit där som någon värdelös människa och tagit på mig allting, under denna tid. Men varför?
.
Jag förstår inte ens, hur ni har hjärta till att ens nämna något som att jag inte kan rida min ponny eller aldrig kommer få ordning på honom, lika bra att ge upp allt är ditt fel. Jag förstår inte ens hur ni kan sitta där bredvid och säga att jag ramlar av för att jag inte kan rida honom. Men jag ber er, sitt upp själva? Prova hur jävla enkelt det är att rida den där ponnyn. Ni förstår inte, hur mycket jag offrat för honom. Hela min tid, jag har inte haft tid för nåt annat över huvudtaget. Jag har inte längre velat ta med kompisar, för de enda jag fick höra va skit efteråt iallafall. Men sätt er i min situation. Sämsta självförtroendet som går att ha, både i stallet och utanför. Och jag äer medveten om att jag är helt värdelös på att rida, tack vare er hjälp. Ni har påmint mig.
.
Grejen är, att jag tar åt mig allt skit ni säger, men de där positiva vissa faktiskt säger, de hamnar ett steg bak liksom. Självklart värmer de så fort ni säger något uppmuntrande om det istället, men de är de där ständiga klagandet som hamnar längst fram och tar 1a platsen för mig. Det bara är så. Jag kan inte hjälpa vem jag är eller så. Men om ni ska säga rakt i ansiktet på mig att jag inte kan rida min ponny och att vi aldrig kommer ta oss ur detta, då tycker jag ni kan komma och säga det till mig hemma på ridbanan när ni sitter på min ponny och testar, eftersom han är så jävla lätt att rida, så varför inte testa själva?
-
Så kom inte och säg något mer, inte bakom ryggen heller. För jag har äkta, jag har äkta fina vänner som berättar det för mig, de ni säger. Men jag tänker inte bara längre stå och ta emot eran skit, jag kommer slänga tillbaka den rakt i ansiktet på er. För häpna eller vad ni vill, när vi står där, jag och min ponny och bevisar för hela världen vilka vi är, för de ska vi göra en dag. För jag vet vad den här ponnyn har att ge, så mycket, så jävla mycket mer än ni.
.
men bara så ni vet, kommer ni en vacker dag få denna skit tillbaka slängd i ansiktet på er när vi har kommit fram..
Jag tror på oss.
<hr>Jag har ridit i hela mitt 14 åriga liv och anser själv att jag har god kunskap inom hästar. Jag har däremot ett väldigt dåligt självförtroende i alla lägen som jag försöker bygga på hela tiden. Det är inget jag kan ändra på, jag själv kan inte försämra det, men det kan ni. Och jag vet mycket väl vad skitsnack är, många tar inte åt sig av sånt, men jag tar åt mig, riktigt mycket av varenda litet ord ni säger.
.
Jag har ridit in en i princip galen ponny i stort sett bettlöst vid 9 års ålder och jag la ner mycket tid på den ponnyn men jag var bara ett litet barn, det var inte samma sak då. Så ska inte jämföra något. Men jag vet, jag vet mycket väl att det finns folk som sagt till mig eller bakom min rygg att jag inte kan rida Zlatan. Jag vet det. Vare sig ni säger det bakom mig eller till mig kommer det fram, alltid. Men sen vet jag mycket väl att det finns de som säger tvärt om och tror på oss. Och ni behöver inte ta åt er såklart. Tar ni åt er av det jag skriver så är ni uppenbarligen skyldiga till detta och ni får gärna komma och säga till mig att ni har sagt detta, för det skadar mer att säga det bakom min rygg.
.
Iallafall så har vi bara haft Zlatan sen i Maj men jag har lagt ner hela min tid på honom, så mycket smärta, blod, svett och så in i nordens mycket tårar så ni vet inte vad. Så många gånger som jag bara velat skita i allt och alla för att jag själv tänkt på, är de sant de dom säger, kan jag inte rida honom? Jag har tagit så oerhört mycket skit under denna tid, under mer än 5 månaders tid. Och jag har bara tagit åt mig allting, hela tiden, aldrig sagt ifrån eller faktiskt göra något. Jag har bara suttit där som någon värdelös människa och tagit på mig allting, under denna tid. Men varför?
.
Jag förstår inte ens, hur ni har hjärta till att ens nämna något som att jag inte kan rida min ponny eller aldrig kommer få ordning på honom, lika bra att ge upp allt är ditt fel. Jag förstår inte ens hur ni kan sitta där bredvid och säga att jag ramlar av för att jag inte kan rida honom. Men jag ber er, sitt upp själva? Prova hur jävla enkelt det är att rida den där ponnyn. Ni förstår inte, hur mycket jag offrat för honom. Hela min tid, jag har inte haft tid för nåt annat över huvudtaget. Jag har inte längre velat ta med kompisar, för de enda jag fick höra va skit efteråt iallafall. Men sätt er i min situation. Sämsta självförtroendet som går att ha, både i stallet och utanför. Och jag äer medveten om att jag är helt värdelös på att rida, tack vare er hjälp. Ni har påmint mig.
.
Grejen är, att jag tar åt mig allt skit ni säger, men de där positiva vissa faktiskt säger, de hamnar ett steg bak liksom. Självklart värmer de så fort ni säger något uppmuntrande om det istället, men de är de där ständiga klagandet som hamnar längst fram och tar 1a platsen för mig. Det bara är så. Jag kan inte hjälpa vem jag är eller så. Men om ni ska säga rakt i ansiktet på mig att jag inte kan rida min ponny och att vi aldrig kommer ta oss ur detta, då tycker jag ni kan komma och säga det till mig hemma på ridbanan när ni sitter på min ponny och testar, eftersom han är så jävla lätt att rida, så varför inte testa själva?
-
Så kom inte och säg något mer, inte bakom ryggen heller. För jag har äkta, jag har äkta fina vänner som berättar det för mig, de ni säger. Men jag tänker inte bara längre stå och ta emot eran skit, jag kommer slänga tillbaka den rakt i ansiktet på er. För häpna eller vad ni vill, när vi står där, jag och min ponny och bevisar för hela världen vilka vi är, för de ska vi göra en dag. För jag vet vad den här ponnyn har att ge, så mycket, så jävla mycket mer än ni.
.
men bara så ni vet, kommer ni en vacker dag få denna skit tillbaka slängd i ansiktet på er när vi har kommit fram..
Jag tror på oss.
Annons
Camera info
Camera NIKON D3100
Focal length 105 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/130 s
ISO 110
Comment the photo
loveja
Sat 22 Oct 2011 15:48
Jag har också varit i en liknande situation, jag började rida honom för 4 år sedan då va han, het, stressad, stirrig kunde knappt något och nu föra året så va vi ute på tävlings bannan för första gången och de gick jätte bra, så ta den tid du behöver så kommer allt att bli bra. Jag tror på dig:)<3
Fubar
Sat 22 Oct 2011 07:32
har varit i en liknande situation, när till och med min mamma tyckte jag skulle ge upp och byta till en lugn häst. Den jag hade var nämligen het, stark, stressad, stirrig, u name it! och jag erkänner gärna: jag blev rädd för min egen häst. Men oj vad jag älskade henne!
men jag vägrade ge upp eftersom jag innombords visste att om jag sålde henne så skulle de sätta skarpa bett på henne och massa hjälptyglar och grejjer för att "tygla henne" och den tanken stod jag bara inte ut med!!
så jag kämpade. Fyra år senare bad jag min mama komma ut och kolla när jag red en dag. Då red jag min "omöjliga" häst med endast ett grimmskaft runt halsen och kunde både styra, stanna, backa och gå i alla gångarter!
det jag försöker säga är att det GÅR oavsett hur svårt det är så går det!
lycka till hörrudu, och om du behöver något någon gång, så har jag rätt stor erfarenhet av "omöjliga" hästar som "jag inte kan rida" <3
men jag vägrade ge upp eftersom jag innombords visste att om jag sålde henne så skulle de sätta skarpa bett på henne och massa hjälptyglar och grejjer för att "tygla henne" och den tanken stod jag bara inte ut med!!
så jag kämpade. Fyra år senare bad jag min mama komma ut och kolla när jag red en dag. Då red jag min "omöjliga" häst med endast ett grimmskaft runt halsen och kunde både styra, stanna, backa och gå i alla gångarter!
det jag försöker säga är att det GÅR oavsett hur svårt det är så går det!
lycka till hörrudu, och om du behöver något någon gång, så har jag rätt stor erfarenhet av "omöjliga" hästar som "jag inte kan rida" <3
Anonymous
Sat 22 Oct 2011 13:43
åh, gud va underbart och starkt gjort av dig!
tack! de värmer <3
tack! de värmer <3
mjukKudde
Fri 21 Oct 2011 23:38
Om du har viljan till att göra det så kan du! Ni kommer gå till toppen och då kan du bara skratta åt dem som försökte trycka ner er! Ni kommer klara det!! :D
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alltomhastar/497632108/