Thursday 3 November 2011 photo 12/22
|
Eftersom många tyckte att jag skulle fortsätta berätta om galna minnen med tanten och gubben så kommer här en fortsättning. ;))
* Gubbens häst hette egentligen Koko (mycket passande namn!) men olyckligtvis hade färgen på höpåsen slitits bort med tiden. (Se bilden)
Jag och mina stallkompisar hade hysteriskt roligt åt detta, och en dag när vi stod och gapskrattade i stallgången kom gubben fram och frågade vad som var så roligt. Vi pekade på höpåsen, vilket gjorde gubben upprörd.
"-HAN HETER FAKTISKT KOKO!!!" snäste han och stegade iväg med arga kliv. Hoppsan. ;)
* Första gången jag träffade paret passade de på att berätta sin hästhanteringsfilosofi för mig.
"-Vi tycker inte om när människor skäller och bråkar för mycket med sina hästar, vi tycker att det är mycket bättre att fjäska för hästarna så att de gör som man vill!" berättade gubben stolt. Jag funderade länge på hur man fjäskar för en häst...
* När tanten såg min dåvarande häst för första gången frågade hon om han var en islandshäst.
"-Näee, det är en haflinger!" svarade jag.
"-En vadå?"
"-Haflinger".
Dagen efter kom hon fram till mig i stallet och hade uppenbarligen läst på om rasen.
"-Visste du att haflingern kommer från Österrike?" frågade hon.
"-Jo, jag vet..."
"-Ahaa.. men visste du att de används till både ridning och körning?" fortsatte hon.
"-Jooo, jag vet..."
"-Och dessutom är de alltid guldfärgade med ljus man och svans!"
Hon trodde tydligen att mina haflingerkunskaper var starkt begränsade. ;)
* En av mina kompisar red ut en gång tillsammans med gubben, hon tog min häst och gubben red sin valack. Allting gick bra tills de kom till en nerförsbacke. Min häst var rätt busig och fick plötsligt för sig att bocka några gånger - varpå min kompis trillade av och hamnade på marken. Min häst sprang nerför backen men stannade sedan vid första bästa grästuva. Gubbens häst var egentligen väldigt sävlig men han hängde också på, dock i betydligt lugnare tempo.
Gubben satt otroligt nog kvar i sadeln tills hästen stannade, vilket han var oerhört stolt över. Nästa gång vi sågs i stallet kom han fram och började prata om händelsen:
"-Jo, det ska du allt veta, min häst SKENADE nerför backen och jag tappade ena stigbygeln... MEN JAG SATT KVAR!!!"
När jag sedan pratade med min kompis om det hela fick jag en helt annan version;
"-Sa han verkligen att hans häst hade skenat?! HAHA! Hans tröga valack SMÅTRAVADE nerför backen medan han själv släppte tyglarna och höll krampaktigt i sadelns framvalv! Han skrek dessutom så högt att folk borde ha hört honom på flera mils radie..."
* Tantens häst var allt annat än en nybörjarhäst. Stoet skyggade för det mesta som kom i hennes väg, slängde sig åt sidan och var allmänt svår att rida. Jag överdriver inte om jag påstår att tanten har trillat av minst 100 gånger...
Tanten kämpade dock vidare med sin häst och en dag när jag kom till stallet var hästen sadlad och tränsad, och tanten hade ridstövlar, hjälm och säkerhetsväst på sig.
"-Ska du rida?" frågade jag, fastän svaret borde ha varit uppenbart.
"-Nej, jag ska göra lite ledövningar tänkte jag!" fick jag till svar.
"-Jahaaa...? Men varför har du henne sadlad och tränsad?" undrade jag.
"-Jo, jag tänkte såhär, hon är ju väldigt rädd när jag ska rida så jag tänkte att jag sätter på oss all utrustning så kanske hon blir rädd när jag tar in henne i ridhuset och då kan jag visa för henne att vi bara ska göra ledövningar så att hon slappnar av! Då kanske hon fattar att det inte är så farligt när vi tar på oss ridkläderna!"
* Tanten var också ute och cyklade när det gällde hästarnas foderstater. Hon kom fram till mig en dag och frågade om jag trodde att det räckte med 3 LITER havre per mål för hästarna. Hjälp! 3 liter havre för hästar som inte arbetar mer än några enstaka skrittpass i ridhuset... hmmm...
* Stoet tyckte inte om att bli duschad med vattenslangen, så tanten brukade ställa henne i spolspiltan och hälla vatten på henne genom en vattenkanna... ;)))
* Paret hade också ett alldeles eget sätt att mocka på. De mockade rent boxen, därefter sopade de in ALLT spån i mitten så att det bildades ett meterhögt spånberg. Jag överdriver inte om jag säger att berget emellanåt var ca 1,20 högt... Deras hästar fick alltid traska runt ett bra tag innan spånet hade spridit ut sig ordentligt och ingen förstod någonsin vad den mockningsmetoden skulle vara bra för. ;)
* När tanten inte ville rida (bland annat för att hon var alldeles för blåslagen efter tidigare avfallningar!) tog hon ibland in sitt sto i ridhuset och lät henne springa av sig. Tanten jagade då på stoet med en longerpiska, och varje gång stoet kom i närheten snärtade hon till så att stoet spratt iväg. När tanten till sist tyckte att det räckte var stoet allt annat än lätt att fånga in.
"-Titta, nu leker hon ta fatt med mig igen! Jag tror att hästar har mycket humor och tycker att det är roligt att bli jagade!" sa tanten en gång när jag beskådade spektaklet. (Ja, att stoet var svårfångat kan ju absolut inte ha med att tanten stod med piskan i högsta hugg liksom...)
* När en vän till mig som är ridlärare försökte hjälpa paret med sina svåra hästar frågade hon gubben hur mycket hästarna hade ridits under den senaste tiden.
"-Vi har ridit hela sommaren!" svarade gubben.
När hon sen bad honom utveckla hur mycket och hur hårt de hade ridit visade det sig att "ridit hela sommaren" innebar en kort skrittrunda en gång varannan vecka...
Ja, hjälp! Paret har kvar sina hästar och vad jag har hört så trillar de fortfarande av var och varannat ridpass. ;) Ridskickligheten har alltså inte förbättrats under de senaste tre åren!
* Gubbens häst hette egentligen Koko (mycket passande namn!) men olyckligtvis hade färgen på höpåsen slitits bort med tiden. (Se bilden)
Jag och mina stallkompisar hade hysteriskt roligt åt detta, och en dag när vi stod och gapskrattade i stallgången kom gubben fram och frågade vad som var så roligt. Vi pekade på höpåsen, vilket gjorde gubben upprörd.
"-HAN HETER FAKTISKT KOKO!!!" snäste han och stegade iväg med arga kliv. Hoppsan. ;)
* Första gången jag träffade paret passade de på att berätta sin hästhanteringsfilosofi för mig.
"-Vi tycker inte om när människor skäller och bråkar för mycket med sina hästar, vi tycker att det är mycket bättre att fjäska för hästarna så att de gör som man vill!" berättade gubben stolt. Jag funderade länge på hur man fjäskar för en häst...
* När tanten såg min dåvarande häst för första gången frågade hon om han var en islandshäst.
"-Näee, det är en haflinger!" svarade jag.
"-En vadå?"
"-Haflinger".
Dagen efter kom hon fram till mig i stallet och hade uppenbarligen läst på om rasen.
"-Visste du att haflingern kommer från Österrike?" frågade hon.
"-Jo, jag vet..."
"-Ahaa.. men visste du att de används till både ridning och körning?" fortsatte hon.
"-Jooo, jag vet..."
"-Och dessutom är de alltid guldfärgade med ljus man och svans!"
Hon trodde tydligen att mina haflingerkunskaper var starkt begränsade. ;)
* En av mina kompisar red ut en gång tillsammans med gubben, hon tog min häst och gubben red sin valack. Allting gick bra tills de kom till en nerförsbacke. Min häst var rätt busig och fick plötsligt för sig att bocka några gånger - varpå min kompis trillade av och hamnade på marken. Min häst sprang nerför backen men stannade sedan vid första bästa grästuva. Gubbens häst var egentligen väldigt sävlig men han hängde också på, dock i betydligt lugnare tempo.
Gubben satt otroligt nog kvar i sadeln tills hästen stannade, vilket han var oerhört stolt över. Nästa gång vi sågs i stallet kom han fram och började prata om händelsen:
"-Jo, det ska du allt veta, min häst SKENADE nerför backen och jag tappade ena stigbygeln... MEN JAG SATT KVAR!!!"
När jag sedan pratade med min kompis om det hela fick jag en helt annan version;
"-Sa han verkligen att hans häst hade skenat?! HAHA! Hans tröga valack SMÅTRAVADE nerför backen medan han själv släppte tyglarna och höll krampaktigt i sadelns framvalv! Han skrek dessutom så högt att folk borde ha hört honom på flera mils radie..."
* Tantens häst var allt annat än en nybörjarhäst. Stoet skyggade för det mesta som kom i hennes väg, slängde sig åt sidan och var allmänt svår att rida. Jag överdriver inte om jag påstår att tanten har trillat av minst 100 gånger...
Tanten kämpade dock vidare med sin häst och en dag när jag kom till stallet var hästen sadlad och tränsad, och tanten hade ridstövlar, hjälm och säkerhetsväst på sig.
"-Ska du rida?" frågade jag, fastän svaret borde ha varit uppenbart.
"-Nej, jag ska göra lite ledövningar tänkte jag!" fick jag till svar.
"-Jahaaa...? Men varför har du henne sadlad och tränsad?" undrade jag.
"-Jo, jag tänkte såhär, hon är ju väldigt rädd när jag ska rida så jag tänkte att jag sätter på oss all utrustning så kanske hon blir rädd när jag tar in henne i ridhuset och då kan jag visa för henne att vi bara ska göra ledövningar så att hon slappnar av! Då kanske hon fattar att det inte är så farligt när vi tar på oss ridkläderna!"
* Tanten var också ute och cyklade när det gällde hästarnas foderstater. Hon kom fram till mig en dag och frågade om jag trodde att det räckte med 3 LITER havre per mål för hästarna. Hjälp! 3 liter havre för hästar som inte arbetar mer än några enstaka skrittpass i ridhuset... hmmm...
* Stoet tyckte inte om att bli duschad med vattenslangen, så tanten brukade ställa henne i spolspiltan och hälla vatten på henne genom en vattenkanna... ;)))
* Paret hade också ett alldeles eget sätt att mocka på. De mockade rent boxen, därefter sopade de in ALLT spån i mitten så att det bildades ett meterhögt spånberg. Jag överdriver inte om jag säger att berget emellanåt var ca 1,20 högt... Deras hästar fick alltid traska runt ett bra tag innan spånet hade spridit ut sig ordentligt och ingen förstod någonsin vad den mockningsmetoden skulle vara bra för. ;)
* När tanten inte ville rida (bland annat för att hon var alldeles för blåslagen efter tidigare avfallningar!) tog hon ibland in sitt sto i ridhuset och lät henne springa av sig. Tanten jagade då på stoet med en longerpiska, och varje gång stoet kom i närheten snärtade hon till så att stoet spratt iväg. När tanten till sist tyckte att det räckte var stoet allt annat än lätt att fånga in.
"-Titta, nu leker hon ta fatt med mig igen! Jag tror att hästar har mycket humor och tycker att det är roligt att bli jagade!" sa tanten en gång när jag beskådade spektaklet. (Ja, att stoet var svårfångat kan ju absolut inte ha med att tanten stod med piskan i högsta hugg liksom...)
* När en vän till mig som är ridlärare försökte hjälpa paret med sina svåra hästar frågade hon gubben hur mycket hästarna hade ridits under den senaste tiden.
"-Vi har ridit hela sommaren!" svarade gubben.
När hon sen bad honom utveckla hur mycket och hur hårt de hade ridit visade det sig att "ridit hela sommaren" innebar en kort skrittrunda en gång varannan vecka...
Ja, hjälp! Paret har kvar sina hästar och vad jag har hört så trillar de fortfarande av var och varannat ridpass. ;) Ridskickligheten har alltså inte förbättrats under de senaste tre åren!
Comment the photo
gulligt med vattenkannan :3
"Som en liten blomma" ;D
Meeera :D
45 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/alltomhastar/498157167/