Kan inte alla skriva en hästhistoria med lyckligt slut, tex. Ni var tvungna att sälja eran häst och 5 år senare lyckas köpa tillbaka den eller så :)?

Jag har en! Finaste Fingal, skäcken på mina bilder, han och jag har ett band som ingen annan! Medans alla hästarna i hans hage sprang åt andra hållet när jag kom, sprang figge direkt fram till mig för att hälsa och pussas. Den hästen blev avundsjuk när jag var med andra, det var verkligen vi!
En dag när jag kommer till stallet, glad för att jag skulle ha figge, så står transporten på stallplan! Tänkte inte så mycket mer på det, ber min kompis fixa grejerna till hästen för att jag behövde åka. En dag senare får jag ett samtal från kompisen som säger "du har hört det här med figge va?"
Då hade ägaren bara åkt med honom, hävdat att jag inte varit och dom fick inte tag på mig, sanningen är att ägarens pappa stog och pratade med min pappa när dom plockade in i transporten.. Jag var så ledsen, kände mig så sjukt jävla less och sur på ägarna! Nu, ett år senare hittade jag en blocket annons på ponnyn, och jag är medryttare igen!
Min finaste skäck <3

Red på ridskola och hade en favoritponny, en dag fick jag ett samtal från en kompis som sa att ägaren till ridskolan skulle stänga ridskolan och alla hästar var till salu, men min favorit var redan såld.
Min favorit köptes av en annan ridskola, en mindre som inte låg jätte långt bort. Jag och mina kompisar skulle hitta ny ridskola tillsammans och var och provred på den mindre ridskolan dit min favvis hade sålts. Dock så hade den ridskolan bara a, b och c-ponnys (min favvis blev den största som maxad c) så mina kompisar ville inte rida där.
Dock så blev min mamma kompis med ridskoleägaren och jag fick lov att rida min favorit på helgen mot att jag hjälpte till och sådär.

Sen fick jag hyra ponnyn på loven, och lite mer än ett år senare bestämde sig ägaren för att sälja ponnyn då han hade gett henne en blick som sa att han inte ville mer. Och då så frågade hon mig och det krävdes inte så mycket övertalning av mina föräldrar (som trots allt hela mitt liv sagt att det inte skulle köpas häst) innan min älskade ponny äntligen blev min! :D

Hösten 2009 blev jag medryttare på en helt underbar häst. Men i början av 2010 pajjade hästens ägare sin rygg... Jag tog över all skötsel av hästen och hade henne som min egen så det var underbart. Men sen kom ägaren en dag och sa att hon skulle sälja hästen för hennes rygg skulle aldrig bli bra igen... Hon frågade om jag ville köpa hästen men jag hade ingen möjlighet plus att jag efter sommaren skulle flytta till Uppsala, jag skulle flytta ihop med min pojkvän.

Men från absolut ingenstans dumpade killen mig och flytten blev aldrig av. Hästens ägare insåg att hon inte klarade av att sälja sin häst och aldrig få se henne igen men hon kunde iaf inte ha kvar henne... Så en dag kom ägaren till mig och bara sa att "Vill du ha hästen är hon din, jag kan inte sälja henne och tar du henne blir hon ju kvar hos mig på gården iaf". Så jag fick hästen... och sadel, träns, täcken och massa annan utrustning. Jag fick också ha hästen hos henne helt gratis första året inklusive halm och hö.

Hade jag inte fått hästen hade jag nog inte orkat ta mig igenom tiden efter killen dumpade mig... Han var hela min värld och utan honom hade jag inget att leva för men när jag fick hästen så fick jag nått att leva för igen.

Inte en jätte lyckligt slut på historian med aja:
Ps. Förstår att det är drygt att läsa men själv tycker jag att det är värt det!

min mammas kompis hade 3 hästar (stor häst) ett sto och två valacker..

Stoet E(stoets första bokstav) väntade för tredje gången gillt ett föl pga missfall alla andra gånger. Allt gick bra ända tills dagen hon skulle föla. En tjej som hyr stall plats hos E ´s ägare där E står ringde till E´s ägare och sa - jag tror din häst ska föla .. Hon åkte hem så fortsom möjligt och när hon kom hem så gick det inte för E att föla det gick värkligen inte! Dom åkte med henne i transport till närmaste klinik ( ca 1,5 timmar bort ) där sa dom att fölet låg snett i magen o kunde inte komma ut. Dom frågade E´s ägare om hon ville avliva E och rädda fölet elr om hon ville mista fölet o behålla E så klart valde hon att ha kvar E efter som d är hennes lilla prinsessa. Hon valde helt rätt dom sövde bara E och fölet var ju redan dött i magen då, det visade sig att fölet hade sne mulle(stav) som det föddes bara en elr vad det nu va om året och nu var det redan den 5 i år. E klarade sig och idag är allt bra med henne.

Sen till valacken W (hans första bokstav)
Han och hans ägare ( samma som E ) hade gått omkull på en tävling först i dressyr ( eftersom ägaren är hoppryttare så var det inte någon högg klass )
Han gick omkull men ägaren tänkte att detta händer ju alla, både hästen och hon mådde bra. Efter 2 dagar gick han omkull igen på rid banan hon börja misstänka något. Sedan var dom ute i skogen och han gick omkull med henne på ryggen för tredje gången han gjorde en kulle bytta ägaren tyckte att det tog väldigt lång tid för han att komma upp men det tog kanske 5-7 sekunder. Hon blev juh så klart orolig för sin lilla prins så hon ringde till kliniken igen. Det visade sig att han inte hade någon kontroll över sitt högra backben så hon fick avliva han..

Idag har hon kvar både E och den andra valacken. Och båda mår bra och E har kommit igång igen o tävlas i hoppning ca 1.50 typ..


+ allt detta hände på en månad...

Well..
En ofärdig historia^^
Började med att jag förlorade min medryttarhäst och började sköta lite fölston i samma stall. Sen kom det dit en häst som skulle ridas in och sen säljas. Började sköta henne och vi klickade som bara den. Red in och älskade henne över allt annat, men så såldes hon ju.
I februari, dvs ca 3 år efter att hon lämnade mig, så kommer hon komma tillbaka till samma stall och jag blir skötare igen :'D
Denna gång med bebis i magen^^

min förra ponny hade fått asma och skulle åka till slakt. dagen innan det, tog jag ut henne på gården, satte mig baklänges på henne, jag åt middag, jag gjorde läxorna och allt på henne. jag satt där i ca. 3h. hon bara gick där och åt gräset och njöt. efter ett tag kom mamma ut ur huset och sa: jag har avbokat slakten, det syns att hon är lycklig, och varför ska jag slakta en glad häst?
henne hade jag i ca. 2 år till, men sen valde jag att låta henne somna in vid 20års ålder..
inte så gammalt för en shettis men hon blev akut förgiftad :/

för ett år sen blev min häst fruktansvärt sjuk i förstoppning. veterinärerna sonda (om de stavas så), gav han olja, dropp, vi gick rätt mycket och försökte få igång allt!
veterinärerna gav oss nr till nödslakt så dålig han va :(
men på nyårskvällen stod mamma nere vid stranden med han och sa att nu får han själv reda ut de, vi kunde inte göra mer! dagen efter hade de släppt och han hade skitit väldigt mycket!!

har nog aldrig blivit så glad när jag kommit ut i stallet till en så pigg häst!

Jag och en kompis räddade en gammal nordsvensk på 25bast från slakt när vi var 11-12 år gamla :)

Bella (som hästen hette) var helt ointresserad av människor och ville inte röra sig i fläcken för att hon var så stel. Ägaren sa att hon varit halt i flera år, och att det var dags att slakta henne.
Vi frågade ägaren om vi fick börja ta hand om henne, och gav hnm tips om vad hon skulle äta då han inte visste nåt om hästar.
Så han ställde ut ensilage till henne och vi gav henne morötter, äpplen och knäckebröd vilket gjorde att hon började bli intresserad av oss. Jag lyfte hennes hovar som var fruktansvärt tunga, och benen knakade som satan. Så tog vi på ett grimskaft och försökte få henne att gå, och första dagen kanske hon gick 3 steg, andra 6 och så fortsatte det tills hon blivit så pigg att hon gick att rida, och hon lyfte hovarna självmant utan att man behövde dra i hovskägget och tynga henne åt sidan.

Det gick så långt så vi kunde galoppera med henne! Och hon var så pigg att hon försökte bocka av oss av glädje på slutet! :D

Det var underbart att se en så livlös 25åring till tant förvandlas till en sjukt pigg och glad häst på bara några månader! :)

I sommras så var vårat sto Kelly dräktigt, hon var sist av 9 ston. Men tillslut var det hennes tur, allt gick bra men inte för Kelly. Hon dog dagen efter att lilla Mulle som vi kallar honom hade fötts.. Kort efter fick han lunginflammation, och mamma fick åka till Skara i bilen med honom. Idag mår han jättebra, han har gått hela sommaren med ett annat sto som har tagit hand om honom och han har pga. allt blivit jättesnäll och hur gullig som helst ^^

Har inga riktigt sådana men vi har räddat vår ena häst från nödslakt=).
Kan dra den kort om du vill=)..

Min syster hade en storhäst som tyvärr fick avlivas. Detta är då 9år sedan.
Min kusin hade då en skäck på 1år som min syster var jätte intresserad av, men hon fick inte köpa henne.
Efter över 1 månads tjat fick hon som hon ville och det var tur för annars hade hon varit död.
Vi hämtade hem henne från det "betet" där de gick och såg även alla andra hästar som gick där.. Exakt alla hästar var skinn och ben även hästen min syster köpte.
En vecka efter vi köpt henne fick vi veta att alla andra blivit omhändertagna och blivit skickade till nödslakt då de inte skulle gå att rädda dem, hade min syster inte köpt Tequila (som hon heter) så hade hon varit död nu.

Hon gick upp i vikt efter ordentlig avmaskning och massor utav mat.
Därefter har vi tävlat i hoppning på lokalnivå och min syster har tävlat henne i dressyr. Idag går hon hemma i hagen och är 10år, och dräktig och lever ett härligt liv. Dock rids hon inte då hon inte tål det med sina ben mer=/ Men har ett härligt liv som avelssto =)

I sommras när Min mosters häst Skulle ha föl.. ( nån vecka hade ena stoet på gården dött.... ) Så kulle jag och en kompis kolla till henne,
och kolla de andra hjästarna.. Så ser vui att det sticker ut hovar ur.. Rumpan .. Och vi sprang in och de ringde veterinären, Och fölet dog... Men jag och min kompis, Räddade livet på barcelona som hade fölet :D
Hon hade antagligen inte levt idag om vi inte hade sett det :oo

( det hände massa hemsk saker denna sommar )
Men nu är ALLT BARA BRA !! :D

Som typ...
Hade vart medryttar på en häst i ett år, hade inte mått så bra på länge! Jag och hästens ägare träffades ganska mycket den sommaren och hon hjälpte mig med vissa delar, med sitsen och balans. Efter några veckor in på sommarlovet så får jag höra av ägaren att hon och hästen ska flytta. Jag blir helt förstörd, men aldrig att jag skulle visa det för henne. Så jag tog det lugnt och frågade vart hästen skulle hamna, fick en liten halv taskig beskrivning på vart det nya stallet låg. Men jag nöjde mig med det.
Men varje dag efter de när jag kom ut till stallet så grät jag, för jag visste att snart är min och Marys tid över. Jag mådde bara sämre och sämre för varje dag som gick. Och flera hästar i det stallet flyttade efter hand.
Någon vecka senare flyttade en ny häst in i stallet, en stor nordsvenskvalack. Och ägaren till nordsvensken och ägaren till min medryttarhäst hade sedan innan bråkat en massa. Och samma helg så packade ägaren till min medryttarhäst ihop allt, så jag förstod att dom flyttar och jag hade bara fått några få ord om det.
Några få dagar innan hästen skulle flytta så fick jag ett erbjudande av ägaren, att följa med och kolla på det nya stallet. Först var jag väldigt fundersam, för jag visste inte vart vi skulle hamna. Men efter en stund sa jag "ja". Och i slutet av den veckan så lastade vi på min medryttarhäst och en ponny som skulle flytta med oss och begavoss iväg. Jag sätt med en liten tjej som red ponnyn i baksättet och jag var hur nervös som helst! Men när vi kom fram så visade sig att jag ändå hade cykelavstånd dit, dock blev det typ 3 km extra men det gjorde inte mig något.
Jag fick äran att lasta av hästen, och hon var hur lugn som helst.
Sedan dess har det rullat på, dock har jag funderingar på att sluta som medryttare i sommar. Och försöka hitta en annan häst att pyssla om.