Nu ska jag berätta om Concorde...

Han kom till ridskolan jag red på och första intrycket av honom var att han var söt i ansiktet och ful i kroppen och hans personlighet verkade vara... Bara sådär lite allmänt tråkig.

Ganska snabbt gick han med på vår lektion och jag var den första i vår grupp som fick rida honom. Innan lektionen var jag superglad, spännande med en ny häst ^^ Men glädjen vände snabbt till frustration. Han var helt hopplös! I skritten gick det så långsamt att man trodde han skulle somna, i traven bara rusade han på i 180 och om man gjorde en halvhalt saktade han av till sin sega skritt. I galoppen var han ryckig/kantig och ja... nä usch han var inte en mysig häst. Stel som en pinne och gick med mulen i taket.

Lektionen veckan efter fick jag honom igen och jag svor högt. Gick lika dåligt igen... Tråkigast var det med hans trav, det fanns inga växlar utan det var fullt ös eller skritt.

Red honom en tredje gång också och en fjärde... Sen femte gången jag red honom då bara klickade det! Han gick från ett hemskt monster till en helt underbar häst! Jag lyckades driva fram honom ordentligt i skritten vilket gjorde att han sökte sig nedåt med huvudet vilket gjorde att han travade långsamt! Jag lyckades hitta hans takt och han var inte alls ryckig i gångarterna längre.

Efter det blev jag bara mer och mer kär i honom, han var en så... speciell och knäpp häst. Typiska såna jag blir kär i...

Sen började jag höra rykten om att han var aggressiv... Han jagade ponnyerna och sparkade dom. Han hade tom en gång i ridhuset under en lektion sparkat efter en ponny men träffat ryttaren på benet istället. Jag trodde först inte på dom... Fan min snälla Concorde, visst var han speciell men han var inte elak!

Men så en lektion red jag en annan häst och en i min grupp red Concorde... En liten tjej på en ponny red upp i baken på Concorde så han blev tvärilsk och la i backen och tryckte upp ponnyn mot väggen och sparkade bakut. Jag kände mig helt förstörd... Ridläraren muttrade att såhär kan vi inte ha det och det kändes som att om jag hade haft Concorde hade det där aldrig hänt...

Tjejen som red Concorde satt ju bara där och tjejen på ponnyn hade ridit upp alldeles för nära. Det var inte Concordes fel...

En vecka när jag kom till stallet var Concordes box tom... Jag frågade vart han var och fick svaret att han blivit så aggressiv mot andra hästar att han inte passade på ridskolan och hade åkt tillbaka till sin förra ägare i Skåne.

Usch det var fruktansvärt... Känns som att Concorde bara var en så hemskt missförstådd häst. Precis som jag inte hade förstått mig på honom i början.

Jag fick inte ens säga hej då... Jag har ingen aning om vad som hände med honom.

mjo det var tråkigt...