Tuesday 17 January 2012 photo 13/18
|
Jag ska berätta en historia nu, det känns som om ett passande tillfälle idag eftersom att det är exakt två år sedan en mycket älskad ponny tog sina sista andetag i livet.
17 januari 2010. Jag gick upp vid 03:30 på morgonen för att vara i tid till stallet så jag skulle kunna fixa det sista inför dagens tävling. Det var min allra första tävling och jag var såklart jättenervös. Månader av träning tillsammans med ponnyn Hugo hade givit resultat och vi var äntligen redo för att skutta runt en 60 cm-clearround på Borås Fältrittklubb. Förberedelserna hade gått som smort, transport var fixad och den senaste hoppträningen hade gått jättebra - vi var redo för att visa vad vi hade lärt oss.
Med många duktiga människor omkring oss, tränare och vänner, åkte jag och Hugo till tävlingsplatsen. Vi lastade ur, tog på utrustningen, red fram, gick in på framhoppningen. Under dom månaderna jag hade ridit Hugo hade han ALDRIG känts så fin. Det var som om han visste precis vad som gällde, och av hans vanliga lathet fanns inte ett spår. Min nervositet var som bortblåst, och med beslutsamhet skrittade jag in på banan, fick startsignal och började galoppera mot första hindret. Det var som i en dröm, Hugo och jag hoppade hinder efter hinder och blev felfria. Det var prisutdelning och vi fick våran vita CR-rosett. Många gratulationer väntade utanför och jag kan lova att jag få gånger har varit så lycklig som jag var då.
Eftersom att Hugo var en kanontrygg ponny skulle jag ställa in honom i transporten medans jag sprang upp och kollade på min kompis runda. Efter 5-10 minuter ropar dom upp i högtalaren att det är en häst som har panik i transporten. Två av mina andra kompisar som var vid framridningen skyndade sig dit eftersom att det var vårat registreringsnummer som ropades upp. Jag blev såklart jätterädd och sprang efter. Transporterna stod parkerade nedanför en backe, och jag minns så väl hur snabbt jag sprang nedför den. Mina två kompisar hann fram före mig. Dom öppnade dörren till transporten. Och då förstod jag. Det var just det som var det mest smärtsamma. Att tvingas inse. Mina ben vek sig under mig. Marken var täckt med snö och is, men jag brydde mig inte då. Det gjorde så ont, och jag trodde att jag skulle gå sönder inuti. Folk sprang runt mig, någon la en filt runt mig, en annan ville ringa ambulans. Den hemska sanningen gick långsamt, långsamt upp för mig. Hugo hade fått panik i transporten, försökt hoppa över bommen, fastnat och brutit nacken. Han var stendöd, och allt hade gått under loppet av ca. 15 minuter. Min bästa vän, hade dött under våran första och sista tävling tillsammans. Orden "du har dödat Hugo" ekade i mitt huvud och jag var som i en annan värld.
Detta hände mig alltså för exakt två år sedan. Jag är fortfarande otroligt ledsen över det som hände, det var så otroligt hemskt och tragiskt och jag saknar fortfarande lille Hugo. Men en sak är jag lycklig över, och det är att det gick så snabbt. Han dog direkt. Slapp lida någon längre stund. Jag vill inte ens tänka på hur det hade känts om vi var tvungna att ringa nödslakten, för då hade han behövt ha ont, och det förtjänade han verkligen inte.
Jag vill inte ha några kommentarer om att vi var oansvariga som ställde in Hugo den stunden i transporten, för det fanns under hela tiden människor runt omkring transporterna. Varför dom inte ingrep när dom såg vad som höll på att hända förstår jag inte, men hänt är hänt. Det var inte heller ett beslut jag tog själv, utan både min tränare och mina andra, mycket mer erfarna vänner sa att det nog inte skulle vara någon fara. Vi snackar ju liksom om universums coolaste ponny, lätt.
Vila i frid Hugo, du kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan <3
Annons
Comment the photo
hellooo97
Sun 29 Jan 2012 11:22
Nej vad tråkigt!
Tycker jättesynd om dig!
Men du är stark och berättar det som hände och det tycker jag är bra gjort av dig!!
Men somsagt, han hade tur för att han inte behövde lida och han finns alltid i ditt hjärta! Det ska du komma ihåg!<3
Tycker jättesynd om dig!
Men du är stark och berättar det som hände och det tycker jag är bra gjort av dig!!
Men somsagt, han hade tur för att han inte behövde lida och han finns alltid i ditt hjärta! Det ska du komma ihåg!<3
amandaalindblom
Sun 22 Jan 2012 00:42
Tycker så enormt synd om dig. Det är inget fel med att lämna en häst i transporten. Det är som att lämna hästen i boxen.
Anonymous
Thu 19 Jan 2012 09:06
Lider med dig! Massa styrkekramar! <3
KJanermark
Wed 18 Jan 2012 14:02
Ush stackare! Maxmial otur och tycker inte det är ditt fel!
Alla lämnar sina hästar någongång i transporten och det var ingen som kunde förutse att det skulle hända. Vem vet, någon som skrämde honom som han inte var van vid.
I vilket fal som helst så är det jätte hemskt, tur att ni fick en sista underbar runda tsm!
Massa styrkekramar <3
Alla lämnar sina hästar någongång i transporten och det var ingen som kunde förutse att det skulle hända. Vem vet, någon som skrämde honom som han inte var van vid.
I vilket fal som helst så är det jätte hemskt, tur att ni fick en sista underbar runda tsm!
Massa styrkekramar <3
SweetHorzes
Wed 18 Jan 2012 09:47
Absolut inte ditt fel att det hände! Man kan aldrig veta vad som händer med hästarna, rätt som det är får dom frispel och vet inte vad dom tar sig till...
Massa styrekkramar till dig!! <3
Massa styrekkramar till dig!! <3
missbitch89
Tue 17 Jan 2012 23:19
Klandra dig inte själv på något vis det kan även hända den mest erfarna ryttaren och hästen som är 100% kolugn i en transport.. Det var ändå tur att han dog så snabbt så han slapp lida..!
R.I.P Hugo <3
R.I.P Hugo <3
Anonymous
Tue 17 Jan 2012 22:31
R.I.P<3
Mischan
Tue 17 Jan 2012 21:27
Gud vad hemskt, men vem lämnar ente sin häst i transporten, de gör nog vi alla när vi är ute och tävlar. Så ingen borde klandra dig, du gjorde inget fel, de va bara hemskt otur att han skulle få panik i transporten, men ändå hesmkt R.I.P Hugo! - En häst som jag red på ridskolan blev efter 1 år privat häst då hon ente trivdes som ridskole häst, hon flyttade och två månader senare fick vi höra att hon brutit nacken i boxen när hon rullat sig, oxå otur, hon hade nog ente räknat med att kroppen skulel slå runt så henne huvud följde ente med.
Anonymous
Tue 17 Jan 2012 21:06
Du, jag fick värsta rysningen när jag läste det, fy vad hemskt<3
sserenades
Tue 17 Jan 2012 20:50
Åh vad hemskt, tycker verkligen synd om dig!! :(
Och sen.. Vilka lämnar INTE hästen ensam i transporten under tävling? Det är i så fall väldigt få som gör det, så må inte dåligt över det. <3
Och sen.. Vilka lämnar INTE hästen ensam i transporten under tävling? Det är i så fall väldigt få som gör det, så må inte dåligt över det. <3
sserenades
Tue 17 Jan 2012 21:06
Usch :(
Min tränare lämnar alltid sina hästar i transporten av anledningen att hon nästan aldrig har någon med sig till hjälp. Hon sätter en lapp på framdörren i transporten med namn och telefonnummer, och att folk ska ringa vid minsta lilla istället. :)
Min tränare lämnar alltid sina hästar i transporten av anledningen att hon nästan aldrig har någon med sig till hjälp. Hon sätter en lapp på framdörren i transporten med namn och telefonnummer, och att folk ska ringa vid minsta lilla istället. :)
Anonymous
Tue 17 Jan 2012 21:09
ja jag har ju suttit parkeringsvakt så vi har koll på alla hästar o många som lämnar nummer till oss och så, men de e hemskt o se o de va ngn som slet sig ut ur transporten en gång den skada sig inte men kom ut på något sätt vet inte hur :S
Frida1987
Tue 17 Jan 2012 20:49
Herregud, så sorgligt.
Ibland är olyckan framme och det kan drabba vem som helst.
Ibland är olyckan framme och det kan drabba vem som helst.
Anonymous
Tue 17 Jan 2012 20:49
Ush :(
43 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alltomhastar/500994564/