min älskade<3

ni som e hästägare, har ni nångång vart rädd för er häst ? och har ni nånsin ångrat att ni köpt häst?
ärligt =)

Jag har inte varit rädd för hästarna ja har tagit hand om men jag är överlag väldigt feg och håller helst inte på med en tjurig ridskolehäst eller så. men jag har nog aldrig blivit liksom rädd på riktigt utan blir mer försiktig typ.

Hade en hyrponny som var snäppet för svår för mig och sedan kom en trotsålder på det som inte gjorde det bättre precis så jag har vart rädd och osäker, nästan så det tog kål på hästintresset :/

Är väl intehästägare, men hästen är som min egen. Och jag har varit livrädd för honom, knappt vågat leda honom, gråtit av rädsla när jag ridit osv.. :)

Nej jag har aldrig varit rädd för själva hästen , snarare vad som skulle kunna ha hänt när jag tänkt tillbaka på olika saker.

Ja, faktiskt... På ett sätt, när jag har sett läxor hopa sej och kan kommit hem från stallet vid 8, 50 sidor SO , NO - prov dagen efter, tvungen att duscha osv. Och ska upp 6 dagen efter. Men inte så att jag har velat sälja hästen. För jag tror seriöst jag hade tagit självmord om jag inte haft en mjuk hästhals att gråta ut imot ibland.

Nej jag har aldrig vart rädd för en häst faktiskt, och nej jag har inte direkt ångrat ett köp heller ^^

Japp, jag har varit rädd för Hugo en massa gånger. Men det va för att jag visste inte hur jag skulle hantera situationen :D Ja, ibörjan när jag var "blind" så ångrade jag mig :o

Ja, i början var min ponny en mardröm. Han sparkade efter mig, högg mig blå, sparkade bakut i galoppfattningarna, bockade av mig under första uteritten i full galopp här hemma osv. Jag grät nästan varje dag i en månad tills jag beslöt mig för att ta övertaget. Så fort han högg efter mig gav jag han en mildare "bitchslap", jag vågade gå upp bakom hnm trots att han kickade osv. Då märkte jag att han inte var en elak häst egentligen, för han vågade aldrig sparka. Han var bara osäker på sin nya miljö och på mig. Han har aldrig varit sån att han blir rädd när han bitit och jag knockat till hnm, utan han blir istället glad och ser ut som "Woow, hon kan ju fan ge tillbaks!:D" Sen är han skärpt och står stilla, med öronen framåt. :P

Jag var rädd när jag hoppade min häst för första gången ett hinder på 1 meter han hoppade typ 120 över hindret och en meter innan hindret & efter han landade så bockade han vilt efter hindret spå jag flög av ! :)

När jag börja rida Reiska så var jag livrädd för honom. Han stack hela tiden i teräng och varje tävling jag tävlade med honom så föll jag av eller blev diskad. Vi har haft honom tillsalu o han sku ha fari till södrafinland om int jag ångra mig o vila försök lär känn han. O nu sku ja aldrig kuna sälj han, han betyder no för mkt ! :)

Jag hade ett russ för tre år sen som var extremt envis och gjorde som han ville, han ville aldrig gallopera heller med mig, men med andra.. Och han slängde av mig ett par gånger, han ville inte gå hemifrån :S Så då vart jag rätt rädd ett tag, men nu är det nästan borta efter jag fick min skitsnälla Hafflinger :))

asså.. nej. aldrig rädd. jag har varit rädd efteråt. eller nej, rädd är fel ord. men jag har blivit lite orolig efteråt och har funderat över vad som KUNNAT hänt och tänkt: shit, hade det hänt hade jag blivit rädd för honom... typ så.
första ridturen hemma stack han med mig i full fart.. o jag satt barbacka i snickarbyxor (min idiot såhär i efterhand..) men hade inte köpt nån sadel än o jag skulle ju bara skritta..:P Jag satt kvar och fick efter mycket om och men stopp på honom, men hade jag ramlat av där hade jag säkert blivit lite rädd.
en annan gång red jag förbi en hage jag trodde var tom, men hux flux kom tio ston i full fart mot staketet och gnäggade o flippade. min fina lilla häst som trots allt är en unghingst fick väl nån form av kåtslag o började hoppa runt som aldrig förr! jag hoppade av i en lite lugnare stund och försökte få med honom tillbaka hemåt.... det hela slutade med att jag bonka till honom i huvudet med spöet och skrek på honom att nu jävlar följer du med... vilket han gjorde då.
Efter det tänkte jag att det faktiskt var lite isigt på vägen och tänk om jag hade släppt tygeln när han stegra eller om jag hade halkat och han hade trampat på mig eller sparkat mig och tänk om jag inte fixat att hålla honom.. och blablabla.
Men inget allvarligt har hänt och han har aldrig nånsin velat skada mig medvetet så nej. inte rädd :)

var extremt rädd i början efter en olycka med medryttarhästen jag hade förra vintern. men efter mycket arbete har jag tillit för honom nu o ha skulle aldrig göra något i avsikt att vara elak

Lite i början när jag red ut med andra hästar o så, då ville han gärna sticka och så. eller är ju fortfarande lite osäker men går bättre nu. Och som tur är så är det ju bara min foderhäst. Men i bland önskar man faktiskt att man inte hade häst :/

alltså aldrig rädd men de första veckorna ångrade jag mig och jag var väldigt tveksam på köpet eftersom det var min första men sedan blev jag van och nu är allt helt perfekt :)

När jag red honom på ridskolan så stack han en gång rejält med mig (mest pga överskottsenergi, men han testade också) och någon annan gång har jag varit rädd att han skulle sticka, men inte mer.
Kan inte komma på en gång jag varit rädd för min ponny sen jag köpte honom, och aldrig ångrat det en sekund.

Jag skrattar åt allt dumt min nya häst gör, för hon skulle aldrig göra nåt för att skada mig, men med min förra häst var det andra bullar - började nästan gråta så fort jag satt upp på han, haha!
Han stegrade som en galning och gick över ett par gånger, detta gjorde att jag blev ganska rädd för honom i ridningen, men på marken var han som en liten underlägsen hundvalp, dock sålde vi honom och nu mår han jättebra och kan få ut det lilla extra ur sin ridning ^^

Nej, jag har aldrig varit rädd för min häst. Det har kanske varit när han reste sig massor en gång när jag red, men inget mer.
Jag har aldrig ångrat att jag köpt häst, men jag har ångrat lite att jagh köpt den hästen jag har nu...

Jag var lite rädd i början när jag fick honom för jag visste inte vad han var kapabel till + att han knappt var hanterad, men nu har jag lärt känna honom rätt bra så och vet på ett ungefär hur han reagerar på saker och ting. Har jobbat väldigt mycket från marken för att stärka vår relation och det har gett grymt resultat! Han lyssnar jätte bra på mig nu!

Jag har aldrig någonsin ångrat att jag har köpt häst, varken min förra eller min nuvarande. Tröttnade ett tag på hästarna och ville lägga ner allt men hittade som tur var tillbaka och nu ska jag satsa mer än någonsin på hästarna! :)

det har bara hänt en gång och då blev min islandshäst galen med mig på ryggen. Han slängde sig fram och tillbaka och stregrade var 5:e sekund och då blev jag en aning osäker på honom. För han har ALLTID skött sig från första början då jag red in honom i januari, nu funkar han toppen bra och det har aldrig hänt mer :)

Jag är rädd för min häst men jag skulle aldrig ångra mig. Jag visste at t det inte skulle bli lätt och det har jag fått bevisat varenda dag som jag köpte honom, men det gör bara att varje framsteg betyder så mycket mer!