Tuesday 15 May 2012 photo 6/11
![]() ![]() ![]() |
Har din ponny någonsin överraskat dig totalt?
Kommer alltid minnas den här stunden som bilden visar; jag och ponnyn hade känt varandra i tre veckor (träffade henne varje dag i en vecka om året under tre års tid) under ett ridläger och jag älskar henne otroligt mycket.
Efter rejält mycket drama och inte så lite skit så hade vi bestämt att jag inte skulle återvända till ridlägret efter sommaren 2011 och jag var givetvis helt förkrossad då det var sista gången jag fick träffa min älskade vän.
Sista kvällen vi var tillsammans så gick jag ner till henne i hagen för att gråta ut och fann henne liggandes. Smög mig närmare för att inte störa henne och till min förvåning kunde jag sätta mig bredvid henne utan att hon reste sig.
Satte mig vid hennes huvud och pratade med henne en stund när hon plötsligt suckar och faller ner i mitt knä och somnar.
Hon låg kvar i kanske 30 minuter och som bilden visar så grät jag konstant hela kvällen. Jag glömmer aldrig tyngden av hennes huvud eller hennes lugna andetag!
Det som gör mig så förundrad är att jag aldrig varit intresserad av trickträning och gav aldrig något kommando, inte heller hade jag något godis eller bad henne på något sätt att göra det, hon bara föll ihop och sov där i min famn.
Har något sådant någonsin hänt dig? Har din ponny eller häst överraskat er och gjort något ni aldrig trodde att den skulle göra?
Kommer alltid minnas den här stunden som bilden visar; jag och ponnyn hade känt varandra i tre veckor (träffade henne varje dag i en vecka om året under tre års tid) under ett ridläger och jag älskar henne otroligt mycket.
Efter rejält mycket drama och inte så lite skit så hade vi bestämt att jag inte skulle återvända till ridlägret efter sommaren 2011 och jag var givetvis helt förkrossad då det var sista gången jag fick träffa min älskade vän.
Sista kvällen vi var tillsammans så gick jag ner till henne i hagen för att gråta ut och fann henne liggandes. Smög mig närmare för att inte störa henne och till min förvåning kunde jag sätta mig bredvid henne utan att hon reste sig.
Satte mig vid hennes huvud och pratade med henne en stund när hon plötsligt suckar och faller ner i mitt knä och somnar.
Hon låg kvar i kanske 30 minuter och som bilden visar så grät jag konstant hela kvällen. Jag glömmer aldrig tyngden av hennes huvud eller hennes lugna andetag!
Det som gör mig så förundrad är att jag aldrig varit intresserad av trickträning och gav aldrig något kommando, inte heller hade jag något godis eller bad henne på något sätt att göra det, hon bara föll ihop och sov där i min famn.
Har något sådant någonsin hänt dig? Har din ponny eller häst överraskat er och gjort något ni aldrig trodde att den skulle göra?
Annons
Comment the photo
LiizaPersson
Fri 18 May 2012 19:03
hände en grej när jag var på ridläger i somras, det var ingen stor grej men ändå rolig ^^
när jag skulle ta på sadeln så "bugade" hon eller vad jag ska säga, så att jag fick upp sadeln jättelätt :D
jag minns hur paff jag blev och att jag stod och gapade xD
när jag skulle ta på sadeln så "bugade" hon eller vad jag ska säga, så att jag fick upp sadeln jättelätt :D
jag minns hur paff jag blev och att jag stod och gapade xD
Fubar
Wed 16 May 2012 13:29
Åh, min arabtjej har jag fött upp och tränat själv, när hon var föl brukade hon jämt sova i mitt knä, sådär som på bilden, eller så låg jag med armarna om henne och kliade tills hon började snarka djupt<3
Tyvärr växte hon ifrån det där när hon kom in i trots perioden i treårs åldern och vart lite "för tuff" för sånt där trams.
Men när hon för ett par veckor sen blev sjuk i feber och lite magknip och var riktigt hängig så satt jag hos henne i boxen, och då lade hon huvudet i mitt knä, precis som förr för att söka tröst och trygghet.
Tror inte jag kommer få uppleva det igen, eftersom hon som sagt anser sig vara för stor för sånt (fem år nu) med det var väldigt fint..
Tyvärr växte hon ifrån det där när hon kom in i trots perioden i treårs åldern och vart lite "för tuff" för sånt där trams.
Men när hon för ett par veckor sen blev sjuk i feber och lite magknip och var riktigt hängig så satt jag hos henne i boxen, och då lade hon huvudet i mitt knä, precis som förr för att söka tröst och trygghet.
Tror inte jag kommer få uppleva det igen, eftersom hon som sagt anser sig vara för stor för sånt (fem år nu) med det var väldigt fint..
![](http://cdn08.dayviews.com/110/_u1/_u6/_u8/_u2/_u2/_u0/u1682204/1370864933_m_1.jpg)
Fubar
Wed 16 May 2012 13:37
Har ett minne med min D-ponny också som var den snällaste hästen på jorden om man kände henne, men tyvärr var otroligt osäker på människor och ville inte gärna ha kontakt när jag fick henne. Efter fyra års arbete fick jag bevis på bandet som vi hade byggt upp!
Red henne i en lånad paddock ca en halv km från stallet när hon plötsligt blir skrämd, jag som var helt oförberedd gled av och hon sätter full fart hemåt (brukade aldrig stänga grindarna till paddocken eftersom det helt enkelt inte behövdes) så hon rusade rätt ut på vägen. Jag fick såklart panik, och utan att tänka efter visslade jag på henne, som jag alltid gör när jag vill ha henne till mig.
Och trots paniken och flyktinstinkten tvär-stannar hon.
Det var bara att promenera bort och hämta henne, hon rörde sig inte en millimeter, trots att jag såg hur rädd hon var.
Det var nog det mest fantastiska ögonblicket i mitt liv. wow!
Red henne i en lånad paddock ca en halv km från stallet när hon plötsligt blir skrämd, jag som var helt oförberedd gled av och hon sätter full fart hemåt (brukade aldrig stänga grindarna till paddocken eftersom det helt enkelt inte behövdes) så hon rusade rätt ut på vägen. Jag fick såklart panik, och utan att tänka efter visslade jag på henne, som jag alltid gör när jag vill ha henne till mig.
Och trots paniken och flyktinstinkten tvär-stannar hon.
Det var bara att promenera bort och hämta henne, hon rörde sig inte en millimeter, trots att jag såg hur rädd hon var.
Det var nog det mest fantastiska ögonblicket i mitt liv. wow!
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Tue 15 May 2012 20:28
haha, det bästa minnet jag har av shetlandsponnyn jag skötte om för typ tolv år sen la sig ner helt spontant typ på mig så jag kunde klappa henne när jag satt i hennes box en gång. då hade jag hållt på med henne i typ två år. det va rätt så märkligt :S och mäktigt :) väldigt mysigt och jag satt med henne i säkert en timme, tills jag höll på att frysa ihjäl.
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Tue 15 May 2012 20:26
Jag ramlade av min ponny rakt ner i ett hinder en gång och fick alla bommar över mig.
Min häst kan ibland bli rädd om det låter mycket när bommar ramlar ner och jag var beredd på att han skulle springa sin väg.
Men jag ser lite suddigt att han stog kvar (höll på att svimma av), han måste ha märkt på mig att jag var helt borta, för han puttade iväg alla bommar och bet tag i min jacka och drog upp mig.
Det är ett kortfattat minne jag aldrig kommer glömma :')
Min häst kan ibland bli rädd om det låter mycket när bommar ramlar ner och jag var beredd på att han skulle springa sin väg.
Men jag ser lite suddigt att han stog kvar (höll på att svimma av), han måste ha märkt på mig att jag var helt borta, för han puttade iväg alla bommar och bet tag i min jacka och drog upp mig.
Det är ett kortfattat minne jag aldrig kommer glömma :')
Sfut
Tue 15 May 2012 20:22
Min medryttarhäst var väldigt rädd för stora fordon, lastbilar och sånt, och en gång mötte vi en stor lastbil, undrar om det inte var en kranbil tom och jag tänkte att det här går aldrig men till min förvåning står han kvar i vägkanten, visserligen på helspänn men han står kvar och verkar säga: Okej, om du säger att det är ofarligt så får jag väl tro dig då men du ska veta att jag kan ta oss båda härifrån när som helst!
Den känslan av tillit är svår att slå!
Den känslan av tillit är svår att slå!
Essum
Tue 15 May 2012 19:33
Aaa. hon är rädd för flug spray, en gång var det mycket mygg, så jag vad tvungen att spruta, så jag fick du kalla dit hela stallet. .. hon brukar stegra slita sig kicki. mm... sen spraya jag,,... på henne, alla var i flykt läge.. för att springa.. men hon gjorde INGET,, alla bara What...!!
Miiddle
Tue 15 May 2012 18:16
Hmm... Kanske inte något sådär jättespeciellt eller roligt utan snarare en mindre sak som var lite lustig...
Hästen jag rider, Prippen, är rädd för väldigt mycket (speciellt i mörker). En kväll skulle jag och min kompis rida ut tillsammans. Då passerar vi en buss som pyser precis när vi rider förbi. Både jag och min kompis hoppar till och kortar tyglarna på mindre än en sekund men hästarna bryr sig inte alls.. Snacka om att jag blev förvånad xD
Hästen jag rider, Prippen, är rädd för väldigt mycket (speciellt i mörker). En kväll skulle jag och min kompis rida ut tillsammans. Då passerar vi en buss som pyser precis när vi rider förbi. Både jag och min kompis hoppar till och kortar tyglarna på mindre än en sekund men hästarna bryr sig inte alls.. Snacka om att jag blev förvånad xD
MalinBalin93
Tue 15 May 2012 17:25
Just nu kan jag bara tänka på en grej som hände för bara 2veckor sen. Jag och en kompis som jag hade med som moraliskt stöd för att lära känna en häst jag var lite osäker på...
Hur som helst när vi gick mot den enorma hagens ingång kom han gåendes helt ensam (hagen var enorm så man kunde inte se hästarna ifall man inte gick in och letade).
För mig kändes det lite konstigt att en häst jag bara träffat en gång innan kom gåendes själv till grinden och stå och vänta där lite förundrad över vad vi gjorde där. Det kändes nästan som om han visste att det skulle hände någonting nytt den dagen (och just den tiden).
Andra gången vi var ute var igår och då var han inte alls lika intresserad då han den här gången visste att vad vi ville haha xD
Förklaring: Var en understimulerad yngre häst som gärna ville hitta på något och vara aktiv MEN när vi gjorde klart för honom att det var under våra termer så trotsade han och ifrågasatte precis allting.
Så för mig kändes det som han inte kom och mötte oss utav slumpen, utan han visste om att något skulle hända men visste inte vad (en otroligt nyfiken häst utöver det också) :o
Hur som helst när vi gick mot den enorma hagens ingång kom han gåendes helt ensam (hagen var enorm så man kunde inte se hästarna ifall man inte gick in och letade).
För mig kändes det lite konstigt att en häst jag bara träffat en gång innan kom gåendes själv till grinden och stå och vänta där lite förundrad över vad vi gjorde där. Det kändes nästan som om han visste att det skulle hände någonting nytt den dagen (och just den tiden).
Andra gången vi var ute var igår och då var han inte alls lika intresserad då han den här gången visste att vad vi ville haha xD
Förklaring: Var en understimulerad yngre häst som gärna ville hitta på något och vara aktiv MEN när vi gjorde klart för honom att det var under våra termer så trotsade han och ifrågasatte precis allting.
Så för mig kändes det som han inte kom och mötte oss utav slumpen, utan han visste om att något skulle hända men visste inte vad (en otroligt nyfiken häst utöver det också) :o
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alltomhastar/505347649/