(Inte hästen på bilden, men jag tyckte bilden passade rätt bra)

Det är såhär att jag har fått erbjudande att få köpa en häst som stått på ridskola i 2/3 år. Jag har ridit han flera gånger och han är verkligen skänkeldöv, det går inte att få fram han utan sporrar och spö, men han kan bli riktigt fin om han blir igenomriden i dressyren och han har en fantastisk hoppteknik! Han är dessutom snäll och så att hålla på med.

Hur svårt är det att träna bort skänkeldövhet och hur gör man? Och är det ens någon idé att köpa den här hästen?

Ville bara höra era åksikter om dethära :)

Förra veckan! :D
Ja, det var han :)

Okej :)

?

Okej :)

En som jag hade på ridlägret ;)

Grällsta? :)

Yes :)

Härligt!, bästa ridlägret! :)

Helt klart!

När jag har han på ridningen har jag sporrar, men jag vill inte behöva det på min egen häst om du förstår vad jag menar :)

det kanske funkar ett tag, Men hästen flyttar sig bara av obehag. Använd vikt och röst istället.

Jag tycker inte det låter som någon vidare bra idé att ta på långa sporrar och sen banka in dem i magen på hästen! Även om den är skänkeldöv så har den kvar känslen, den bara ignorerar signalerna. Att trycka in sporrar skúlle inte skapa obehag, det skulle skapa smärta.
Det är svårt att få en sån häst känslig ofta, så det är som hon ovan skrev bättre att arbeta med vikt och röst!

Dock så måste man göra så om hästen inte lyssnar. Antagligen har du inte stor kunskap i det ämnet. Men självklart ska man inte sparka som det gör ont, herregud. Utan om hästen helt enkelt inte lyssnar får man säga till den på skarpen EN rejäl gång, ist för att att behöva sitta och skänkla hela tiden.

Håller absolut med Pferdfreedom,

Att sätta på långa sporrar och säge till den en ''rejäl gång'' -Det är ju kanske inte den bästa lösningen precis, det är såklart att hästen kommer reagera för att de gör ont (häst är otroligt känsliga!) men det är en rätt trångsynt lösning tycker jag?

Istället kanske man borde fråga sig varför hästen ignorerar signalerna och utgå och börja jobba därifrån.

Jag har arbetat med ett flertal hästar av den typen och det är inte så jag lär in mindre hjälper.
Men med ett par långa sporrar som man trycker in i hästens sida orsakar man smärta hos hästen. Det är oundvikligt om man säger till dem rejält med sporrar.
En av mina hästar stannar så fort hon får chansen, för att äta. Det problemet löser inte jag genom att dra i munnen på henne tills hon drar upp huvudet igen. Det är i princip samma sak, när detta problem uppkommer sitter jag istället av och motiverar henne till att välja att lyssna på mig istället för att äta.
Lika så när hon inte lyssnar på skänkeln. Då sitter jag också av och får henne att rikta uppmärksamheten på mig ist. Jag börjar med respektövningar, hon ska inte klampa rätt över mig, jag flyttar rumpan och framdelen för så små tryck så möjligt och när jag sitter upp igen är hon direkt mer uppmärksam och lyssnar bättre på skänkel.

Dock så har man ju olika åsikter om hur man löser saker och ting? Jag menade självklart inte att man skulle sitta och sparka hästen i magen. Men om hästen inte lyssnar när man skänklar på den normalt, så får man ju säga till den på skarpen så den lyssnar?
Jag har ridit ett x antal "skänkeldöva" hästar för många olika tränare, och varje tränare säger att det är bättre man säger till den en gång än att upprepa det flera gånger.

T.ex min häst jag rider nu, hon kan bara stanna och vägra gå, då löser det sig inte om jag hoppar av och leder henne en bit och sen hoppar på henne igen? Då fattar ju hon att hon kan göra så för att slipa ha någon på ryggen en stund.
Istället bankade jag till henne ordäntligt ( utan sporrar) och hon gick fram.

Det är ungefär samma sak. Och föresten är hästarna inte så känsliga som alla tror, tro mig dom tål en del.
Men det är iaf min åsikt. Och jag skiter i om ni tycker jag gör "fel".

Där kunskapen tar slut tar våldet vid.

Jo, dock använder jag inte våld. Jag skulle aldrig göra det.
Men förfan låt mig göra så som jag löser mina problem med mina hästar. Lägg ner förfan.

Tåliga är dom ja, otroligt tåliga är hästar, men att dom är känsliga är inte motsattsen, för dom är känsliga också! Både känsligare och tåligare än människor skulle jag vilja säga.

Med en ''skänkeldöv häst'' (en häst som inte lyssnar på än) hade jag helldre gått till grunden och övat upp en mild och metodisk kommunikation, som delvis skulle bygga på ömmsesidig respekt, isåfall skulle man slippa ''bråket'' att hästen inte lyssnar och man själv måste ''säga till en gång för alla'' som ofta blir flera gånger, alltså att man mer jobbar med varandra än med mot varandra. För ofta tror människor att det handlar om att vinna eller förlora när hästen inte lyssnar, men istället borde man faktiskt lyssna på hästen och lösa problemet från grunden.

Gör så om du tycker att det är rätt. Däremot har bilduppladdaren rätt att få olika versioner av hur man löser problemet, och min version går efter det mottot. Så jag anser det vara överdrivet av dig att svära åt mig pga det.

Självklart borde man göra det! Men det funkar inte alltid, utan ibland skiter hästen i om ryttaren bankar på sidorna av den.
Det finns faktiskt hästar som bråkar för att dom kan, eller bara för att bråka. Tro mig, jag brukar inte vela göra så, men om hästen "bråkar för att bråka" utan anledning så får man säga till den att den får skärpa sig.
Men om hästen t.ex. stannar för att den är rädd för nått, då brukar jag klappa hästen, prata med hästen eller hoppa av helt enkelt. Det är skillnaden.

Jo, men du påpekade att jag var "korkad" för att jag gjorde det ja gjorde? Patetiskt.

''Bråka för att bråka'' Jag tror inte hästar gör det, dom flesta visar bara när dom har något att säga, då bör man uppmärksamma de och lyssna på dom istället för att blunda för de. Därför är de så viktigt att man lär sig förstå och lyssna på hästar så att man kan hitta ''felet'' eller anledning till problemet osv.

Även att de tål mycket-ofta alldeles för mkt-så är de känsliga, det är två helt olika saker.
Att man hoppar av och leder en bit löser ingenting, det håller jag med om, det är snarare belöning. Min andra häst stannar också ibland och det går då inte att lösa genom några sparkar i magen. Då stegrar hon, innan jag tog hjälp av min nuvarande tränare för något år sen kämpade vi i minst 3 h varje pass med henne för att hon skulle gå framåt och det var inte de snällaste metoder vi använde. Vi både piskade henne och sparkade henne i magen MED sporrar. Jag är glad att det inte gav någon framgång alls, det har gett mig mitt tankesätt jag har idag och det tänker jag inte sluta med. Något jag däremot förhoppningsvis aldrig kommer gå tillbaka till är det traditionella tänket om att hästen är en slav som ska lyda vårt minsta vink.
Det problemet förblev olöst tills jag tvingades (eller snarare mina föräldrar då jag velat lösa problemet på detta sätt från början) in på en väg öppen för hennes åsikter och även tvingades hitta grunden till problemet, vilket inte var för att hon ville jävlas. Hela problemet hade berott på mina tankar, att jag planerade för mkt.
Nu kommer jag säkert få en massa skit för att jag sagt min åsikt som ofta annars, men jag tänker stå fast för mitt sätt och att jag inte tycker att smärta är ett lämpligt sätt att lösa problemet på.
Detta kommer troligtvis bli den sista kommentaren jag skriver, så ingen mening att börja tjafsa :)

Hålle absolut med Assii!!

Jo det finns faktiskt hästar som gör det, typ för att "testa en" eller om dom helt enkelt inte har lust. Min förra ponny som jag hade i 6 år, hon bråkade för att bråka, speciellt när man red själv. Det är det många har fel på hästar kan, precis som oss, bråka för att bråka eller för att dom inte har lust.

Jo, men de bråkar inte utan anledning.

Jo det gör dom, inte alla kanske. Eller om anledningen är att dom inte har lust att gå. Jag bråkade som sagt i nästan 6 år med min lilla ponny, så ja.

Ibland stannar/''vägrar'' min ponny också, men de kan vara av en så simpel anledning som att han vill att jag respekterar att han också är en individ och kan ha dåliga dagar och att jag inte ska ta honom för givet. När jag tar hänsyn och ''förstår'' det så följer han alltid med.

Han protesterar ofta för små saker, och ger inte upp (galet envis) fören jag förstår vad han vill ha fram.

Jag får gärna vara ''ledaren'' och han ''följaren'' så länge jag lyssnar på honom och tar hänsyn, ifall jag tar honom förgivet protesterar han direkt och inget går som ja vill.

Jo det förstår att det är det bästa sättet. Men min ponny var en liten "djävul" när man var ute och red själv. jag försökte med allt värkligen , men hon vägra gå, stegrade sig osv. Hon var super snäll om man red i padock eller om det var sommar eller om nån var med. Och så var jag inte speciellt gammal då heller

jaja, det är nästan omöjligt att försöka ändra på någon annans åsikt, nu har iallfall alla fått fram vad dom vill ha sagt? :)