Sunday 12 August 2012 photo 1/21
|
Den som orkar läsa gör det, vill bara dela med mig av en otrolig upplevelse och en resa som jag aldrig kommer glömma!
Det började med att jag skulle få ha en sommarhäst, min önskan hade gått i uppfyllelse, att ha ansvaret över något som jag älskar över hela mitt hjärta i nästan 3 månader. Vad kunde bli bättre? Så vi började titta och blev tipsade om ett ställe som låg ungefär 1 timmes bilfärd från stallet jag skulle ha min sommarhäst på. Så vi kollade upp det och det verkade seriöst så vi provred och hon som ägde stället kollade hur jag red och tyckte jag skulle få en rätt pigg häst, för det klarade jag av. Kul!
Vi fick inte reda på vad det var för häst vi skulle få hem förns dagen då vi hämtade honom, min svarta springare. Det vi fick veta om honom i all stress var att han hette Zantiago och var en New Forest, (vilket troligtvis inte ens stämmer). Det hon också sa vara att han kan vara tjurig när man borstar men säger man till på skarpen slutar han. Vilket drömsommar det här skulle bli!
När vi anlände till stallet släppte vi ut honom i sommarhagen där han skulle gå med 6 andra hästkompisar. Och eftersom jag vet att han varit på ridskola förut så har han gått i små hagar och varit väldigt tjurig. Han fick gå med sitt nya gäng och vänja sig i ungefär 3 timmar innan jag sen skulle ta in honom och en annan häst som skulle stå inne under natten. Men det gick inte. Så fort jag tog i honom stegrade han och sprang runt mig. Började backa om jag gick framåt och vägrade. Efter en timme med draghjälp och krypandes under staket fick vi ut honom och han var inne i stallet.
Nästa dag släppte vi ut honom och allt kändes väldigt bra, tills jag skulle rida. Samma sak då, han vägrade följa med mig, stegrade och backade och vi kom inte ens utanför hagen. Jag gav upp och tänkte, det är nytt för honom han behöver lite tid.
När en vecka hade gått och jag fick ut honom endast om någon annan tog ut en häst samtidigt och stod och betade med den hästen utanför paddocken när jag skulle rida fick vi nog. Två mammor i stallet och jag gick ner med en bunke havre och höll på i ungefär tio minuter innan han snällt gick med upp som ingenting. Väl uppe stod han och skrek och skrek och fattade inte varför det inte fanns någon kompis där? Han försökte komma ur grimman och travade på stället. Men jag gav inte upp och försökte få honom lugn. Jag ledde sen ner honom till banan där vi körde tillitsövningar, änkla grundläggande. Följa, backa, flytta bakdel, komma när jag ropar, springa. Han var som en gud, gjorde allt jag bad honom om.
Sen började nästa bekymmer, han vägrade gå in i boxen. Vissa dagar tog det 5 minuter, andra en halvtimme. Till slut fick jag nog. Jag gick in ut, in ut, in ut, in ut u boxen tills han fattade. han har aldrig krånglat sen dess.
Han kan fortfarande vara tjurig när man borstar och jag har fått många bett under den här tiden. Men jag tar det lugnt, berömmer mycket och mycket godis! Han bits när man ska kratsa hovar så då gjorde vi det till en lek, när jag sa hov ska han lyfta och då blir det godis. Det lärde han sig snabbt och han kan nu stå och lyfta på hoven själv och se jätte nöjd ut och liksom undra, när får jag godisen dååå? Sadlingen har vi fortfarande problem med, men vi har kommit så långt ändå så det gör inget! Nu följer han mig vart jag än går, kan leda honom upp och ner från stallet utan grimskaft, han gör det jag vill. jag rider ut själv på honom och han litar på mig. Han var missförstod, en missförstod ridskolehäst.
Det kommer självklart dagar då jag tror ingenting har förändrats, då han gör allt för att irretera mig, men dem dagarna blir färre och färre. Tyvärr åker han tillbaka till sitt hem om 7 dagar och efter det vet jag inte vart han hamnar.
Jag ville bara förmedla att ingenting är omöjligt! Jag har fått mig en vän för livet, och det här var min första häst som jag har haft hand om själv. Jag litar på honom, och han litar på mig. min ädla prins <3
Det började med att jag skulle få ha en sommarhäst, min önskan hade gått i uppfyllelse, att ha ansvaret över något som jag älskar över hela mitt hjärta i nästan 3 månader. Vad kunde bli bättre? Så vi började titta och blev tipsade om ett ställe som låg ungefär 1 timmes bilfärd från stallet jag skulle ha min sommarhäst på. Så vi kollade upp det och det verkade seriöst så vi provred och hon som ägde stället kollade hur jag red och tyckte jag skulle få en rätt pigg häst, för det klarade jag av. Kul!
Vi fick inte reda på vad det var för häst vi skulle få hem förns dagen då vi hämtade honom, min svarta springare. Det vi fick veta om honom i all stress var att han hette Zantiago och var en New Forest, (vilket troligtvis inte ens stämmer). Det hon också sa vara att han kan vara tjurig när man borstar men säger man till på skarpen slutar han. Vilket drömsommar det här skulle bli!
När vi anlände till stallet släppte vi ut honom i sommarhagen där han skulle gå med 6 andra hästkompisar. Och eftersom jag vet att han varit på ridskola förut så har han gått i små hagar och varit väldigt tjurig. Han fick gå med sitt nya gäng och vänja sig i ungefär 3 timmar innan jag sen skulle ta in honom och en annan häst som skulle stå inne under natten. Men det gick inte. Så fort jag tog i honom stegrade han och sprang runt mig. Började backa om jag gick framåt och vägrade. Efter en timme med draghjälp och krypandes under staket fick vi ut honom och han var inne i stallet.
Nästa dag släppte vi ut honom och allt kändes väldigt bra, tills jag skulle rida. Samma sak då, han vägrade följa med mig, stegrade och backade och vi kom inte ens utanför hagen. Jag gav upp och tänkte, det är nytt för honom han behöver lite tid.
När en vecka hade gått och jag fick ut honom endast om någon annan tog ut en häst samtidigt och stod och betade med den hästen utanför paddocken när jag skulle rida fick vi nog. Två mammor i stallet och jag gick ner med en bunke havre och höll på i ungefär tio minuter innan han snällt gick med upp som ingenting. Väl uppe stod han och skrek och skrek och fattade inte varför det inte fanns någon kompis där? Han försökte komma ur grimman och travade på stället. Men jag gav inte upp och försökte få honom lugn. Jag ledde sen ner honom till banan där vi körde tillitsövningar, änkla grundläggande. Följa, backa, flytta bakdel, komma när jag ropar, springa. Han var som en gud, gjorde allt jag bad honom om.
Sen började nästa bekymmer, han vägrade gå in i boxen. Vissa dagar tog det 5 minuter, andra en halvtimme. Till slut fick jag nog. Jag gick in ut, in ut, in ut, in ut u boxen tills han fattade. han har aldrig krånglat sen dess.
Han kan fortfarande vara tjurig när man borstar och jag har fått många bett under den här tiden. Men jag tar det lugnt, berömmer mycket och mycket godis! Han bits när man ska kratsa hovar så då gjorde vi det till en lek, när jag sa hov ska han lyfta och då blir det godis. Det lärde han sig snabbt och han kan nu stå och lyfta på hoven själv och se jätte nöjd ut och liksom undra, när får jag godisen dååå? Sadlingen har vi fortfarande problem med, men vi har kommit så långt ändå så det gör inget! Nu följer han mig vart jag än går, kan leda honom upp och ner från stallet utan grimskaft, han gör det jag vill. jag rider ut själv på honom och han litar på mig. Han var missförstod, en missförstod ridskolehäst.
Det kommer självklart dagar då jag tror ingenting har förändrats, då han gör allt för att irretera mig, men dem dagarna blir färre och färre. Tyvärr åker han tillbaka till sitt hem om 7 dagar och efter det vet jag inte vart han hamnar.
Jag ville bara förmedla att ingenting är omöjligt! Jag har fått mig en vän för livet, och det här var min första häst som jag har haft hand om själv. Jag litar på honom, och han litar på mig. min ädla prins <3
Vi fick inte reda på vad det var för häst vi skulle få hem förns dagen då vi hämtade honom, min svarta springare. Det vi fick veta om honom i all stress var att han hette Zantiago och var en New Forest, (vilket troligtvis inte ens stämmer). Det hon också sa vara att han kan vara tjurig när man borstar men säger man till på skarpen slutar han. Vilket drömsommar det här skulle bli!
När vi anlände till stallet släppte vi ut honom i sommarhagen där han skulle gå med 6 andra hästkompisar. Och eftersom jag vet att han varit på ridskola förut så har han gått i små hagar och varit väldigt tjurig. Han fick gå med sitt nya gäng och vänja sig i ungefär 3 timmar innan jag sen skulle ta in honom och en annan häst som skulle stå inne under natten. Men det gick inte. Så fort jag tog i honom stegrade han och sprang runt mig. Började backa om jag gick framåt och vägrade. Efter en timme med draghjälp och krypandes under staket fick vi ut honom och han var inne i stallet.
Nästa dag släppte vi ut honom och allt kändes väldigt bra, tills jag skulle rida. Samma sak då, han vägrade följa med mig, stegrade och backade och vi kom inte ens utanför hagen. Jag gav upp och tänkte, det är nytt för honom han behöver lite tid.
När en vecka hade gått och jag fick ut honom endast om någon annan tog ut en häst samtidigt och stod och betade med den hästen utanför paddocken när jag skulle rida fick vi nog. Två mammor i stallet och jag gick ner med en bunke havre och höll på i ungefär tio minuter innan han snällt gick med upp som ingenting. Väl uppe stod han och skrek och skrek och fattade inte varför det inte fanns någon kompis där? Han försökte komma ur grimman och travade på stället. Men jag gav inte upp och försökte få honom lugn. Jag ledde sen ner honom till banan där vi körde tillitsövningar, änkla grundläggande. Följa, backa, flytta bakdel, komma när jag ropar, springa. Han var som en gud, gjorde allt jag bad honom om.
Sen började nästa bekymmer, han vägrade gå in i boxen. Vissa dagar tog det 5 minuter, andra en halvtimme. Till slut fick jag nog. Jag gick in ut, in ut, in ut, in ut u boxen tills han fattade. han har aldrig krånglat sen dess.
Han kan fortfarande vara tjurig när man borstar och jag har fått många bett under den här tiden. Men jag tar det lugnt, berömmer mycket och mycket godis! Han bits när man ska kratsa hovar så då gjorde vi det till en lek, när jag sa hov ska han lyfta och då blir det godis. Det lärde han sig snabbt och han kan nu stå och lyfta på hoven själv och se jätte nöjd ut och liksom undra, när får jag godisen dååå? Sadlingen har vi fortfarande problem med, men vi har kommit så långt ändå så det gör inget! Nu följer han mig vart jag än går, kan leda honom upp och ner från stallet utan grimskaft, han gör det jag vill. jag rider ut själv på honom och han litar på mig. Han var missförstod, en missförstod ridskolehäst.
Det kommer självklart dagar då jag tror ingenting har förändrats, då han gör allt för att irretera mig, men dem dagarna blir färre och färre. Tyvärr åker han tillbaka till sitt hem om 7 dagar och efter det vet jag inte vart han hamnar.
Jag ville bara förmedla att ingenting är omöjligt! Jag har fått mig en vän för livet, och det här var min första häst som jag har haft hand om själv. Jag litar på honom, och han litar på mig. min ädla prins <3
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 300D DIGITAL
Focal length 75 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/640 s
ISO 400