Idag stod damen på två ben och fäktade. Hon är inte världens minsta direkt och måste erkänna att ja blir riktigt rädd då.
Hon har inte gjort så på ungefär ett halvår (direkt när hon kom till mig) så blev en aning överraskad. Frågade mig då "Varför känner hon att hon måste ifrågasätta mitt ledarskap".
Jo - antagligen för att jag varit väldigt ostabil psykiskt och inte hunnit vara hos henne speciellt mycket senaste veckorna.

Har ni någonsin ifrågasatt er själva när hästen 'trotsat er'?

min lilla dam skulle börja fäkta med frambenen när hon tyckte att jag skulle släppa henne i en hage. Jag o mitt ledarskap tog direkt i akt! blåste upp mig och höjde axlarna o stannade till o fortsatte sedan framåt. Visade ingen tolerans med vad hon höll på med o sen ignorera henne. Det räcker. Hon är så jävla divig! ;) En suuper trevlig häst är hon, men samma huvud som mig.... så jag vet ju vad jag handskas med haha

Ja, min ponny är vääldigt stark i psyket. tog man ett steg bak när han gick på en i början var han där direkt - fortsatte och var värre och värre. var rädd för honom ett tag och kände att jag inte skulle klara av honom, men så sa mamma tillslut att vi var tvugna att sälja honom om jag inte kunde hantera honom. det var min vändpunkt.

la ner massa tid på honom, borstade, gick promenader, longerade med massa röstkommando, var konsekvent. gick han mot mig tog jag ett steg mot honom, försökte "brösta upp mig" istället för att backa av.

nu är han en helt annan häst än för ett år sen. han, som blev förbannad för minsta lilla, är en helt annan, mer glad och positiv häst an han någonsin varit. det var INTE hans fel från början (äen om han kanske inte hade behövt vara lika tuff), utan mitt som aldrig vågade säga till honom då. en häst tar kommandot om den inte har någon ledare, men som sagt var, det går att ändra - bara jag var villig att ändra mig själv :)

Nej. Jag vet att det stoet jag har är extrem bossig och när jag började rida henne gick hon igenom hela registret av dumheter flera gånger om för att testa mig och att jag har stått på mig har alltid funkat så jag vet att jag gör rätt. Och även om trotsigheterna kommit tillbaka har jag aldrig tvivlat på min roll som hennes ledare då jag vet att hästar i flocken då och då utmanar sin ledare för att se om de kan ta över så det har inget å göra med att man skulle ha visat sig svag.

Jag är väldigt tydlig på min sak.
Jag vet var jag står och det vet min häst också :) har den energin som behövs för att få hästen att inse att jag bestämmer :) samtidigt som jag har ett bra samspel vilket är väldigt viktigt!!

Alltid :) Jag tycker det är jätteviktigt att jag har rätt energi, inställning och allt det där när jag handskas med djur!

Aldrig, jag vet att det är jag som leder och jag vet att jag är en bra ledare, när hästarna väljer att trotsa de så får den snabbt eta att det är fel. Jag har haft 2hästar som verkligen har ifrågasatt mig som ledare, den ena a en hingst som bestämde i stallet och de andra va ett sto med fruktansvärt stark huvud och envis som få. Hon va iinte roliga att ha, fullblod på 170cm på bakbenen framför sig! men det slutade bra!