Saturday 15 December 2012 photo 2/8
|
Känslan från idag går inte att beskriva.
Jag rida i paddocken idag. Så jag sadlade och tränsade som vanligt. Sen red jag iväg till paddocken. När jag kom fram så kom Vicki ut och frågade om jag ville ha pannkakor. Vi ställde in Ally, gav henne vatten och hö.
Och sen frågade Vicki om vi skulle rida ut tillsammans istället. Såklart ville jag det, det är mycket roligare. Så hon gjorde klar Balo och jag Ally. Vi visste inte var vi skulle rida så vi red en bit på vägen och sen in i skogen. Ingen av oss hade varit där förr. Vi red och pratade. Tog det bara lugnt och skrittade. Ingen av oss visste var vi var. Vi trodde att vi red på en stig eller väg av något slag. Men nej de gjorde vi inte, vi red rakt in i skogen. Plötsligt snubblade Ally trodde vi. Och igen, men vi hann inte tänka. Ally satt fast i gegga. Efter kom Balo och la sig på Ally. Han sparkade till mig på armen så bandaget på igen. Jag kommer inte ihåg något men jag slog i mitt huvud i något. Men Ally tog hand om allting. Hon låg över mig så hon drog upp mig på något sätt. Sen hjälpte hon mig upp och puttade bort mig till kanten. Jag har aldrig sett henne kämpa så mycket. Hon räddade mig före henne. Sen väntade hon tills att Vicki och Balo hade kommit upp. Då började hon, hon lyckades. Vi förstår inte hur men hon lyckades. Hon tog sig upp.
Jag fick tårar i ögonen och kramade om henne. Jag trodde aldrig att vi skulle klara det. Hade jag inte haft en så otrolig häst hade jag varit död nu...
Annons