Sunday 30 December 2012 photo 92/150
|
Mitt hästår 2012:
Vi tyckte att hon skulle få några dagars semester då vi inte ville låta en äldre häst stå för länge och tappa muskler.
Två dagar in på ''semestern'' ringer mamma och säger att Maja är allvarligt skadad. En varblåsa nästan lika stor som min knytnäve mellan hennes öron, ett rejält sår ovanför hennes öga som gjorde ögat helt igensvullet och ett jack in på nosryggen.
Vi tog ut tre olika veterinärer och ingen av dessa kunde komma på hur detta skulle kunna ha hänt.
En av veterinärerna sätter ett drän i blåsan mellan öronen för att varet ska kunna försvinna, men inget verkade bli bättre så vi bestämde oss för att åka till Slöinge Djursjukhus.
Där visade det sig att det var två skallfrakturer - en mellan öronen och en på nosryggen.
Det var många små benbitar vid nosryggen och detta fick veterinärerna rensa i ett par dagar. När hon stod på Slöinge fick hon en bihåleinflammation pga de lösa benbitarna som irriterade.
1,5 vecka senare fick hon komma hem.
Glädjen hon utstrålade när hon fick komma ut i hagen igen, den är nästan obeskrivlig.
Några dagar senare tycker vi att knölen efter frakturen på nosryggen är ovanligt varm och en svullnad ligger som en rand över hennes ögon, så vi ringer till Slöinge och frågar om detta.
De tycker att vi ska vänta några dagar, men det blev inte bättre. Vi åkte återigen till Slöinge och röntgen visar att det ligger småsmå benbitar i kanalerna till bihålorna och dessa måste sköljas bort.
Ännu en vecka på Slöinge.
Hon får komma hem och vi fortsätter rengöringen av såren. 5-6 veckor efter detta får jag börja skritta i 10min åt gången.
Den glädjen när jag äntligen fick sitta upp på världens bästa häst och bara kunna stryka henne över halsen från ryggen, den glädjen alltså.
Veckorna går och hon får fortsätta skrittas, men nu även travas. Nu hade jag ett vanligt tränsbett på henne och hon var så lugn. Inget hets bara lugn och sansad.
Men oturen tar inte slut här.
I slutet av augusti tycker våran hovslagare att hon känns väldigt ojämn. Detta visade sig vara en sträckning i bogen, antagligen framkommen av bus i en lerig hage med unghästen hon gick med.
Vi behandlar med arnika, massage och lätta promenader.
Hon blir återigen bra och hon får sättas igång IGEN.
I mitten av september tycker vi att hon har börjat gå lite ojämnt, inte haltar, men markerar.
Jag tar in henne en dag och då ser jag ingenting, inte efter trav på stallplanen eller något. Så jag ger mig iväg och när jag är påväg hem hör jag att det låter ojämnt om asfalten så jag bestämmer mig för att hoppa av och jag ser att hon haltar.
Fanhelvetesblä.
Nu står hon i sjukhage med gaffelbandsinflammation på båda frambenen, hon shockwave-behandlades dom första 6 veckorna och det gjorde det vänstra benet lite bättre men det högra verkar inte bli bättre.
Så just nu hoppas jag bara på att 2013 kan bli lite bättre. Bara lite.
Vi tog ut tre olika veterinärer och ingen av dessa kunde komma på hur detta skulle kunna ha hänt.
En av veterinärerna sätter ett drän i blåsan mellan öronen för att varet ska kunna försvinna, men inget verkade bli bättre så vi bestämde oss för att åka till Slöinge Djursjukhus.
Det var många små benbitar vid nosryggen och detta fick veterinärerna rensa i ett par dagar. När hon stod på Slöinge fick hon en bihåleinflammation pga de lösa benbitarna som irriterade.
1,5 vecka senare fick hon komma hem.
De tycker att vi ska vänta några dagar, men det blev inte bättre. Vi åkte återigen till Slöinge och röntgen visar att det ligger småsmå benbitar i kanalerna till bihålorna och dessa måste sköljas bort.
Ännu en vecka på Slöinge.
Hon får komma hem och vi fortsätter rengöringen av såren. 5-6 veckor efter detta får jag börja skritta i 10min åt gången.
Den glädjen när jag äntligen fick sitta upp på världens bästa häst och bara kunna stryka henne över halsen från ryggen, den glädjen alltså.
Veckorna går och hon får fortsätta skrittas, men nu även travas. Nu hade jag ett vanligt tränsbett på henne och hon var så lugn. Inget hets bara lugn och sansad.
Hon blir återigen bra och hon får sättas igång IGEN.
Jag tar in henne en dag och då ser jag ingenting, inte efter trav på stallplanen eller något. Så jag ger mig iväg och när jag är påväg hem hör jag att det låter ojämnt om asfalten så jag bestämmer mig för att hoppa av och jag ser att hon haltar.
Så just nu hoppas jag bara på att 2013 kan bli lite bättre. Bara lite.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 30 Dec 2012 19:03
Usch, vad hemskt ! Hoppas det går bättre nu.. Kram !
Anonymous
Sun 30 Dec 2012 17:49
Nej vilken otur! Hoppas det blir bättre nästa år :/
Anonymous
Sun 30 Dec 2012 17:30
Usch vilken otur=/
Elise , ♥
Sun 30 Dec 2012 17:32
Jo jag tycker det med, är ganska trött på detta ovetande om hon kommer bli bra eller inte :/
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alltomhastar/512063811/