Sunday 30 December 2012 photo 135/150
|
2012 har jag fixat hem min första egna häst.
Jag hittade honom hos en hästhandlare som också hyrde ut hästar olika perioder för pengar.
I början var det bara meningen att jag skulle ha denna hästen, Puch, över sommaren som sommarhäst. Har innan bara haft hästar över sommaren, och hade tjatat jättemycket om att få ha honom över vintern också.
Måndagen efter den 26 december fick jag reda på av min mamma att jag skulle kunna få ha honom över vintern också om jag sparad ihop egna pengar, så det gjorde jag. På ett halvår fick jag ihop 20.000 kr, har egentligen ingen aning om hur, men det räckte för att få ha honom. Villkoren var också att jag skulle få bra betyg, och fortsatt bra betyg, så jag kämpade och höjde mig jättemycket i ämnena. Jag skulle få köpa loss honom senare av ägaren också.
På midsommarafton i år var det hämtningsdags. Det var en helt underbar dag, och Puch vart så otroligt vacker. Jag kunde inte fatta att han var min äntligen, som jag längtat och drömt varenda sekund av ett halvt år. Jag hade haft kontakt med en tjej som hade haft honom sommaren 2011 och fått reda rätt mycket om honom, trodde jag. Han var stark och körde huvudet i luften och drog när man red, han var totalt "obusig", kunde inte vara ensam, kunde inte duchas, inte sittas upp på och massa mer. Han reds på bett av denna hyraren också, vilket jag aldrig har gjort och aldrig kommer göra på honom. Men eftersom han bara var precis 5 när han kom till mig hade han ju såklart förändrats väldigt mycket på olika plan. Han gick inte att leda ifrån hagen eller någon annan stans, även om han mötte mig glatt i hagen från dag 1. Han kunde heller inte vara ensam någonstans, han blev galen. Han kunde heller inte ridas i paddock över huvudtaget, han bara tvärstannade och gick inte framåt. Han förstod inte alls skänkelhjälper, som om han aldrig hade lärt sig det. Sitta upp var också ett problem, och verkade alltid ha varit då förra hyraren varnade om det. Inte att han inte ville, utan att han troligtvis varit med om rätt hårdhänta uppsittningar innan. Han kunde ju inte heller ridas ut ensam eller någonting överhuvudtaget. Han var otroligt flockbunden.
Men han var endå väldigt snäll och hade, och har, ett hjärta av guld, så jag ville absolut inte lämna tillbaka honom. Jag hade valt honom så det var mitt jobb att lära honom och lösa alla problemen.
Han lärde sig efter några dagar att lita på mig, så han kunde nu vara ensam med mig överallt. Han kunde dock inte ledas bort från stallet, han tvärstannade där också, han hade inte lust. Han lärde sig också efter hand var skänkeln och röstkommandon betydde. Vi hade jättekul tillsammans i en månad, men var fortfarande alltid beroende av andra.
Jag hade provat allt, men mina metoder slutade alltid funka tillslut. Det går inte att lära en häst någonting som inte har någon energi, ingen vilja och inte ens rör sig framåt. Hur i hela världen skulle jag kunna lära honom att det kunde vara roligt med paddock, eller ledas ut ensam, och jag inte ens fick ut honom från början?
Jag tog ut en tränare en gång som hjälpte mig lite. Det visade sig tyvärr att det var samma metoder som jag använt innan, bara att jag själv var för klen. Jag behövde dra lite hårdare i grimman och kunna banka lite hårdare med benen. Puch är otroligt hårdhudad och bryr sig inte om mycket utifrån, så det var svårt. Efter det gick allt bättre. När jag nu kunde få ut honom i skogen kunde jag lära honom att det var jätteroligt där inne. Nu kunde jag också lära honom att man kunde göra mer än att bara skritta fram i paddocken. Jag löste då de andra problemen också och allt bara gled på. Jag lärde honom bli modig och få bättre självförtroende, så jag kunde sitta på honom även i skogen.
Han är nu som en helt annan häst, har sådan energi, har blivit busig, glad och tuff. Han kan ridas ut helt själv, ledas överallt, kommer emot pallen när man ska sitta upp, enklare att styra, och är jättekvick för skänkeln. ALLA gamla problem är lösta, och han kan även en massa mer. Han kan även massa trick, som puss, vinka, vinka uppsuttet, buga, ligga, sitta, stegra med flera. Stå lös, "parkeras", stoppa huvudet i grimman(det han han iof alltid gjort frivilligt) också såklart även om de och massa andra kanske inte räknas som trick.
Jag rider ca 2 gånger i veckan och leker på marken de andra. Ridning är inget viktigt, jag vill dessutom skona hans rygg så mycket som det går. Han älskar att busa och bjuder gärna till själv med bocksprång. Innan hade jag inte ens kunnat drömma om att han någonsin skulle kunna göra något annat än skritta efter mig.
Denna hösten drabbades han av regnskållor, som typ halva hästsverige gjort. Det är en hudsjukdom som ser ut som svamp men som är smittsam och lite mindre långdragen. Jag kunde inte rida och han fick stå på box ett tag. Det gick långsamt, men är nu nästan helt bra även om han får utbrott ibland. Detta gjorde också att han blev rakad och täckad för att behandlingen skulle bli enklare att utföra. Nu är han igen ute på lösdriften och lever livet med sina vänner, och är hyfsat igång igen.
Det är inte bara med mig som han förändrats, utan med alla. Andra människor kan knappt hantera honom då han springer över, rymmer och inte vill gå framåt, och i flocken har han gått från lägst i rang till nästan rangledare. Han är väldigt sent tagen och har gått som avelshingst innan, men är inte alls intresserad av ston. Han hatar nästan ston egentligen, och han bor nu bara med en stor valackflock ute i skogen.
Puch är en otroligt charmig och speciell häst, one of a kind. Han testar hela tiden och man behöver verkligen honom på sin sida, även om han aldrig skulle göra illa någon med flit. Han är väldigt vacker och speciell till utseendet, även om jag hittat hans dubbelgångare lite här och där. Nästa år fyller han 6 och jag känner verkligen hur han mognar och förändras hela tiden. Han har väldigt mycket "lufsigt men känsligt kallblod" över sig.
Jag tränar honom som sagt mycket från marken och håller på med samling i frihet. Han samlar sig ofta också när jag rider och går med riktigt bra undertramp, svävande steg och snygg nacke. Jag rider ju då inte med bett alls och har alltid slappa tyglar i tränset, aldrig kontakt. Jag rider med sidepull och repgrimma, eller vanlig grimma. Han ska lära sig bära upp sig själv, med egen kraft. Kommer jag in och tjafsar så slutar han. Eftergift är svaret på allt.
Nästa år är mitt mål att han ska kunna löslongeras helt utomhus och på gräs, nu funkar bara i paddock och i hagarna. Han kan redan gå helt lös i skogen och på promenader men vill kunna ha ett bättre inkallningsätt, mer röststyrt de gångerna han är utom synhåll. Han kommer alltid tillbaka, men vill endå kunna lixom kalla på honom när jag vill. Jag vill också att vi ska komma lite längre i samlingen och att han ska kunna hoppa i alla fall 90 cm.
Ett livsmål är att vi någon gång ska komma ut på någon uppvisning eller så på någon tävling. Relationen och bandet är alltid det viktigaste, och att få visa upp lite hur det kan bli om man bara kämpar för det skulle vara helt underbart.
Vi har gått igenom mycket nu under detta halvåret jag haft honom, och vi har förbättrats i rekord fart. Jag älskar honom otroligt mycket och hoppas på 30 lyckliga, otroliga och underbara år till med min älskade Puch ♥
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 1000D
Focal length 32 mm
Aperture f/5.0
Shutter 1/500 s
ISO 200