Sunday 30 December 2012 photo 149/150
|
Sitter och jämför mina två hästar. Mitt sto, som varit med om både bra och dåligt med mig. Hon har varit med om min första tid som hästägare, då jag var liten och oansvarig. Men det var så klart ett tag sen.
Sedan kollar jag på min unggrabb. Han har inget dåligt i sitt förflutna. Han har bara den glassiga tiden i mitt senare liv som hästägare.
Med dem är jag exakt densamma person. Jag tränar visserligen olika saker på olika nivåer. Men ändå med samma förutsättningar, samma respekt för individen och samma...mig?
Men ändå märker jag den stora skillnaden på dem. Zelda, som varit med om hur ung och dum jag har varit (inte elak och alltid älskat henne, bara mer okunnig) är oavsett vad jag gör lika vaksam i grunden. Hon gör oftast det jag ber om och försöker ofta sitt yttersta. Men kommer det nya situationer så förväntar hon sig alltid något inte negativt, men kanske inte strålande sol och gröna ängar heller. Hon är många gånger som beredd på att behöva agera själv och ta egna initsiativ.
Phillip däremot, han har bara varit med de senaste två åren. Inte upplevt alls lika många obetänkta beslut av mig. Han däremot är beredd att sätta sig i min famn om det skulle vara så, och jag kan bära honom. Vid svåra situationer väljer han att i första hand fråga mig, istället för att lösa problemet själv. Visst kan det vara ungdomens impulsivitet men..
Jag tycker det är sådana kontraster. Skulle jag stå vid en lerpöl med botten av djup gyttja, men där pölen är som blötast vet jag att det ligger stenar som botten. Där skulle Zelda klättra upp i gräset för att sedan sjunka igenom och stå med dy upp till knäna. Och ändå välja att gå där istället för att gå i den grunda lerböten på mitten. Phillip däremot skulle stanna och titta, och sedan traska efter mig med lera upp på hovarna bara.
Lång historik och jag tror alla förstått poängen. Frågan jag vill komma till är.: Trots bakgrund och erfarenheter, går det ändå att få Zelda att ge samma tillit som Phillip? Jag tror inte att det har så stor betydelse att hon är sto av ledartypen. Det är något man formas till att bli. Jg undrar hur långt det går att forma tillbaka henne till att vara den ännu opåverkade unghästen?
Hon har så klart ändrats och hon litar till stor del på mig och trivs i min närvaro, gnäggar när jag kommer osv, är inte detta det handlar om. Utan det jag funderar över är om det går att påverka en personlighet med 13 års livserfarenhet (varav 7 år med mig) Kommer hon alltid i första hand fråga sig själv om det verkligen går att genomföra något innan hon följer mig där. Eller går det att vända henne att någon gång bli lika trygg som Phillip, som ogenerat kan fråga mig om hjälp innan han själv agerar mot mig.
Egentligen spelar det ingen roll, för hennes personlighet älskar jag, och just detta initsiativtagande hos henne gjorde ju henne till en perfekt mor. Hon är klok. Men ändå kan jag inte släppa frågan, hur fullt ut kan jag få henne att vilja följa mitt val före sitt eget?
Annons
Comment the photo
Liin4GoesHypeR
Tue 1 Jan 2013 17:04
djupa funderingar, man undrar ju vad som gör individen till vad den är och hur man kan påverka det negativa i det
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alltomhastar/512074240/