Wednesday 3 April 2013 photo 11/11
![]() ![]() ![]() |
Har du någon i din ridgrupp som har något seriöst handikapp eller sjukdom?
När min grupp red nu på kvällen så fick en utav mina ridkamrater ett Epileptiskt anfall när vi travade på stora mittvolten och han gled av hästen in i kramper.
Han är en Epileptiker men det har aldrig hänt att han fått ett anfall när vi ridit, typ en gång innan i stallet men aldrig i samband med ridning.
Hur som haver blev alla inklusive vår nya ridlärare om aldrig varit med om det livrädda.
Jag har själv Epilepsi (dock inte i närheten som så jobbig som hans) så jag kände väl något sorts ansvar att ta hand om situationen, gav min häst till någon annan att hålla, instruera ridläraren att hjälpa mig att lägga honom i Framstupa Sidoläge samt springa till kontoret och ringa hans föräldrar.
Sedan satt jag där med min ridkamrat som låg i sanden i den lilla paddocken vi var i och försökte se om han var kontaktbar vilket han inte var förrän han vaknade upp igen då de andra hunnit ta in hästarna och hans pappa var påväg ut för att hämta honom.
Det var först när pappan anlänt som jag insåg hur rädd jag egentligen var, skakade utav adrenalin men jag hade betett mig lugnt när jag hade ansvaret, dvs pratat lugnt, tänkt rationellt och instruerat andra vad de skulle göra osv.
Jag skulle själv säga att det var som en Auto-pilot tog över där det inte fanns plats för känslor utan bara logik.
Nu på efterhand känner jag mig som ett bra bidrag till mitt samhälle och är lite stolt över mig själv för hur jag hanterade situationen :)
Så har ni några i er "hästnärhet" som har något handikapp som kan försvåra vardagen eller till och med göra den farlig bland hästar?
Sen angående att vara ett tillskott för samhället, hur mycket ansvar tar ni för att ha koll på de i er närhet och deras eventuella svårigheter/handikapp/sjukdomar och vad som förväntas göras av er om en liknande situation skedde er?
Detta behöver såklart inte bara handla om sjukdomar/handikapp utan bara situationer som har gått fel så att någon är allvarligt skadad eller medvetslös.
Jag själv anser mig som vuxen och tycker därmed att jag har ett ansvar att ha kunskapen åtminstone teoretisk att kunna styra upp en sådan situation ifall den skulle förekomma.
Hur känner ni angående detta?
Han är en Epileptiker men det har aldrig hänt att han fått ett anfall när vi ridit, typ en gång innan i stallet men aldrig i samband med ridning.
Hur som haver blev alla inklusive vår nya ridlärare om aldrig varit med om det livrädda.
Jag har själv Epilepsi (dock inte i närheten som så jobbig som hans) så jag kände väl något sorts ansvar att ta hand om situationen, gav min häst till någon annan att hålla, instruera ridläraren att hjälpa mig att lägga honom i Framstupa Sidoläge samt springa till kontoret och ringa hans föräldrar.
Sedan satt jag där med min ridkamrat som låg i sanden i den lilla paddocken vi var i och försökte se om han var kontaktbar vilket han inte var förrän han vaknade upp igen då de andra hunnit ta in hästarna och hans pappa var påväg ut för att hämta honom.
Det var först när pappan anlänt som jag insåg hur rädd jag egentligen var, skakade utav adrenalin men jag hade betett mig lugnt när jag hade ansvaret, dvs pratat lugnt, tänkt rationellt och instruerat andra vad de skulle göra osv.
Jag skulle själv säga att det var som en Auto-pilot tog över där det inte fanns plats för känslor utan bara logik.
Sen angående att vara ett tillskott för samhället, hur mycket ansvar tar ni för att ha koll på de i er närhet och deras eventuella svårigheter/handikapp/sjukdomar och vad som förväntas göras av er om en liknande situation skedde er?
Hur känner ni angående detta?
Annons
Camera info
Camera DSC-W580
Focal length 16 mm
Aperture f/5.0
Shutter 1/100 s
ISO 100
Comment the photo
blyertspenna
Sat 6 Apr 2013 17:26
Jag har diabetes, men den har inte gett mig några större besvär då jag är väldigt duktig på att sköta den. Har hänt att jag blivit låg, men eftersom vi har stallet på trädgården och jag alltid har druvsocker med mig så har jag aldrig blivit överraskad på någon ridtur och inte kunnat göra något åt det. ^^
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Sat 6 Apr 2013 18:39
Skönt det, jag har Epilepsi och tycker jag sköter mig bra med.
En sak jag stör mig på är människor som slarvar med sina sjukdomar och/eller inte informerar sin omgivning (en man är i ofta eller en omgivning som har huvudansvaret på människor på plats). Det tycker jag är väldigt taskigt mot omgivningen och mot en själv om något skulle gå fel :/
En sak jag stör mig på är människor som slarvar med sina sjukdomar och/eller inte informerar sin omgivning (en man är i ofta eller en omgivning som har huvudansvaret på människor på plats). Det tycker jag är väldigt taskigt mot omgivningen och mot en själv om något skulle gå fel :/
![](http://cdn07.dayviews.com/114/_u2/_u8/_u7/_u1/_u2/_u3/u2871234/1433717616_m_1.jpg)
blyertspenna
Sat 6 Apr 2013 20:14
Jo, håller med. Till viss mån förstår jag det, att ha någon dum sjukdom som man inte valt är väldigt deprimerande, framförallt om man vet att man aldrig kan bli av med det, så det blir nog lätt att man försöker låtsas om att det inte finns bara för att lindra den psykiska smärtan. Men det är förstås oansvarigt, som du säger, både för omgivningen och den drabbade själv. De allra flesta tillstånd kan man ju trots allt, med rätt hjälp, leva ett hyfsat normalt liv med. Det är ju jobbigt för omgivningen om man får reda på det för sent också så att man aldrig får en chans att hjälpa den drabbade om något allvarligt händer. :/
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Sat 6 Apr 2013 20:26
Kan relatera till den känslan med, var själv en sådan som var slarvig och förnekade för mig själv att jag faktiskt kanske kommer ha kvar den hela livet (i mitt fall finns det en smal chans att min sjukdom kanske fortfarande har möjligheten att försvinna men man ska inte ta det för givet).
Som tur var gick det bara illa bland folk som kände till det när jag var slarvig och oansvarig men fy vad jag lärt utav de upplevelserna :/
Som tur var gick det bara illa bland folk som kände till det när jag var slarvig och oansvarig men fy vad jag lärt utav de upplevelserna :/
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Fri 5 Apr 2013 19:24
jag har ADHD fullfart och låg stubin hela tiden.. fast med hästar eller andra djur är jag förståelig och lugn
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Sat 6 Apr 2013 01:19
funkar oftast bra med barn eller folk som har liknande handikapp att de är med djur man får lixom lära sig behärska sig för djuren blir rädda och då lär man sig kontrollera sig själv ^^
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Sat 6 Apr 2013 18:36
Det är alltså som en sorts "medicin"? Liksom är man inte behärskad så blir det dåligt med djuren vilket inte är lika lätt att "fixa" relationen sedan så man försöker extra? :)
jag kan likna det med om jag satte mig själv i "fara" som ung så gick ofta känningarna från Epilepsin bort, tex så skyndade jag mig att cykla iväg mot skolan för när jag väl var på cykeln så slutade känningarna.
fara är kanske fel att säga men du fattar min poäng? :P
jag kan likna det med om jag satte mig själv i "fara" som ung så gick ofta känningarna från Epilepsin bort, tex så skyndade jag mig att cykla iväg mot skolan för när jag väl var på cykeln så slutade känningarna.
fara är kanske fel att säga men du fattar min poäng? :P
Jentafor
Fri 5 Apr 2013 02:06
Jag har Diabetes :)
De va en gång jag fick låg blodsocker, jag va så låg så jag höll på svimma av så jag släppte tyglarna på min häst och sa bara "gå hem" kändes som de tog en evighet men hem kom vi så trilla jag av hästen men min mamma va där och hjälpte mig direkt :)
De va en gång jag fick låg blodsocker, jag va så låg så jag höll på svimma av så jag släppte tyglarna på min häst och sa bara "gå hem" kändes som de tog en evighet men hem kom vi så trilla jag av hästen men min mamma va där och hjälpte mig direkt :)
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Fri 5 Apr 2013 23:26
Oj vad läskigt det måste ha känts! D:
Det är bra att ha en familj som hjälper en, vette fan hur jag hade mått om min familj inte hade funnits där för mig när jag blev diagnostiserad med Epilepsi :/
Det är bra att ha en familj som hjälper en, vette fan hur jag hade mått om min familj inte hade funnits där för mig när jag blev diagnostiserad med Epilepsi :/
![](http://cdn07.dayviews.com/112/_u1/_u8/_u4/_u2/_u8/_u1/u1842812/1397726463_m_1.jpg)
Jentafor
Sat 6 Apr 2013 00:01
japp de va de verkligen! och hade inte med min mobil heller så är SUPER noga jag har den med mig nu :)
Eller hur, kärlek till familjen!
Eller hur, kärlek till familjen!
Mom3ntz
Thu 4 Apr 2013 14:14
Jag blir också så att jag går på autopiloten när något händer.
Jag var t.ex. med när min kompis ramlade av i skogen (vi båda flög av dessutom) Hästarna stack hem och jag började gå för att leta efter henne. Till en början verkade hon helt lugn och som vanligt, men så småningom började hon helt tappa minnet av dagen, hon fick panik över att inte veta vad som hänt och hur hon kommit till där hon var. Jag såg då till att stanna henne från att fortsätta gå, att ta det lugnt, andas och sen började jag förklara att vi ramlat av, att det inte var något att oroa sig för, att vi snart var hemma och att vi då skulle ringa till hennes mamma, jag försökte övertyga henne att det var okej liksom.. Sedan när ambulansen varit där så släppte allt, då blev jag typ asrädd istället haha..
Dessutom var jag med när min pojkvän kraschade med sin motocross, han var i princip okontaktbar, dessutom var jag en av de första på platsen då också, jag försökte få honom att prata med mig, att liksom inte svimma av, men tack och lov behövde jag inte vara ensam länge, eftersom hans bror kom dit. Han tog typ över allt (De är enäggstvillingar och i princip härdade till tusen vid olyckor då båda kör på rätt hög nivå och skadar sig i princip jämt). Men det var rätt så faschinerande att se hur hans bror tog hand om läget också, han var liksom så sjuktligt lugn och samlad genom allt, när han annars är hispig som en jag vet inte vad..
Dessutom är mitt drömjobb framöver att jobba på ambulansen, så jag antar att jag lär vara rätt så lugn för att klara det.. :P
Jag var t.ex. med när min kompis ramlade av i skogen (vi båda flög av dessutom) Hästarna stack hem och jag började gå för att leta efter henne. Till en början verkade hon helt lugn och som vanligt, men så småningom började hon helt tappa minnet av dagen, hon fick panik över att inte veta vad som hänt och hur hon kommit till där hon var. Jag såg då till att stanna henne från att fortsätta gå, att ta det lugnt, andas och sen började jag förklara att vi ramlat av, att det inte var något att oroa sig för, att vi snart var hemma och att vi då skulle ringa till hennes mamma, jag försökte övertyga henne att det var okej liksom.. Sedan när ambulansen varit där så släppte allt, då blev jag typ asrädd istället haha..
Dessutom var jag med när min pojkvän kraschade med sin motocross, han var i princip okontaktbar, dessutom var jag en av de första på platsen då också, jag försökte få honom att prata med mig, att liksom inte svimma av, men tack och lov behövde jag inte vara ensam länge, eftersom hans bror kom dit. Han tog typ över allt (De är enäggstvillingar och i princip härdade till tusen vid olyckor då båda kör på rätt hög nivå och skadar sig i princip jämt). Men det var rätt så faschinerande att se hur hans bror tog hand om läget också, han var liksom så sjuktligt lugn och samlad genom allt, när han annars är hispig som en jag vet inte vad..
Dessutom är mitt drömjobb framöver att jobba på ambulansen, så jag antar att jag lär vara rätt så lugn för att klara det.. :P
![](http://cdn07.dayviews.com/113/_u3/_u2/_u7/_u7/_u6/_u5/u3277651/1404938945_m_1.jpg)
Mom3ntz
Thu 4 Apr 2013 14:25
Jo, det är synd det är så lång tid att utbilda sig bara :P
Alltså autopiloten är ju först och främst adrenalin, som jag fattat det från lektionerna haha.. Men alltså man får en adrenalinkick som en körtelreglerare i hjärnan släpper ut, detta får dig att bli piggare och mer fokuserad på uppgiften, allt annat sätts åt sidan, samma sak vid chock, adrenalinet pumpar och därför känner du inte om du t.ex. har ont någonstans förrän chocken släppt, kroppen är liksom så inställd på att fly, den bedövar kroppen för att kunna fortsätta springa, om vi säger att du skulle vara jagad av en mördare och får ett hugg i armen eller liknande, detta känner du inte förrän du är i säkerhet och kan slappna av.. :P
Alltså autopiloten är ju först och främst adrenalin, som jag fattat det från lektionerna haha.. Men alltså man får en adrenalinkick som en körtelreglerare i hjärnan släpper ut, detta får dig att bli piggare och mer fokuserad på uppgiften, allt annat sätts åt sidan, samma sak vid chock, adrenalinet pumpar och därför känner du inte om du t.ex. har ont någonstans förrän chocken släppt, kroppen är liksom så inställd på att fly, den bedövar kroppen för att kunna fortsätta springa, om vi säger att du skulle vara jagad av en mördare och får ett hugg i armen eller liknande, detta känner du inte förrän du är i säkerhet och kan slappna av.. :P
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Thu 4 Apr 2013 14:31
Jo men det är nog värt det :)
Jojo så mycket förstår jag med men vad är det som bestämmer (när man är fler människor än sig själv) vem som tar det största ansvarstagandet?
Det verkar ju oftare som att det är en ensam person eller några få utav flera som tar tag i situationen och de andra blir yra höns som gör precis vad man säger åt dem typ :o
Jojo så mycket förstår jag med men vad är det som bestämmer (när man är fler människor än sig själv) vem som tar det största ansvarstagandet?
Det verkar ju oftare som att det är en ensam person eller några få utav flera som tar tag i situationen och de andra blir yra höns som gör precis vad man säger åt dem typ :o
![](http://cdn07.dayviews.com/113/_u3/_u2/_u7/_u7/_u6/_u5/u3277651/1404938945_m_1.jpg)
Mom3ntz
Thu 4 Apr 2013 14:46
Alltså det som vi läst om i sådana situationer är att de flesta tänker " det är fler än jag här, någon annan kan ta ansvaret" typ så.. Sen tror jag det blir så att när man känner igen sig i situationen så tar man större ansvar, då behöver inte alla andra anstränga sig lika hårt typ.. Därför blir de som yra höns... Tror jag i alla fall haha.. :P
BernieB
Thu 4 Apr 2013 09:01
Perfekt med vardagshjältar!
Själv har jag hjärncancer och kan drabbas av epilepsi osv.
Själv har jag hjärncancer och kan drabbas av epilepsi osv.
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Thu 4 Apr 2013 12:48
Mah, vardagshjälte skulle jag inte säga. Denna situationen var egentligen inte farlig eller snarare den blev aldrig livsfarlig utan för han som fick anfallet får det rätt regelbundet om jag förstått det rätt. Så jag hjälpte nog mer de i min omgivning än han som råkade illa ut känner jag :o
Hjärncancer? Är det en "snäll" cancer som försvinner om den behandlas eller hur gör den din vardag? :/
Har du fått ett anfall bland hästar någon gång?
Hjärncancer? Är det en "snäll" cancer som försvinner om den behandlas eller hur gör den din vardag? :/
Har du fått ett anfall bland hästar någon gång?
![](http://cdn07.dayviews.com/111/_u2/_u2/_u2/_u9/_u2/u222929/1381440236_m_1.jpg)
BernieB
Thu 4 Apr 2013 13:10
du hjälpte dina tafattaedmänniskor och tog hand om honom som fått ett anfall.
jag fick ett anfall i samband med att de fann tumören, men varit fri sedan dess. Läkarna säger epilepsi, men jag tycker att det var mer som en ensidig kramp, då jag kommer ihåg och var vaken genom hela anfallet.
jag är för tillfället färdigbehandlad, ska vara på uppföljning.
den är klassad aggressiv, och skadorna efter behandlingar och cancern gör mig lätt trött.
jag fick ett anfall i samband med att de fann tumören, men varit fri sedan dess. Läkarna säger epilepsi, men jag tycker att det var mer som en ensidig kramp, då jag kommer ihåg och var vaken genom hela anfallet.
jag är för tillfället färdigbehandlad, ska vara på uppföljning.
den är klassad aggressiv, och skadorna efter behandlingar och cancern gör mig lätt trött.
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Thu 4 Apr 2013 13:59
Då är det mot det bättre då förhoppningsvis? :)
Jag vet inte hur bred uppfattningen utav epilepsi är, den kanske definerar det du upplevde med men att det inte är något permanent.
Jag vet inte hur bred uppfattningen utav epilepsi är, den kanske definerar det du upplevde med men att det inte är något permanent.
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 4 Apr 2013 08:30
Rider inte på ridskola men av de hästkompisar i min närhet så är "den värsta" diabetiker, en diabetiker som sköter sin diabetes dåligt på köpet. Har fått ringa ambulansen åt henne några gånger genom åren tyvärr.
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Thu 4 Apr 2013 12:43
Vad dåligt utav henne... Jag är själv epileptiker och ska väl egentligen medge att jag också skött min hälsa olämpligt under min trotsperiod då jag förnekade att det var något fel på mig. Kanske hon i din hästnärhet är i någon sorts förnekelse nu också?
Jag känner numera att jag måste informera min omgivning om mitt "handikapp" ifall jag inte har någon i närheten som vet om min situation, det tycker jag att jag har en skyldighet att göra och blir grovt irriterad på människor som inte informerar sin omgivning bättre :s
Jag känner numera att jag måste informera min omgivning om mitt "handikapp" ifall jag inte har någon i närheten som vet om min situation, det tycker jag att jag har en skyldighet att göra och blir grovt irriterad på människor som inte informerar sin omgivning bättre :s
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 4 Apr 2013 07:15
Själv är jag typ 1 diabetiker
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Thu 4 Apr 2013 21:19
hög som i pigg och låg som slö? Jag vet inte så mycket om diabetes för att förstå det uttrycket D:
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 4 Apr 2013 21:30
Hög - högt blodsocker som kan ge ketoner vilket ger syraförgiftning. Som i sig är livshotande högt blodsocker är över 7 mmol/l.
Låg- lågt blodsocker som kan leda till medvetslöshet vilket oxå är livshotande utan hjälp. Lågt blodsocker är under 4 mmol/l.
Insulin och motion sänker blodsockret, mat höjer.
Hittar man en medvetslös diabetiker så kolla alltid blodsockret på den innan man ger hjälp. Vid högt tillför insulin (absolut inte socker då det vid syraförgiftning är direkt livshotande)
Vid lågt ge nåt som innehåller socker, hjälper inte det ge glucagonsprutan i låret. Tillkalla sedan ambulans (vid medvetslöshet både vid högt och lågt blodsocker)
Låg- lågt blodsocker som kan leda till medvetslöshet vilket oxå är livshotande utan hjälp. Lågt blodsocker är under 4 mmol/l.
Insulin och motion sänker blodsockret, mat höjer.
Hittar man en medvetslös diabetiker så kolla alltid blodsockret på den innan man ger hjälp. Vid högt tillför insulin (absolut inte socker då det vid syraförgiftning är direkt livshotande)
Vid lågt ge nåt som innehåller socker, hjälper inte det ge glucagonsprutan i låret. Tillkalla sedan ambulans (vid medvetslöshet både vid högt och lågt blodsocker)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 4 Apr 2013 07:03
Jag blir också som du när något allvarligt händer. Kroppen tar över och hamnar på autopilot och handlar lugnt, försiktigt och korrekt medan hjärnan är helt off. När allt är över så börjar hjärnan komma ifatt och förstå vad som händer, adrenalinet pumpar och pupillerna vidgas. Hamnade under en häst på en klättringsrunda en gång. Hon stack sen i väg och fastnade mellan två berg. Allt gick som på räls under "räddningsarbetet" och sen släppte chocken när vi väl hittade henne efter att hon sprungit hem.
Tror det är en bra egenskap. För alla blir inte så, vissa stressar upp sig och förlorar kontrollen helt. Har alltid fått höra att jag är så lugn i situationer som de flesta andra skulle bli galen i. Tror jag ska ta det som en komplimang ;) oh vad lång det blev, och inte ens ett svar på din fråga.... Men nej, ingens som är sjuk som jag känner inom ridsporten, har själv svimmat en gång när jag fick migrän på en tävling ;(
Tror det är en bra egenskap. För alla blir inte så, vissa stressar upp sig och förlorar kontrollen helt. Har alltid fått höra att jag är så lugn i situationer som de flesta andra skulle bli galen i. Tror jag ska ta det som en komplimang ;) oh vad lång det blev, och inte ens ett svar på din fråga.... Men nej, ingens som är sjuk som jag känner inom ridsporten, har själv svimmat en gång när jag fick migrän på en tävling ;(
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Thu 4 Apr 2013 12:39
Oj det blev en rejäl text ja! xD
Ja det finns olika typer utav handlanden som kommer i och med chocken vi som ser på får. Jag tror det finns en statistik som räknade ut hur många procent utav människorna som antingen:
A. Blev coola och började tänka logiskt
B. Stannar kvar i chock och gör det dom blir tillsagda och följer efter någon annan.
C. Är hysteriska men som försöker hitta en lösning men som ofta styrs på helt fel grunder (tex om en stor båt sjunker så tror de att de är i ett hus och försöker ta sig ner på bottenvåningen för att gå ut ur huset >_<)
Den statistiken var dock för situationer som var extrema och kan inte jämföras med det som vi varit med om :o
Men det var ungefär 10% som blev A, 20 % som blev C och resten är B.
Jag tror dock när det kommer till mer vardagliga nödfall så tror jag det hjälper att vara hästtjej eftersom vi redan har som tagit ansvar för ett liv utöver vårt eget så det kanske blir lättare för oss än för normala människor att ta det ansvaret :o
Ja det finns olika typer utav handlanden som kommer i och med chocken vi som ser på får. Jag tror det finns en statistik som räknade ut hur många procent utav människorna som antingen:
A. Blev coola och började tänka logiskt
B. Stannar kvar i chock och gör det dom blir tillsagda och följer efter någon annan.
C. Är hysteriska men som försöker hitta en lösning men som ofta styrs på helt fel grunder (tex om en stor båt sjunker så tror de att de är i ett hus och försöker ta sig ner på bottenvåningen för att gå ut ur huset >_<)
Den statistiken var dock för situationer som var extrema och kan inte jämföras med det som vi varit med om :o
Men det var ungefär 10% som blev A, 20 % som blev C och resten är B.
Jag tror dock när det kommer till mer vardagliga nödfall så tror jag det hjälper att vara hästtjej eftersom vi redan har som tagit ansvar för ett liv utöver vårt eget så det kanske blir lättare för oss än för normala människor att ta det ansvaret :o
ibubbue
Thu 4 Apr 2013 01:01
enligt mig har man oavsett ålder eller situation ett ansvar att hjälpa andra människor som blivit skadade eller liknande. blir så irriterad på att människor bara står och glor när någon ramlar eller skadar sig på annat sätt. har man möjligheten att hjälpa någon ska man göra det. i alla lägen!
![](http://cdn07.dayviews.com/110/_u1/_u2/_u7/_u0/_u1/_u4/u1270148/1374760094_m_1.jpg)
MalinBalin93
Thu 4 Apr 2013 12:28
Det är sant det du säger men jag känner att om det finns en vuxen i närheten så ska de ta ansvaret för har man gått ut skolan så har man fått alla kurser i grunderna för nödsituationer, samt så har vuxna lättare att tänka rationellt.
Är personerna som glor under 16år så har jag förståelse för att de bara står och glor, det kallas chockläge.
Händer vuxna med såklart men vi ska vara mer förberedda än de som är omyndiga för dessa situationer.
Människor i "mild" chock är dock väldigt lätta att instruera även om de kanske är lite förvirrade och tar onödigt lång tid att fixa en del grejer, tex så tog det ett tag för min ridlärare att slänga undan spöt hon höll i som var ivägen för att hjälpa mig att lägga min ridkamrat i Framstupa Sidoläge.
Risken med att det bara är ungdomar på en plats är att de gör fel med en skadad/medvetslös person, tex försöker flytta på dem och dylikt så jag tycker att de här "nödsituationövningarna" jag fick i gymnasiet ska vara tidigare.
Är personerna som glor under 16år så har jag förståelse för att de bara står och glor, det kallas chockläge.
Händer vuxna med såklart men vi ska vara mer förberedda än de som är omyndiga för dessa situationer.
Människor i "mild" chock är dock väldigt lätta att instruera även om de kanske är lite förvirrade och tar onödigt lång tid att fixa en del grejer, tex så tog det ett tag för min ridlärare att slänga undan spöt hon höll i som var ivägen för att hjälpa mig att lägga min ridkamrat i Framstupa Sidoläge.
Risken med att det bara är ungdomar på en plats är att de gör fel med en skadad/medvetslös person, tex försöker flytta på dem och dylikt så jag tycker att de här "nödsituationövningarna" jag fick i gymnasiet ska vara tidigare.
40 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alltomhastar/513734766/