I två långa år har jag kämpat i motgångar med denna hästen. Hon blev inriden sent, där av väldigt sen i sin utveckling. Men hon har en vilja av stål! Först nu i September gjorde vi våra två första fel fria runder på en Pay and Jump.  Och det var så obeskrivligt härligt att känna att vi kommit en bit fram! 

Så fort vi lämnar gården hemma, uteritt som tävlingar så får hon för sig att hon ska hem, till varje pris! Hon tvär bromsar,stegrar, studsar och snurrar runder och springer. Först nu har jag börjat få det under kontroll på henne, och fösökt vara med henen istället för att kämpa emot henne och i mina ögon känns det verkligen som att det get resultat.

Så nästa år blir det massor med Pay and Jump och Pay and ride och sen när hon käns redo så ska vi starta vår första lokala tävling tillsammans. För hon är en jävel på att hoppa och det är planen.

Någon mer här inne som haft samma eller liknande problem?

Jag har haft liknande problem med min häst Betty också, men bara i skogen, inte när vi åkte iväg på träning/tävling. Betty kastade sig åt sidorna, tvärvände, backade och hade sig. Det blev faktiskt farligt och till slut stod jag inte ut längre. Oavsett vad jag gjorde blev det aldrig bättre. Om jag hoppade av och promenerade med henne gick det hur bra som helst. Jag slutade faktiskt rida ut själv, det var inte värt det. Istället tränade vi på att åka iväg ensamma så att hon skulle träna på att vara iväg från hästkompisarna hemifrån. Genombrottet kom för ungefär ett år och ett halvt år sedan då vi åkte på träningshelg och Betty spenderade tre nätter hemifrån utan sina kompisar. Sedan dess har det fungerat helt utan protester. Jag är glad att jag lyssnade på min känsla och helt enkelt lät bli. Hon var inte redo mentalt och klarade inte av att vara ensam utan varken mig på marken eller någon av kompisarna i närheten.

Hade liknande problem med min häst för ett par månader sedan. Kunde inte ens gå ut på ridbanan mitt framför stallet om det inte var någon annan häst med utan att hon bara stängde av, blockerade allt och började trava baklänges (bokstavligt talat). Fick kasta mig av i farten ett par gånger då jag inte fick någon som helst kontakt och hon var påväg rakt igenom stalldörrarna med mig på ryggen. Uteritter var det inte tal om. Var hon inte med någon annan häst så var hon totalt omöjlig och snudd på livsfarlig. Likaså i stallet och hagen.
Exakt allt löste sig dock när vi flyttade! :P
Nu har hon bara tendenser till att stänga av när det blir för mycket för henne. Till exempel stötte vi på en okänd häst på ett helt nytt ställe när vi var ute och red för ett par veckor sedan och då var det bara rakt upp på bakbenen och iväg hemåt i världens bocksprång. Och någon gång har hon börjat backa hemåt när hon blivit uppskrämd av något, men då har det varit enkelt att stanna henne och lugna ner henne och sedan har det inte varit något mer med det utan vi har kunnat fortsätta. Nu är vi ute på ridturer på upp till 2,5h när vi hinner, och det är kanske en-två gånger i månaden som hon bestämmer sig för att det blir för mycket och försöker dra hemåt. :)