April
Monday 14 November 2011 photo 12/38
|
Change
Fionas histora.
Fiona är ett fjordingsto, född 1999, 147cm i mankhöjd.
Fiona kom hem till mig och min familj 13de Nov 2010. När vi hade provridit henne var hon på gränsen till tjurig, omöjlig att få att gå i en rund volt, skänkeldöv, ovillig, rädd. Jag vet inte vad som gjorde att vi tog hem henne och framförallt behöll henne. Det var vår första häst och hon var i princip sämsta tänkbara... Nu ångrar jag inte en sekund att vi köpte henne, men vad var det då som gjorde att vi behöll henne? Jag tror nu på något sätt att vi lyssnade på hennes rop på hjälp..
När hon kom till oss var hon obekväm vid sadling (då dom förra bara slängt den på ryggen och spänt på som fan direkt även när hon kastade sig undan och visade sitt obehag..), hon var också rädd om sitt huvud (samma sak i princip vid tränsning osv, plus att både träns och grimma som vi fick med var på tok för små....)
Hon visste inte hur man flyttade för tryck, gick bara emot och förstod inte. (nu syftar jag på att t ex flytta sig åt sidan i boxen och inte ifrån ryggen) när man var med henne var hon helt borta, det fanns liksom ingen där, hon vågade inte annat. När vi var ute och promenerade kom vi aldrig speciellt långt, hon vände, stannade och red man så gick hon iväg med en, jag har ALDRIG i hela mitt liv ridit en häst som var så fruktansvärt hård och tung i mun som hon (förra ägarna ville att vi skulle använda pessoa, men det gör vi absolut inte efter att jag läste om det). Fick man väl stopp så sköt hon iväg så fort man rörde sig, t ex minsta lilla spänning eller böja sig fram för att klappa henne.
Hon vågade inte annat, hon var rädd, dom hade gått så långt med att varken älska eller bry sig om hennes åsikter att hon slutat med sånt helt.
Men så sakta började hon förstå att vi kom till henne varje dag och visade att vi brydde oss, stod och myste i flera timmar och snart började hon våga uppskatta att bli ompysslad istället för att bara stå tomt och nästan tjura. Vi jobbade huvudsakligen ifrån marken och vi började inte rida på allvar förräns vi fick vår andra pålle Lukas då dom blev en flock och hon inte behövde gå ifrån några kompisar, en hästvän att ty sig till och så kunde jag och min syster rida båda två samtidigt.
Allteftersom tiden gick växte hennes inre fram igen, hon blev en levande häst med lystern i ögonen. Men fortfarande är hon rädd för att göra fel, blir lätt stressad och vågar ofta inte riktigt visa nyfikenhet och ibland inte sin åsikt. Jag brukar i princip uppmuntra när hon pillar med läpparna i mina kläder och händer då hon faktiskt vågar prova sig fram lite och vara lite på upptäcksfärd. För hon visar att hon finns och hon vågar numera bry sig.
Och jösses vad beröm hon får när hon vågar komma fram till en i hagen, oftast står hon bara och kryper ihop lite och tittar under lugg på en när man kallar, för hon vet inte exakt vad jag vill och vågar oftast inte prova på vad jag vill för hon vill för allt i världen inte bli skälld på.. Men nu vågar hon alltmer. ^^
I ridningen har hon blivit riktigt go, gått ifrån att bara springa sitt allra snabbaste in i galoppen till att förstå galoppskänkeln, hon kan flytta sida vilket vi tränat mycket på. Hon är mjuk att stanna och sätta igång (nu gör hon kvicka igångsättningar men inte för att hon är rädd!) hon kan öka och samla sitt tempo, hon börjar gå i en lägre form vilket är vad jag söker nu.
hon har byggt muskler.
Men det viktigaste för mig är att se hur hon börjat leva.
Dock är hon ganska mycket enmanshäst/enfamilj. Hon gillar inte om främlingar rider (hon sticker med dom), dom enda hon inte gjort det med är vi i familjen, vi som umgås med henne varje dag och som hon känner och numera vågar lite på.
Nu när hon väl vågar visa sin personlighet är hon en helt underbar individ som älskar att jobba, när hon får jogga, ta en lång galopp eller klättra upp för en brant backe och annat jobbigt trivs hon som fisken i vattnet och frustar massvis. Hon tyr sig väldigt mycket till en när saker är lite jobbiga/läskiga (då andas man lite pustigt också.. <3), hon lyssnar i princip alltid ifrån marken där hon litar på en till 110%, ifrån ryggen litar hon inte riktigt på mig så mycket ännu, men vi har gjort enorma framsteg med det.
Förlåt för en lång virrig, osammanhängande text, men hoppas jag fick med allt :3
Jag får se om jag skriver om Lukas också då Fiona är "min" häst och Lukas "Lisas" (@KossaKossaKossa) häst.. ^^
Annons
Camera info
Camera DSLR-A100
Focal length 50 mm
Aperture f/8.0
Shutter 1/130 s
ISO 100
Visa toppen
Show footer