Sunday 16 September 2012 photo 1/2
|
Inte helt rättvis bilder då de är tagna ut lite olika vinklar och sådär,
Men när jag tänker tillbaka på hur det en gång var, och hur långt vi tagit oss, så förstår jag att folk som följt oss från början häpnar.
Ibland när jag visar gamla bilder på Jum-Jum så frågar folk om det faktiskt är han på bilderna...
Min största framgång har varit viktnedgången. När övervikten byttes mot muskler så blev han mycket mer positiv till arbete.
De är precis som oss: Tar ingen tag i oss så sitter de flesta av oss helst kvar i tv-soffan och käkar chips!
Nu måste jag bara fortsätta jobba med min egen vikt så att jag matchar honom ordentligt! ;)
Vad tycker ni är er största framgång med era hästar???
Annons
Comment the photo
Vattenpuss
Tue 18 Sep 2012 22:03
Första bilden.<3
En framgång är väl att hon blivit mycket mer lyhörd, iallafall när det är jag som rider. :) Sedan att vi verkligen fått förtroende för varandra. Min häst är väldigt brötig och olydig har jag förstått, men stallägaren säger samtidigt att hon ändras fullständigt när jag är närvarande, då minskas det med 80%! Sen har hon gått ner en hel del i vikt också! :)
En framgång är väl att hon blivit mycket mer lyhörd, iallafall när det är jag som rider. :) Sedan att vi verkligen fått förtroende för varandra. Min häst är väldigt brötig och olydig har jag förstått, men stallägaren säger samtidigt att hon ändras fullständigt när jag är närvarande, då minskas det med 80%! Sen har hon gått ner en hel del i vikt också! :)
Vattenpuss
Tue 18 Sep 2012 22:14
Så är det nog! När de väl orkar så brukar de tycka att det är roligare! :) Samma med min tös. I början bockade hon massor när i galoppen för att slippa, men nu galopperar hon med framåtdriv. :)
Anonymous
Tue 18 Sep 2012 11:16
Att min häst har blivit så lugn & trygg <3
När jag fick hem honom så var han en riktigt en-mans-häst.
Han var jätteosäker kring främlingar & var rädd för barn.
Var rädd för det mesta & var rädd för trafik.
Hans förra ägare skämde bort honom något så otroligt...
Men nu är han van att hanteras av alla möjliga olika personer är en mycket lugnare häst <3 Fortfarande tittig & så, men det är ju trots allt ett fullblod ;)
När jag fick hem honom så var han en riktigt en-mans-häst.
Han var jätteosäker kring främlingar & var rädd för barn.
Var rädd för det mesta & var rädd för trafik.
Hans förra ägare skämde bort honom något så otroligt...
Men nu är han van att hanteras av alla möjliga olika personer är en mycket lugnare häst <3 Fortfarande tittig & så, men det är ju trots allt ett fullblod ;)
:) En del hästar är ju försiktiga/"tittiga" till sin personlighet, och sånt tror jag är jättesvårt att få bort:
Sen kan man ju självklart träna dem att inte bli så våldsamt rädda med en gång, utan att de vågar stanna kvar och kolla vad det läskiga egentligen är för nåt. :)
Sen kan man ju självklart träna dem att inte bli så våldsamt rädda med en gång, utan att de vågar stanna kvar och kolla vad det läskiga egentligen är för nåt. :)
Anonymous
Tue 18 Sep 2012 18:51
True :-)
Rädslan kommer alltid finnas, fast i mindre grad.
Rädslan kommer alltid finnas, fast i mindre grad.
Största framgången med min häst är nog att hon har blivit så ridbar som hon är idag! När jag köpte henne så kunde hon inte alls mycket, mest skritt, trav och svänga och stanna såklart :) Nu kan hon både hoppa och galoppera o massa mer, som en vanlig häst typ! ;)
Emma Lundin
Sun 16 Sep 2012 21:47
Största framgången med min häst är nog att jag lyckats bygga om honom helt under det år jag haft honom, han har gått från en "korv" till en fälttävlanshäst.
Men han har även gått från att har varit seg till att vara pigg och springa av egen maskin :)
Men han har även gått från att har varit seg till att vara pigg och springa av egen maskin :)
Jag tror att de två framgångarna har med varann att göra lite grann. Jag upplever samma med min pålle! :)
Gjorde inte SLU någon forskning/undesökning som resulterade i att du upptäckte att överviktiga ponnier var busigare än ponnier med normalt hull???
För mig kom det inte som någon kalldusch direkt. Det är klart att de inte orkar jobba om de är tjocka och då lägger de eergin på att bråka (eller "busa") istället.
Gjorde inte SLU någon forskning/undesökning som resulterade i att du upptäckte att överviktiga ponnier var busigare än ponnier med normalt hull???
För mig kom det inte som någon kalldusch direkt. Det är klart att de inte orkar jobba om de är tjocka och då lägger de eergin på att bråka (eller "busa") istället.
Emma Lundin
Sun 16 Sep 2012 21:53
Kan dock inte säga att min var överviktig, han såg bara ut som en korv ^^ Svårt att beskriva
Han var snarare aldrig lärd att springa framåt då tidigare ägare red mycket med handen istället för att få fram honom ordentligt
Han var snarare aldrig lärd att springa framåt då tidigare ägare red mycket med handen istället för att få fram honom ordentligt
BuryMyHeart
Sun 16 Sep 2012 13:17
Får väl välja Racke eftersom jag har haft honom längst ;P När vi köpte honom så gick han på ett naturbruksgymnasium. han gick med dom handikappade eftersom han inte var tillräckligt bra som skolhäst, men snäll det var han! Vi frågade vad han kunde och lärarna sa "ja han kanske kan komma igenom en Lc, men mer än så är det inte".
Han var väldigt omuskladd och då han gått med elever som inte hade så bra balans, samtidigt som han var väldigt känslig, så hade han blivit lite rädd för att gå fram så när man skulle försöka länga lite i traven så fick ha lite panik och skranglade iväg och slog upp med huvudet. Men han var ändå helt perfekt för mig som var väldigt rädd, tryggare häst i skogen finns inte!
Men efter några år av slit och kassa tävlingsresultat så började han plocka på sig roseter i i Lc-Lb. Tillslut så blev det även fina resultat i La-klasserna, också där med vinster! I Msv:C så gjorde han några fina rundor men där blev det lite svårt för honom att mäta sig med dom stora halvblodens steg och rytm.
Men från att knappt kunna gå en Lc till att gå La på runt 70% är inte så illa! och som inte ville länga gick till att få några åttor i programmen.
Men framförallt har han gett mig vänskap som jag aldrig kunnat tro var möjlig. Det är han jag har att tacka för att jag idag inte är samma osäkra och rädda ryttare som jag var för fem år sedan <3
Han var väldigt omuskladd och då han gått med elever som inte hade så bra balans, samtidigt som han var väldigt känslig, så hade han blivit lite rädd för att gå fram så när man skulle försöka länga lite i traven så fick ha lite panik och skranglade iväg och slog upp med huvudet. Men han var ändå helt perfekt för mig som var väldigt rädd, tryggare häst i skogen finns inte!
Men efter några år av slit och kassa tävlingsresultat så började han plocka på sig roseter i i Lc-Lb. Tillslut så blev det även fina resultat i La-klasserna, också där med vinster! I Msv:C så gjorde han några fina rundor men där blev det lite svårt för honom att mäta sig med dom stora halvblodens steg och rytm.
Men från att knappt kunna gå en Lc till att gå La på runt 70% är inte så illa! och som inte ville länga gick till att få några åttor i programmen.
Men framförallt har han gett mig vänskap som jag aldrig kunnat tro var möjlig. Det är han jag har att tacka för att jag idag inte är samma osäkra och rädda ryttare som jag var för fem år sedan <3
Haha jag känner igen mig i det där.
Om Julie och Jum-Jum kan jag prata i evighet!
När jag fick samtalsstöd så sa han till mig att det märktes at tmin häst betydde mkt för mig. Varje gång jag nämnde hästens namn så log jag!
Om Julie och Jum-Jum kan jag prata i evighet!
När jag fick samtalsstöd så sa han till mig att det märktes at tmin häst betydde mkt för mig. Varje gång jag nämnde hästens namn så log jag!
BuryMyHeart
Sun 16 Sep 2012 14:40
Haha kan förstå det! man vill ju prata om det som betyder mest för en själv, även fast andra kanske inte är lika intresserade ;P
Ja såklart, ens häst betyder ju så oerhört mycket!
Ja såklart, ens häst betyder ju så oerhört mycket!
AlexanaForever
Sun 16 Sep 2012 09:52
När jag fick hem min häst i juni någong gång så kunde vi inte galoppera på volt, skulle vi trava eller galoppera va de bara att släppa och låta henne dra på. Men efter mycket kämpande så har vi faktiskt tagit våra första samlade trav och galoppsteg (igår) :D På volt dessutom haha! Hon blev totalt genomstressad bara man skulle trava henne, Nu går hon avslappnat med huvudet nere och riktigt jobbar med baken :)
Känner igen det där (man kan ju ana det på bilden uppe till vänster).
Härlig känsla när det äntligen vänder! :)
Härlig känsla när det äntligen vänder! :)
AlexanaForever
Sun 16 Sep 2012 13:46
ja verkligen! Får hoppas att det bara går framåt nu haha :) Ska kolla upp henne också, hon har väldigt väldigt svårt för högervarvet så jag känner att de e det bästa :)
Anonymous
Sun 16 Sep 2012 08:40
Tror faktigst de är att att lyfta hovarna kämpade med det i flera månader och sparka efter mig när man skulle lyfta bakbenen men nu lyfter hon alla helt själv :)
Anonymous
Sun 16 Sep 2012 01:39
inte min häst men min skötar ponny. den största va väll när vi gick från bästa kompisar till att jag blev ledaren och att han faktiskt ville arbeta med mig och började lyssna på det jag ville:) och nu kommer han i full karriär när jag kommer och visar bestämt att kompisarna inte får följa med:D
29 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alltomhastar2/509588289/