Wednesday 16 January 2013 photo 3/3
|
Medryttarhästar/Foderhästar
Myluck, arabhäst född 1997, som vi hade på foder i ungefär 1,5 år för senare köp.
Mulle ägs av en väninna till mig och meningen var att min sambo skulle ha honom. När Mulle kom till oss hade han problem med tänderna så det åtgärdade vi, samt bytte både betsling och nosgrimma och sadel.
Under tiden han var hos oss uppvisade han en hel del "dumheter" som han lärt sig att man kan använda sig av för att komma undan (bland annat tvärstanna, slänga sig runt och stegra) och han var en häst som man hela tiden verkligen var tvungen att rida.
Men de dagar när han verkligen var med på noterna, släppte efter och gjorde det man bad honom om så var han UNDERBAR!
Jag kan nog berätta i evighet om honom. Hur alla andra hästar snällt traskade över träbron för att komma hem så fort som möjligt medan Mulle tvärslängde sig runt och absolut INTE tänkte gå på något läskig träbro.
Han blev hellre ensam och tvungen att springa en lång omväg i det piskande regnet än att han gick över bron!
Eller när vi var på Täby galopp och två engelska fullblod studsade omkring som två kannier (de visste att de skulle få springa och blev lite väl ivriga redan i framskrittningsvolten) medan Mulle stod helt stilla på lång tygel och bara "Jaha... Så där kan man visst också bete sig..." (Men vilken gnista det blev i honom när de kom ner på banan och de fick springa! Då behövde man minsann inte be honom två gånger kan jag lova!)
Vi sa upp avtalet på honom då vi fick barn och min sambo slutade med hästar nästan helt. Idag finns Mulle hos en ny fodervärd som älskar honom av hela sitt hjärta och jag hoppas att han får stanna hos henne i resten av sitt liv.
Ibland saknar jag honom något otroligt mycket. Och framförallt så tror jag att min kära Jum-Jum aldrig haft en så god kamrat någon gång.
Annons