Sunday 3 December 2006 photo 5/5
![]() ![]() ![]() |
Det är som en mardröm, nästan. Man vet inte vad man tänker, och heller inte vad man gör. Man vaknar alltid upp innan man vet hur det slutar, ingenting kan hanteras på samma sätt som förr. Jag hör ett rop som kallar, men jag står fortfarande kvar. På samma plats, om och om igen nyper jag mig själv i armen men ingenting händer, ingenting förändras. Nu har det stått stilla i över en månad, jag vill ha en bekräftelse som avgör allt, allt i min vardag, allt i mitt liv. En tystnad som ingen kan bryta, fortsätter ju mer tiden går. Samtalen blir längre inget som man uppskattar, det blir mer som en övertygande sak som bevisar att man kan vara olyckligt kär. Ibland undrar man varför i hela friden personer inte tänker mer på sig själva än personer i dess omgivning, det ska inte vara överdrivet men du ska tycka om dig själv. Du ska inte överge dig åt någon annan som kan ta över din värld, ibland kan den delen vara ett avgörande val i din framtid ..
Annons
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/allyours/19757887/