Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Frukost! Eftersom vi åt middag vid två i natt är det väl bara logiskt att vi äter frukost klockan ett. Svenskar i Paris tar den franska maten och svenskifierar den. Müsli i yoghurten. Smör/syl
Alma går på fotoeskapader i Mimis lägenhet.
En sparris! Jo, det är en sparris som växer runt köksdörröppningen.
Sextaliga miniblommor, orange ståndarknappar.
Fin lampa.
Alla lås. Fem.
Mors och pappas sovrum.
Uppe på loftet bor jag. Nedanför loftet står mor.
Loft.
Loftsäng?
Okej...
Det regnar.
KUL.
...
Rädda liv, lämna blod! När föräldrarna hade sovit middag klart tog vi en promenad till Bastiljen och sen till vårt kära Ménil.
Nya operan med pinne.
Vi hittade en modern kyrka. Det här är en vägg. Insidan var inte så fin.
Trevåningsklätterställning! Och blommor. I en liten park som heter Square de la Roquette.
Minnessten för en ung hjälte som dog för Frankrike under andra världskriget. À la mémoire de Marcel Rajman héros juif de la résistance fusillé au Mont Valérien le 21 fevrier 1944 Mort pour
En klockren.
Spökkyrkan och mina parenteser. (Den heter inte Église des Fantômes utan Notre-Dame-de-la-Croix de Ménilmontant, men Amanda och jag döpte om den lite första gången vi såg den...)
Gube vid spökkyrkan.
Mer gatukonst.
J'suis d'accord!
På den här ramen stod det...
... så här, så det ska jag göra.
Dagens skor.
Vi gick på Les Trois Marmites till middag eftersom vi var i faggorna.
Förrätt: tarte tatin med paprika och typ tonfisk. En av behållningarna med den här restaurangen är att man inte vet hälften av vad det är man äter, men det är alltid gott.
Huvudrätt: anka med cassis och potatisbulle(!)
Efterrätt: moëlleux tiède au chocolat med crème anglais.
På väg hem igen drack vi café på baren vi var på i går. Den trevliga killen som "släppte in oss" då sa "Bon soir! Ça va?" när han såg oss. Nu är det sovdags. Eller nej, jag måste ju skri