June
Monday 25 March 2013 photo 1/8
|
Stoppade in kladden till min senaste ("publicerade") novell i min novellmapp. Hittade ett antal urgamla noveller som jag fullständigt glömt bort, bland annat nedanstående. Sen ville jag hitta en teckning som jag vet att jag ritade av Maria en gång när hon stod nedanför mitt fönster natten före en blekingeresa, men den fann jag ej. Då gjorde jag en ny. Don't knock the "perspective"...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den här bilen har haft ett händelserikt liv, det syns på de rostiga hjulhusen och den buckliga kofångaren, på det chokladfläckiga baksätet och den sneda backspegeln.
Den här bilen har haft ett långt och bra liv, men alla liv måste en gång ta slut. Nu står den här och minns.
Den här bilen minns sin första provtur med familjen, då en mamma körde iförd stora glasögon och jacka med axelvaddar, en bebis satt i en bakvänd stol där fram och en pappa med polisonger och tweedkavaj delade baksätet med en treåring.
Den här bilen minns sin första långkörning nästföljande sommar. Barnen tjatade, skrek och pekade hela vägen ner till Skåne. Bilen minns rastplatsen vid Vättern, hur den stod i gassande sol med utsikt över borgruinen som familjen utforskade. Den minns hur varma säkerhetsbältena var när de skulle åka vidare, och att storasystern brände sig på spännet.
Den här bilen minns när pappan smällde igen bagageluckan om sin tumme på en gör-det-själv-mack i Nora, och den minns hur de alla skrattade åt denna incident varje gång de stannade på ett liknande ställe därefter.
Den här bilen minns parkeringsplatsen vid Järvsö Klack där lillebrodern ramlade ner mellan framsätena så att handbromsen lossnade. Den minns hur storasystern skrek och hur den nästan hann kollidera med bilarna mittemot innan pappan fick upp dörren och i bromsen.
Den här bilen minns hur det gick till är den körde fast på en lerig stig i Tiveden och hela familjen fick gå ut och putta på. Den minns stocken som pappan rullade in under framhjulen så att den till sist kunde ta sig loss. Bilen minns den gången då batteriet laddade ur vid ett vandrarhem i Kalmar, hur familjen åter fick putta, men den här gången upp för en backe för att den skulle få moment nog att starta. Den minns hur roligt de hade vid dessa jobbiga tillfällen, och att familjen faktiskt kunde samarbeta trots att de ofta skrek åt varandra så det slog lock för förgasaren.
Den här bilen minns hur fullproppat bagageutrymmet var när de var ute och reste eller när de varit och storhandlat. Den minns en gång när ett juicepaket läckte så att mattan i bagaget luktade äpple i flera månader.
Den här bilen minns Autobahn och sin första utlandssemester. Den minns den höga farten, hur det kittlade i karossen av både fartvind och spänning, och den minns de tyska bensinmackarna och hur de till slut kom fram till både Berlin och Paris. Den minns hur förvirrad den blev av att köra medsols runt L’Arc de Triomphe men att mamman klarade det alldeles utmärkt.
Den här bilen minns en campingplats några mil utanför Göteborg där föräldrarna gjorde allt annat än sov medan barnen var hos mormor. Den minns labyrinten som barnen sprang runt i på en annan campingplats i Värmland.
Den här bilen minns storasysterns första körlektion på en halvtom parkering i Nacka och hur den nästan krockade med en container. Bilen minns alla motorstopp och snedväxlingar och panikbromsningar. Den minns med fasa hur de nästan körde över en kvinna med barnvagn och att storasystern bestämde sig för att ta lektioner på körskola istället. Den minns att den grämde sig över det, dock med en viss lättnad.
Den här bilen minns chokladen, cocacolan, teet, hamburgerdressingen, mjukosten, barnmaten, glassen, yoghurten och de smälta ferraribilarna som runnit ut över sätena. Den minns barnmusiken, jazzen, radioteatern, poppen, ljudböckerna, countrymusiken, dödsmetallen och den klassiska musiken som strömmat ur dess högtalare. Den minns bråken som uppstod när föräldrarna ville lyssna på nyheter i P1 fast barnen ville höra Ville och Valle och Viktor. Den minns bråken som uppstod vid andra tillfällen också, för övrigt, och den minns klagomålen på att det var för långt och för varmt och för lite godis och att barnen var kissnödiga. Men den minns också lekarna och skratten, när barnen klappade klappramsor och hittade på historier och sjöng julsånger och spelade kort så att hjärter dam nästan flög ut genom fönstret. Den minns med särskild vällust den ständigt återkommande frågan Hur långt är det kvar?
Den här bilen minns första gången växellådan gick sönder och den gången tanklocket försvann på en mack i Ystad. Den minns hur det kändes att köra runt i Skåne med trasiga blinkers och hur mamman och pappan fick hålla ut händerna genom fönstren för att visa vart de skulle svänga. Men bilen minns framför allt att familjen gjorde allt för den och lämnade in den på verkstad om de inte kunde laga den själva.
Den här bilen minns sin tjugoförsta bilprovning då den inte blev godkänd. Då hade den gått 37 548 mil, och reparatören sa att det inte var någon idé att behålla den. Bilen minns att pappan vägrade acceptera detta och letade upp Stockholms bästa verkstad åt den.
Den här bilen minns sin sista långkörning. Hela familjen var med, trots att storasystern redan var 26, och de åkte samma väg som den första gången för att hälsa på släkten. Bilen minns hur motorn totalhavererade på vägen hem när de bara hade två kilometer kvar, och den minns att den för första gången fick åka bogserbil medan familjen tog en taxi.
Den här bilen minns hur hela familjen grät när de tog farväl av den två veckor senare.
Ja, den här bilen har haft ett långt, bra och händelserikt liv. Nu står den här och väntar på sin tur att fara till himlen. Den är redo. Den har alltid gjort sitt bästa, den har aldrig blivit sviken, och nu ska det bli skönt att få vila.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Skriven den 13 december 2007. En hel del händelser är mer eller mindre fritt baserade på verkligheten. Jag kan ju säga som så att jag började storgråta ungefär två meningar in i den och inte slutade på flera minuter när jag läst klart. Sen började jag igen när jag kommit till tredje stycket från slutet.
Den här bilen har haft ett långt och bra liv, men alla liv måste en gång ta slut. Nu står den här och minns.
Den här bilen minns sin första provtur med familjen, då en mamma körde iförd stora glasögon och jacka med axelvaddar, en bebis satt i en bakvänd stol där fram och en pappa med polisonger och tweedkavaj delade baksätet med en treåring.
Den här bilen minns sin första långkörning nästföljande sommar. Barnen tjatade, skrek och pekade hela vägen ner till Skåne. Bilen minns rastplatsen vid Vättern, hur den stod i gassande sol med utsikt över borgruinen som familjen utforskade. Den minns hur varma säkerhetsbältena var när de skulle åka vidare, och att storasystern brände sig på spännet.
Den här bilen minns när pappan smällde igen bagageluckan om sin tumme på en gör-det-själv-mack i Nora, och den minns hur de alla skrattade åt denna incident varje gång de stannade på ett liknande ställe därefter.
Den här bilen minns parkeringsplatsen vid Järvsö Klack där lillebrodern ramlade ner mellan framsätena så att handbromsen lossnade. Den minns hur storasystern skrek och hur den nästan hann kollidera med bilarna mittemot innan pappan fick upp dörren och i bromsen.
Den här bilen minns hur det gick till är den körde fast på en lerig stig i Tiveden och hela familjen fick gå ut och putta på. Den minns stocken som pappan rullade in under framhjulen så att den till sist kunde ta sig loss. Bilen minns den gången då batteriet laddade ur vid ett vandrarhem i Kalmar, hur familjen åter fick putta, men den här gången upp för en backe för att den skulle få moment nog att starta. Den minns hur roligt de hade vid dessa jobbiga tillfällen, och att familjen faktiskt kunde samarbeta trots att de ofta skrek åt varandra så det slog lock för förgasaren.
Den här bilen minns hur fullproppat bagageutrymmet var när de var ute och reste eller när de varit och storhandlat. Den minns en gång när ett juicepaket läckte så att mattan i bagaget luktade äpple i flera månader.
Den här bilen minns Autobahn och sin första utlandssemester. Den minns den höga farten, hur det kittlade i karossen av både fartvind och spänning, och den minns de tyska bensinmackarna och hur de till slut kom fram till både Berlin och Paris. Den minns hur förvirrad den blev av att köra medsols runt L’Arc de Triomphe men att mamman klarade det alldeles utmärkt.
Den här bilen minns en campingplats några mil utanför Göteborg där föräldrarna gjorde allt annat än sov medan barnen var hos mormor. Den minns labyrinten som barnen sprang runt i på en annan campingplats i Värmland.
Den här bilen minns storasysterns första körlektion på en halvtom parkering i Nacka och hur den nästan krockade med en container. Bilen minns alla motorstopp och snedväxlingar och panikbromsningar. Den minns med fasa hur de nästan körde över en kvinna med barnvagn och att storasystern bestämde sig för att ta lektioner på körskola istället. Den minns att den grämde sig över det, dock med en viss lättnad.
Den här bilen minns chokladen, cocacolan, teet, hamburgerdressingen, mjukosten, barnmaten, glassen, yoghurten och de smälta ferraribilarna som runnit ut över sätena. Den minns barnmusiken, jazzen, radioteatern, poppen, ljudböckerna, countrymusiken, dödsmetallen och den klassiska musiken som strömmat ur dess högtalare. Den minns bråken som uppstod när föräldrarna ville lyssna på nyheter i P1 fast barnen ville höra Ville och Valle och Viktor. Den minns bråken som uppstod vid andra tillfällen också, för övrigt, och den minns klagomålen på att det var för långt och för varmt och för lite godis och att barnen var kissnödiga. Men den minns också lekarna och skratten, när barnen klappade klappramsor och hittade på historier och sjöng julsånger och spelade kort så att hjärter dam nästan flög ut genom fönstret. Den minns med särskild vällust den ständigt återkommande frågan Hur långt är det kvar?
Den här bilen minns första gången växellådan gick sönder och den gången tanklocket försvann på en mack i Ystad. Den minns hur det kändes att köra runt i Skåne med trasiga blinkers och hur mamman och pappan fick hålla ut händerna genom fönstren för att visa vart de skulle svänga. Men bilen minns framför allt att familjen gjorde allt för den och lämnade in den på verkstad om de inte kunde laga den själva.
Den här bilen minns sin tjugoförsta bilprovning då den inte blev godkänd. Då hade den gått 37 548 mil, och reparatören sa att det inte var någon idé att behålla den. Bilen minns att pappan vägrade acceptera detta och letade upp Stockholms bästa verkstad åt den.
Den här bilen minns sin sista långkörning. Hela familjen var med, trots att storasystern redan var 26, och de åkte samma väg som den första gången för att hälsa på släkten. Bilen minns hur motorn totalhavererade på vägen hem när de bara hade två kilometer kvar, och den minns att den för första gången fick åka bogserbil medan familjen tog en taxi.
Den här bilen minns hur hela familjen grät när de tog farväl av den två veckor senare.
Ja, den här bilen har haft ett långt, bra och händelserikt liv. Nu står den här och väntar på sin tur att fara till himlen. Den är redo. Den har alltid gjort sitt bästa, den har aldrig blivit sviken, och nu ska det bli skönt att få vila.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Skriven den 13 december 2007. En hel del händelser är mer eller mindre fritt baserade på verkligheten. Jag kan ju säga som så att jag började storgråta ungefär två meningar in i den och inte slutade på flera minuter när jag läst klart. Sen började jag igen när jag kommit till tredje stycket från slutet.
Annons
Camera info
Camera iPhone 4S
Focal length 4 mm
Aperture f/2.4
Shutter 1/20 s
ISO 64
Comment the photo
larssoderstrom
Sat 30 Mar 2013 19:24
Maria hann skjutsa oss i nästan 20 000 mil innan tjuvarna kidnappade och misshandlade henne. :-(
Almandin
Mon 25 Mar 2013 18:31
Läste du på datorn? För jag märkte att på appen fick man bara se typ tvåtredjedelar av texten, arrrrgh!
maertha
Wed 27 Mar 2013 08:14
Nope, i appen och ja, den slutade lite abrupt mitt i en mening. Jag gissade att det inte riktigt skulle vara så men att inte så mycket saknades. Får gå in med webbläsaren och läsa klart.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/almandin/513580812/
Visa toppen
Show footer