Det var kväll. Bland riktiga superhjältar stod jag i månljuset på ett fält framför en mörk, stor fabrik. Det var en forskare som hade samlat oss.

Med besvikelsens brännande känsla i bröstet tittade jag ned på mina mekaniska stövlar, dom var tunga och välpolerade. Med dessa kunde jag flyga likt ingen annan, men det var fortfarande inte en riktig, magisk kraft som dom andra hade till sitt förfogande.

Forskaren såg hur ledsen jag såg ut och sade att jag i alla fall skulle vara glad över att jag kunde flyga. Det var då som jag bestämde mig för att flyga iväg och visa alla hur bra jag egentligen var med mina raketstövlar.

Med ett högt dån lyfte jag från marken och tog mig snabbt hundratals meter upp i luften. Jag var dock inte försiktig och fann det svårt att styra mig själv dit jag ville, vilket resulterade i att jag nästan flög in i ett par elledningar.

_____

Jag var nu vattnets man. Jag och mina medmänniskor var bland dom sista kvar efter att världen blivit förådd av raseriets tjänare. Dom såg sig sjävla som odödliga och var nu på väg att förinta även oss.

Jag sprang till en ruin där vi kunde hitta skydd, och med ett kort låste jag upp ett hemligt rum. Jag försökte förgäves att samla mina vänner hos mig, och tillslut bröt sig fienden in i mitt tillfälliga skyddsrum.

Jag sprang ut men stannade snabbt igen. Framför mig stod en enorm man som utstrålade oändlig styrka. Raseriets härskare vände sig mot mig, och medan jag tittade efter flyktvägar såg jag att hela marken var täckt av vatten ända ned till havet. Den stora tyrannen tittade på mig med ett illasinnat leende och sade att jag aldrig skulle kunna slå "den riktiga snabbheten".

Jag satte av mot havet och kände hur marken skakade när min fiende sprang efter mig. Jag drog all kraft jag kunde ur den vattenklädda marken och med en oändlig hastighet kastade jag mig ut i havet.

Jag simmade snabbt ned mot bottnen medan jag hörde ett stort plask bakom mig. Min fiende insåg inte sitt misstag förrän det var försent. En stor ström grep tag i härskarens armar och slängde ned honom på bottnen där sand och annat bråte snabbt började täcka över honom. Medan detta skedde hörde jag vattnets ande säga att detta var slutet på raseriets tyranni.

Ska läsa igenom och försöka tänka på det.