September
Show more 
Friday 9 January 2009 photo 1/27
|
Nu sitter jag här... Känns konstigt i musklerna, tung i huvvet, och trots min värme så fryser jag nästan. Finns roligare saker...
Men vilken jäddra dröm jag hade inatt!
Jag och en massa andra var det, jag vet inte vilka. Vi var nå slags urdjur, som olika dinosaurier, mitt i en öken. Sen fanns det en väldig massa små insekter. Dessa var som våra fiender och kom ofta och förstörde för oss.
En dag såg vi som ett lysande rymdskepp, såg mer ut som en lysande manet av glas. Vi tänkte att dit måste vi springa, så att dem kan ta med oss upp, bort från insekternas förtryck. Så vi sprang så snabbt vi kunde för att hinna dit innan det flög iväg, och för att insekterna inte skulle hinna förstå att vi var påväg bort. När vi nästan var framme började rymdskeppet lyfta, men dem såg oss så det flög tillbaka och tog emot oss direkt. Hela flocken sprang in i ett väldigt litet utrymme, men verkade få plats. Insekterna kom en sista gång men det verkar inte som att dem lyckades med så mycket.
Jag var nu människa igen, och satt tillsammans med pappa och syster längst fram på en såndär vit utestol i plast, med en ljusblå handduk på av nån jäddra anledning. Jag tror att det var i sanden vi satt, men vi hade i alla fall blivit räddade.
Mer kommer jag inte ihåg från just detta.
Sedan befann jag mig plötsligt i stan. Jag hade fått syn på en gammal klasskompis, Mehdi. Vi satte oss inne på nå ställe och skulle äta. Jag fick ett ägg, och när jag hade skalat det så var det som ett hårstrå, ikokt i själva äggvitan. Jag drog bort det och hittade genast en tjockare, svart tråd. När jag försökte dra bort denna så visade det sig att det var en del av en såndär gummigrej till vindrutetorkare som satt fast i ägget. Väldigt konstigt tyckte jag. "Detta måste jag fota!" sa jag och drog fram min mobil. Sedan kom jag på att det var mycket bättre att filma, men då började den spela upp nån musikvideo, som fick ett par som satt bredvid oss att klaga. Inte fan kunde jag stänga av ljudet heller, lägsta volym lät fortfarande högt. Jag stängde av videon och gjorde några inställningar, men lik förbannat spelade den upp en annan film, och klagandet började om på nytt. Jag gick för att dricka kranvatten men det fanns ingen kran någonstans, hittade dock en till slut i duschrummet. Dit in kom några tjejer som pratade lite och också ville ha kranvatten, sen sprutade dem ner mig med vatten och jag gjorde samma sak mot dem. (Hmmm.. Erotiskt?) Efter detta gick jag därifrån.
Efter ett tag var jag med pappa någonstans, han gav mig också ett ägg, men detta var det inget fel på. Han försökte även skicka webadresser till min mobil som ledde till böcker skrivna på olika sidor, så att jag slapp köpa dem, eller något.
Nu satt jag på en buss, och därifrån såg jag Glenn arbeta. Det var mycket varmt ute och han såg helt slut ut, han lutade sig över en bänk och såg ut att klaga över situationen medan bussen åkte in precis bredvid byggnaden, som vid detta tillfälle verkade röra sig i sama hastighet som bussen. Jag satt där och skrattade åt honom, medan han tittade upp och såg jätteförvånad ut. Vi pratade lite under denna konstiga färd i både byggnad och buss,
men jag kommer inte ihåg om vad.
Till sist var jag mitt i Stockholm, som såg ut mer som nån stad i Spanien eller Grekland. Jag satt där med mina kompisar, och då kom det en förståndshandikappad springande med en gul tröja och en walkie-talkie i handen. Denna såg dock ut som nån konstig, färglad boll med högtalare på. Han frågade osäkert med konstig röst ifall vi visste vart resten av pilarna fanns, för det var dem han skulle springa efter. Alla skrattade åt honom för att han lät så rolig, men jag tyckte att det var elakt så jag försökte hjälpa honom, vilket var lättare sagt än gjort för det fanns fan pilar överallt! Tillslut gav han mig dendär walkie-talkien och jag fick prata med en lärare som sade att målet var vid Fredrika (ett gymnasium här i haninge). "Då vet du väl vart han ska springa?". Då sade jag något i stil med "Näe, mitt lokalsinne är inte riktigt på topp, så jag är egentligen rätt så konfunderad"
Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer!
Comment the photo
8 comments on this photo
Visa toppen
Show footer