Tuesday 6 October 2009 photo 1/1
|
Min själ är rusig.
Min själ är så rusig av sällhet
att allting förtrollas!
När snön faller ser jag istället
hur blommor sållas.
Låt stormen slita och rycka!
Att stormen vållas,
att stormen får fart och lyckas.
Låt stormen stollas!
Av kärlekskraft och mod
förvandlas all min blod.
Kall storm blir varm och god,
så låt den hållas!
Om vänskap får jag väl drömma
fast inte tala,
men blickar kan vara ömma
där ord är svala.
Min konst börjar man berömma.
O, låt den skvala
som solregn i lundens gömma!
Må gökar gala
med avund om hur vig,
skön och förunderligt,
min lovsång svinger sig.
Min själ är rusig.
Min själ är så rusig av sällhet
att allting förtrollas!
När snön faller ser jag istället
hur blommor sållas.
Låt stormen slita och rycka!
Att stormen vållas,
att stormen får fart och lyckas.
Låt stormen stollas!
Av kärlekskraft och mod
förvandlas all min blod.
Kall storm blir varm och god,
så låt den hållas!
Om vänskap får jag väl drömma
fast inte tala,
men blickar kan vara ömma
där ord är svala.
Min konst börjar man berömma.
O, låt den skvala
som solregn i lundens gömma!
Må gökar gala
med avund om hur vig,
skön och förunderligt,
min lovsång svinger sig.
Annons