Snart är den sista stationen här, åkturen är slut och all oro står och väntar på perongen. Skolstart 2010 väntar runt hörnet, ansvaret läggs upp på ens axlar igen och denna gång några kilon tyngre, tidspressen större och orken mycket mycket mindre. Trots allt detta så kan jag inte ignorera den svaga känslan av längtan til lett uppstrukturerat liv under de 6 timmar som man befinner sig inom skolväggarna. Något att stiga upp för och slita ut sin kropp och själ för att man ska kunna göra någon nytta till det samhälle som vi lever i.

Jag är nog inte ensamm om att ha blandade känslor inför skolstarten som snart är här men självklart finns det mycket annat att oroa sig över. För mig är det uppkörningen imorrn, klarar jag den så faller nog den största stenen som jag någonsin burit från mitt bröst men om jag inte klarar det så växer den sig minst dubbelt så stor.... jag håller mina tummar och tår på att det går vägen denna gång.

Lycka till i morgon!