Thursday 5 July 2012 photo 1/1
|
Har just varit och sett Den nya tolkningen av Spider-man "The amazing spider-man" som till skillnad från Tobey Maguires filmer tar mer inspiration från de gamla serietidningarna, och den är helt underbar!
Jag har varit en spider-man fan under nästan alla mina levande år och sett allt från den gamla animerade serien från 90-talet, läst ganska många av hans serietidningar samt sett Tobeys filmer men The amazing spider-man toppar det jag sett i filmväg, den animerade serien har för mycket nostalgi för att bli spöad.
I huvudrollen har vi Andrew Garfield som gör en kanon insats som Peter Parker och lyckas verkligen lyfta fram Parkers socialt klumpiga sida utan att tappa något av hans charm. Även som Spider-man faller han mig mer i smaken än vad Tobey gör då han lyckas agera ut vår vägklättrares mer lekfulla sida och snabba kommentarer. Jag är grymt imponerad över hela hans skådespelar insats då han lyckas på ett övertygande sätt porträttera alla stadier av Peter Paker, från de glada stunderna då saker går bra för honom till de riktigt sorgsna och emotionellt ansträngde händelserna, och ja jag har fält tårar, manliga sådana, under denna film.
Vill även ge en applåd till Emma Stone och Rhys Ifans som spelar Gwen Stacy och Doctor Curt Connors för deras strålande tolkningar av dessa karaktärer.
Finns så grymt mycket jag vill skriva men inte orkar skriva så jag ska försöka sammanfatta det jag känner för filmen här nedanför:
Andrwe garfield är den nya spider-man för mig då hans tolkning som Peter Parker och Spider-man faller mig i smaken mer än Tobeys version. Emma Stone som Gwen Stacy växer genom filmen som karaktär och lyckas att frammstå som en riktigt stark kvinna utan att behöva vara bitchig (återkommer om den punkten i en annan bild) och är helt enkelt mycket roligare än Mary Jane Watson . Rhys Ifans som Dr.Connors om än annorlunda än vad jag förväntat mig är fortfarande en väldigt härlig karaktär vars starka vilja att uppfylla sin önskan om en starkare och rättvisare mänsklighet verkligen lyfts fram i denna film. Dennis Leary som Stacys pappa gör också en otroligt bra insats, likaså Martin Sheen som uncle Ben, dessa två är nog filmens starkaste och mest minnesvärda karaktärer.
Plotten, om än klyschig är solid och passande Spider-man namnet, musiken är underbar och fångar stämningen i alla scener. Ljustsättning och kamera vinklar
(som för en gång skull står stilla i action scener, Thank god!) är behagliga och känns bra. Peter Parker växer in i rollen som spider-man, han blir bara inte spider-man i en handvändning som tidigare och det gör för mig att denna film känns lite mer naturlig i hans val om man jämför med tobeys filmer. Den känns lite seg ibland men det händer ändå alltid saker, dock skulle jag vilja se mer spider-man i filmen och kanske lite mer förklaring kring dennes plötsliga akrobatiska karate/kungfu/wo sho tekniker som han får från ingenstans.
Jag rekommenderar denna film till alla, helt seriöst allihopa borde se denna film men det finns små saker med den som gör att jag sätter en 9/10 på denna film, den är inte perfekt men fasen vad sevärd och underhållande den är.
Annons