March
Tuesday 1 June 2010 photo 1/1
|
Och i ett försök att ignorera tiden och kommande ringklocka om mindre än fem timmar så tar jag itu med att skriva en liten recension om Rockstad:Falun, en festival som jag med största sannolikhet kommer att åka på nästa år också.
En festival upplevs ju faktiskt bäst i ett något större sällskap än två men att gå på festival med sin pojkvän som har samma musiksmak är inte fy skam det heller, mellan spelningarna så sörplade vi i oss vin på hotellrummet som de gamlingar vi är (våga vägra tält!) och vandrade sedan tillbaka till festivalområdet lite lagom runda under fötterna. Festivalområdet var väl inte det största och det var faktiskt svårt att kunna vara på det hela tiden så lördagen spenderades större tiden i soffan i väntan på kvällen.
I alla fall:
Fredag
Kvällen började med tyska Grailknights, ett band man måste se för att uppskatta till fullo. Bara det att deras engelska var nästan oklanderlig och att alla fyra medlemmar var iskrudade tjusiga superhjältedräkter gjorde att jag föll pladask. Hur ofta står man kvar och lyssnar på musik som inte är speciellt bra bara för att se vad som händer på scen? Den onde Dr Skull smög runt med graalen (en stor, "tjusig" knallrosa vas. Typ..) och en orch kom även ut och headbangade mellan varven. Den stolta springaren Beerbeauty levererade en liten tunna öl som gick runt mellan alla i publiken och det där med att inte dricka saker som kommer från främlingar ignorerades snabbt när man såg etiketten med "Grailbrew" på. "When we're confused, we POSE!" utbrister sångaren och alla poserar tjusigt. Handviftningarna som de inledde med publiken för att ha en ursäkt att nudda någon annans skinkor var så underhållande att jag stod där och gjorde jazzhänder jag med.
Efter denna fnissfest (musiken var förresten en sorts... punk-metal med inslag av Ronja Rövardotter av det sämre slaget) så var det dags för Raubtier som inledde sin scenentré med vinjetten till Björnes magasin vilket visar att de faktiskt har humor. Att stå med händerna upp i luften och vaja med till Lennart som är en kannibal var riktigt skojigt, ljudet var inte det bästa men mellanpratet om att man i Haparanda kör pansarvagn var en bra tröst för ljudet. Däremot så kunde basisten antingen ha sjungit med mer eller struntat i det totalt, att waila med här och var i vissa låtars refränger irriterade mig mest.
Efter detta skulle Mimikry spela och det var illa nog med moshandet (den där förbannade punkskiten som folk alltid måste envisas med) som var under Raubtier så flydde vi fältet och knatade iväg till hotellet igen. Jag hittade ett paket med fem cigaretter i på vägen (score!) vilket var välkommet eftersom jag under fyllan oftast får för mig att förgifta mig. Andreas rynkade på näsan över att jag plockade upp dem men efter förklaringen om att det nog inte är någon annans saliv på dem som är det farligaste så ryckte han på axlarna åt det. Mellantiden till nästa spelning blev att titta på tv och pimpla lite mer vin för att uppehålla promillen innan det var dags att gå tillbaka för att se Alestorm.
De skotska herrarna var faktiskt en ganska stor besvikelse, inga piratsaker på scenen överhuvudtaget och ljudet var som sagt ganska illa men det var åtminstone kul att se dem på scen plus att sångarens pianomackapär är mycket tuffare än en gitarr. Vad det nu än heter. Eftersom min skiva stals förra sommaren så har jag inte lyssnat så mycket på dem så sorgligt nog var allsångsfaktorn för mig minimal.
Öltältet på området var mer som en ölhall, jösses Amalia. Samt att en femtiolapp för en stor stark är helt okej i mitt tycke när man jämför med många andra festivalpriser och en sådan inmundigades efteråt medan Gamma Ray började spela ett tiotal meter längre ned på festivalområdet. Detta band har jag tidigare inte känt till mer än som ett namn bland många andra men jag har undersökt det under de senaste veckorna och det livealbum som finns på Spotify är ett av de bättre jag har hört av den varan. Vi tittade på nästan hela spelningen och det var tyvärr naturen som kallade vilket gjorde att man med lite skam i kroppen fick avvika innan sista låten. Även om jag inte stod så jättenära scenen så var det ingen trängsel alls och det var roligt att se det stora leendet på sångaren vilket måste betyda att de faktiskt tycker det är kul även efter alla dessa år. Trumsolot som startades igång i slutet mot spelningen var inte dumt det heller.
Lördag
Större delen av dagen spenderades med att sova extremt länge efter att ha varit uppe och ätit frukost alldeles för tidigt och sedan provades en grekisk restaurang på som jag fått tips om (namnam!). Större delen av dagen var vi på hotellrummet för att man inte orkade så mycket mer, även om det var promenadavstånd mellan hotell och centrum så var den mördande uppförsbacken på väg mot hotellet inte så trevlig för plattfötter och muskelfästen. Vi knatade in på området vid niosnåret och lyssnade lite förstrött på The Poodles i väntan på Sabaton, över en timmes väntan vid scenen gjorde att platserna var helt okej även om de kunde ha varit bättre. Pudlarna var väl inte helt fy skam men inget jag fäste mig vid speciellt. Varför de satte scenerna bredvid varandra vet jag inte riktigt, troligen beror det på platsbrist, men man hade ju åtminstone något att lyssna på under tiden. Spelningen var okej men inget lyckorus som den var på Metallsvenskan, jag fångade vattenflaskan från en av gitarristerna och Andreas missade ett plektrum med en hårsmån. Detta var faktiskt det enda bandet vi skulle se på lördagen även om Pümpbölaget som spelade efteråt var bättre än vad jag trodde.
De trehundra riksdaler man betalade för varje biljett var helt klart väl spenderade.
Cheesus, klockan är snart ett!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alv/459803676/
Visa toppen
Show footer