Sunday 13 April 2008 photo 1/3
![]() ![]() ![]() |
När jag skulle sova häromkvällen så låg jag och funderade.
När familjen bestämde, utan min åsikt, att vi skulle flytta, då rasade verkligen allt. Jag förstod inte hur min mamma kunde göra så, ta ifrån mig hela livet , tänkte jag. Sista dagen i nian, var fruktansvärd, med tanke på att morgonen därpå gick sista flyttlasset till , mitt nya place ?
Som jag bara varit i de senaste åtta somrarna. Jag hade ingenting när jag kom hit, i princip. Jo, dumt och säga, för det hade jag. Jag hade Pierre och Basse bland annat. Fina människor som gjorde min sommar lite bättre.
Sen började allt, jag insåg att här skulle jag bo, det fanns liksom inga alternativ. Jag saknade alla där ''hemma'' och ville bara ''hem'' igen.
Visst, ibland kan jag säga hem till älmhult, fast jag vet inte, det är nog bara en ren vanesak. Men i alla fall, jag tänkte att nu var det bara att ge
och hoppas att folk tar emot.
Och det gjorde det, vilken lättnat, förstår ni vilken lycka att man blir accepterad? Jag kan förstå, att alla här hade/har sina ''gäng'' ,
men ändå, ni släppte in mig och jag kommer aldrig kunna tacka er nog. Varje dag i skolan, när någon ny människa säger hej, eller något, det värmer, visst låter det mobbat, men det är så. Visst, nio mil är ingen lång flytt, men det har varit en så stor förändring.
Jaja, för er som orkat läsa ända hit och känner att ni tar åt er,
så vill jag tacka.
Tacka för att ni är ni, för att du är du och för att jag har det så bra som jag har det idag. Jag saknar många från det gamla, det kommer jag alltid att göra. Men livet går vidare som man säger.
Och för tillfället känner jag mig, jag vet inte, men på första gången, på riktigt,
lycklig!
amanda
När familjen bestämde, utan min åsikt, att vi skulle flytta, då rasade verkligen allt. Jag förstod inte hur min mamma kunde göra så, ta ifrån mig hela livet , tänkte jag. Sista dagen i nian, var fruktansvärd, med tanke på att morgonen därpå gick sista flyttlasset till , mitt nya place ?
Som jag bara varit i de senaste åtta somrarna. Jag hade ingenting när jag kom hit, i princip. Jo, dumt och säga, för det hade jag. Jag hade Pierre och Basse bland annat. Fina människor som gjorde min sommar lite bättre.
Sen började allt, jag insåg att här skulle jag bo, det fanns liksom inga alternativ. Jag saknade alla där ''hemma'' och ville bara ''hem'' igen.
Visst, ibland kan jag säga hem till älmhult, fast jag vet inte, det är nog bara en ren vanesak. Men i alla fall, jag tänkte att nu var det bara att ge
och hoppas att folk tar emot.
Och det gjorde det, vilken lättnat, förstår ni vilken lycka att man blir accepterad? Jag kan förstå, att alla här hade/har sina ''gäng'' ,
men ändå, ni släppte in mig och jag kommer aldrig kunna tacka er nog. Varje dag i skolan, när någon ny människa säger hej, eller något, det värmer, visst låter det mobbat, men det är så. Visst, nio mil är ingen lång flytt, men det har varit en så stor förändring.
Jaja, för er som orkat läsa ända hit och känner att ni tar åt er,
så vill jag tacka.
Tacka för att ni är ni, för att du är du och för att jag har det så bra som jag har det idag. Jag saknar många från det gamla, det kommer jag alltid att göra. Men livet går vidare som man säger.
Och för tillfället känner jag mig, jag vet inte, men på första gången, på riktigt,
lycklig!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/amandabjernalt/192525572/