Tuesday 12 August 2008 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
läsvärt eller inte, bestäm du
jag har nog kommit in i någon slags tonårskris, eller något.
Steget mellan att fortfarande vara barn till att bli vuxen, det skrämmer mig. Alla som nu tagit studenten, bara försvinner, en den ena. Någon drar till Australien, några till Norge, några var som i Sverige. Nu har jag två år kvar, av trygghet, det är i alla fall vad jag kallar det. Tryggheten att varje morgon vakna med tanken att man ska till skolan och dit måste man och ja, men sen då? när man tar studenten? då har man inte den där tryggheten längre? utan då måste man leva sitt liv själv, utan att någon säger åt en vad man ska göra. Visst kan det vara härligt, men jag trivs som jag har det nu. Med allt underbart folk runt omkring.
Och om ett år, då försvinner ju 90orna, ? :O några av de bästa människorna jag någonsinn träffat. Jag vill inte vara utan dem? att de också ska ut och ''se världen'' och fast sitter jag, med tryggheten. Jag blir helt gråtfärdig när jag tänker på saken.
att ''förlora'' de underbaraste människorna i ens liv.
för jag vet, jag har erfarenhet av folk som säger ''klart vi finns fast livet förändras'' och jag har själv en gång lovat, att för att jag flyttar, så försvinner inte vänskapen, men jag är ledsen, det är bara struntprat, eller ja, drömprat kanske låter bättre. men det blir inte så, man träffar nya människor, och de där gamla, de tynar bort sakta men säkert. usch, jag har verkligen fastnat över detta, och nu gråter jag nästan.
pinsamt.
lämna mig inte.
jag har nog kommit in i någon slags tonårskris, eller något.
Steget mellan att fortfarande vara barn till att bli vuxen, det skrämmer mig. Alla som nu tagit studenten, bara försvinner, en den ena. Någon drar till Australien, några till Norge, några var som i Sverige. Nu har jag två år kvar, av trygghet, det är i alla fall vad jag kallar det. Tryggheten att varje morgon vakna med tanken att man ska till skolan och dit måste man och ja, men sen då? när man tar studenten? då har man inte den där tryggheten längre? utan då måste man leva sitt liv själv, utan att någon säger åt en vad man ska göra. Visst kan det vara härligt, men jag trivs som jag har det nu. Med allt underbart folk runt omkring.
Och om ett år, då försvinner ju 90orna, ? :O några av de bästa människorna jag någonsinn träffat. Jag vill inte vara utan dem? att de också ska ut och ''se världen'' och fast sitter jag, med tryggheten. Jag blir helt gråtfärdig när jag tänker på saken.
att ''förlora'' de underbaraste människorna i ens liv.
för jag vet, jag har erfarenhet av folk som säger ''klart vi finns fast livet förändras'' och jag har själv en gång lovat, att för att jag flyttar, så försvinner inte vänskapen, men jag är ledsen, det är bara struntprat, eller ja, drömprat kanske låter bättre. men det blir inte så, man träffar nya människor, och de där gamla, de tynar bort sakta men säkert. usch, jag har verkligen fastnat över detta, och nu gråter jag nästan.
pinsamt.
lämna mig inte.
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/81/_u2/_u0/_u6/_u6/_u2/u206620/1280780528_1.jpg)
![](http://cdn08.dayviews.com/81/_u2/_u0/_u6/_u6/_u2/u206620/1280780528_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/amandabjernalt/251959714/