Tuesday 31 March 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Jag har tappat något...
Och det är verkligen inte bra.
Jag är rädd.
Tvivlar.
Jag sjunker ner i marken.
Men marken finns inte där.
Min mage drar ihop sig, jag faller.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Ibland är allt bra.
Men en tendens av en molande känsla av hopplöshet finns alltid kvar.
Den går inte bort.
Jag tror jag vet vad det beror på.
Jag saknar.
Nu hoppas jag inte längre.
Tyvärr
Jag tappade tron.
Och jag saknar den.
Hoppas inte att kunna hitta den på ett tag.
Fast jag har hopp om annat.
Allt är inte skit.
Musiken och vänner och glädjen finns.
Och det betyder allt.
Problemet är att jag har tappat mig själv.
Och nu faller jag. Som sagt...
Jag vet inte vart jag landar, vad det är för mark som jag kommer stöta emot.
Jag hoppas att marken inte är allt för hård.
Det skulle jag inte tåla.
och jag blir inte kvitt av denna molande känsla av att falla.
Jag gör det inte.
Jag gör det helt enkelt inte.
Men jag lovar, såå deppig är jag kanske inte egentligen.
Men känslan tär på mig.
Jag tror att jag har gått in i en studenten-kris.
Jag är en sån som behöver känna tillhörighet.
Och jag vet inte om jag skulle klara att splittras från alla underbara människor jag lärt känna genom alla år här i falun.
Jag är alldeles för splittrad själv...
Och det är ni som syr ihop mig.
Vad ska jag ta mig till om ni försvinner?
Och det är verkligen inte bra.
Jag är rädd.
Tvivlar.
Jag sjunker ner i marken.
Men marken finns inte där.
Min mage drar ihop sig, jag faller.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Ibland är allt bra.
Men en tendens av en molande känsla av hopplöshet finns alltid kvar.
Den går inte bort.
Jag tror jag vet vad det beror på.
Jag saknar.
Nu hoppas jag inte längre.
Tyvärr
Jag tappade tron.
Och jag saknar den.
Hoppas inte att kunna hitta den på ett tag.
Fast jag har hopp om annat.
Allt är inte skit.
Musiken och vänner och glädjen finns.
Och det betyder allt.
Problemet är att jag har tappat mig själv.
Och nu faller jag. Som sagt...
Jag vet inte vart jag landar, vad det är för mark som jag kommer stöta emot.
Jag hoppas att marken inte är allt för hård.
Det skulle jag inte tåla.
och jag blir inte kvitt av denna molande känsla av att falla.
Jag gör det inte.
Jag gör det helt enkelt inte.
Men jag lovar, såå deppig är jag kanske inte egentligen.
Men känslan tär på mig.
Jag tror att jag har gått in i en studenten-kris.
Jag är en sån som behöver känna tillhörighet.
Och jag vet inte om jag skulle klara att splittras från alla underbara människor jag lärt känna genom alla år här i falun.
Jag är alldeles för splittrad själv...
Och det är ni som syr ihop mig.
Vad ska jag ta mig till om ni försvinner?
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/62/_u2/_u5/_u3/_u6/_u4/u253641/1253371420_1.jpg)
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/amandablomqvist/349416444/