Försöker att skriva, förstå och jaga. Men det blir aldrig rätt, jag förstår inte, jag förstår inte, vill jag bara skrika. Men det går inte att skrika i denna värld då kommer polis och ambulans och talar försiktigt till en. Det vill att man ska följa med, bli kidnappad eller vad som helst. Men utomjordingarna de finns ju. De kidnappade personalen och sen ligger det ytterligare en liten rosa tablett i medicinkoppen dagen efter.

"Men jag skämtade ju bara"

"Jaha, men det är nog bäst att du tar tabletterna i alla fall, de hjälper mot din ångest"

Sväljer lydigt ner tabletterna utan att fortsätta protestera.

Krossat glas från våningen ovanför, det kom på oss, det bara regnade ner. Jag sitter där helt stilla och låter personalen plocka glaset ur mitt hår, ingen panik, inga känslor. Andra skriker efter medicin, jag bara sitter och stirrar. Ett samtal som avbröts så tvärt, så abrupt.

Att förstå, eller inte förstå innanför låsta dörrar, en kvinna snor åt sig en kniv och hotar med att trycka den genom halsen, jag bara sitter där, men hjärtat som bankar och tänker,

"Nu kommer det spruta blod. Det vill jag inte se, så triggande"

Personalen lyckas övermanna henne i sista stund och ta kniven ifrån henne för att sedan leda henne tillbaka till hennes rum. Jag sitter vid datorn utan sladd och önskar att jag aldrig hade fötts.

Det här är inget liv, jag vet. Men jag är fast i en ond spiral och jag faller bara neråt. Men jag vill inte, vill inte, vill inte. Men inte vill jag göra slut på allt? Nej, nej, jag vill bara inte ha det såhär. Jag vill bara vara frisk.

30x2 det är min ekvation, det tiden jag får vara ute helt själv. Men istället sover jag morgon som kväll. Tröttheten går inte att beskriva den outhärdlig och jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte om jag ens ska tvinga mig att vara vaken när ögonlocken automatiskt stängs. 30x2 det är min ekvation, det tiden jag får vara ute helt själv. Men istället sover jag morgon som kväll. Tröttheten går inte att beskriva den outhärdlig och jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte om jag ens ska tvinga mig att vara vaken när ögonlocken automatiskt stängs.

Annons

The photo has no tags

Camera PENTAX K-x

Focal length 55 mm

Aperture f/5.6

Shutter 1/100 s

ISO 400

Date

February 2017