December
Friday 20 February 2009 photo 3/7
|
Här kommer lite gamla texter från lilla mej 8/11 08
"Fattar du inte. Jag vill ha dej. Jag älskar dej. Det var dummt gjort."
Du stog med ryggen mot mej och såg ut genom fönstret på den frostiga november morgonen.
"Du får stå ditt kasst" Din röst var kall.
"Bettyde jag inget för dej?" Jag kände klumpen i halsen växa. Inte gråta, inte förlora. Vara stark!
"Nee..!" Det fanns ingen värme i din röst alls.
Tårarna trängde ut ur mina ögon. Ran ner för mina kinder. Inte gråta, inte gråta. Förlorar, är inte stark.
"Du menar det inte" Viskade jag. "Se mej i ögonen och säg det där" Jag skrek men du rörde dej inte ur fläcken. Gråten blev hysterisk. Då du plötsligt vände dej om. Du såg mej i ögonen.
"Du bettyde inte något för mej." Men din röst var inte stadig. Dina ögon tårades. Jag skakade på huvudet.
"Du menar det inte. Jag ser det. Du menar det inte."
"Jag menar det" din röst var stadigare nu. Jag skakade åter igen på huvudet.
"Jag menade det inte. Jag va dum, jag bara..."
"Ville ha nån annan, och när han inte vill ha dej så kommer du tillbaka till mej."
"Nej, eller...Jag visste inte vad jag hade fören jag förlorade det."
Du vände dej mot fönstret igen. De va tyst i en evighets minut. Tills du tillslut öppnade munnen. Din röst var svag av gråt:
"Det är försent."
"Men..."
"Gå nu..."
"Snälla..."
"Gå nu!!!" Jag hoppade till av styrkan i din röst. Du lugnade ner dej. "Jag vill att du går nu"
Jag gick mot din dörr, men vände mej om för att se dej en sista gång. En svag viskning knappt hörbar kom från dej:
"Jag älskar dej."
Tårarna strömmade ner för mitt ansikte.
"Jag älskar dej med" Viskade jag mot din ryggtavla, som började skaka av ditt gråtande.
Jag vände mej om för att för sista gången gå genom din dörr.
//Amanda*
"Fattar du inte. Jag vill ha dej. Jag älskar dej. Det var dummt gjort."
Du stog med ryggen mot mej och såg ut genom fönstret på den frostiga november morgonen.
"Du får stå ditt kasst" Din röst var kall.
"Bettyde jag inget för dej?" Jag kände klumpen i halsen växa. Inte gråta, inte förlora. Vara stark!
"Nee..!" Det fanns ingen värme i din röst alls.
Tårarna trängde ut ur mina ögon. Ran ner för mina kinder. Inte gråta, inte gråta. Förlorar, är inte stark.
"Du menar det inte" Viskade jag. "Se mej i ögonen och säg det där" Jag skrek men du rörde dej inte ur fläcken. Gråten blev hysterisk. Då du plötsligt vände dej om. Du såg mej i ögonen.
"Du bettyde inte något för mej." Men din röst var inte stadig. Dina ögon tårades. Jag skakade på huvudet.
"Du menar det inte. Jag ser det. Du menar det inte."
"Jag menar det" din röst var stadigare nu. Jag skakade åter igen på huvudet.
"Jag menade det inte. Jag va dum, jag bara..."
"Ville ha nån annan, och när han inte vill ha dej så kommer du tillbaka till mej."
"Nej, eller...Jag visste inte vad jag hade fören jag förlorade det."
Du vände dej mot fönstret igen. De va tyst i en evighets minut. Tills du tillslut öppnade munnen. Din röst var svag av gråt:
"Det är försent."
"Men..."
"Gå nu..."
"Snälla..."
"Gå nu!!!" Jag hoppade till av styrkan i din röst. Du lugnade ner dej. "Jag vill att du går nu"
Jag gick mot din dörr, men vände mej om för att se dej en sista gång. En svag viskning knappt hörbar kom från dej:
"Jag älskar dej."
Tårarna strömmade ner för mitt ansikte.
"Jag älskar dej med" Viskade jag mot din ryggtavla, som började skaka av ditt gråtande.
Jag vände mej om för att för sista gången gå genom din dörr.
//Amanda*
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/amandaelisabeth/334225411/
Visa toppen
Show footer